Dear karma, I have a list of people you missed

onsdag 1 mars 2017

Om att hata en månad

Några gånger om året ramlar jag ner i märkliga årstidsrelaterade hål. 1 november är ett sånt. Jag blir så sjukt deppig och tror att allt verkligen är slut. Jag tror deppet är lika illa som när min farsa slutade röka. Ja alltså, det var bara han som deppade, vi andra tyckte det var rätt bra.
I år kunde Facebook upplysa mig om att jag flippat ur över november på exakt samma märkliga sätt varje år på precis samma dag. Typ. Jag hade skrattat åt det om jag orkat.
Sen kommer alltid klassikern: precis när jag slängt ut julgranen och städat bort allt dammigt pynt. Då tror jag nämligen varje år att det direkt ska bli vår. Det blir det ju inte. Alls. Om man inte typ skulle vänta med att slänga ut granen tills mitten på april.
Det hade ju blivit väldigt barrigt hemma. Men kanske värt att prova ändå. Vi får se.
I år kunde jag, tack vare att jag mindes Facebooks påminnelser om hur jag hatar november, liksom mota Olle i grind och pigga upp mig med olika sinneshöjande grejer så jag skulle glömma bort vad jag brukar få för mig. Jag tror att det typ var kaffe, lite yoga, en kaka eller två och lite maniskt candy crush-spelande. Och så sådde jag lite chili.

I dag är det förste mars. En månad jag också innerligt hatar men som ändå har vissa poänger. Dagsljus, fågelsång, Melodifestivalen tar äntligen slut.

Det försökte jag tänka på i morses när jag stod i duschen och glodde tomt in i kaklet.
Sen gick jag upp i köket och upptäckte att vi inte hade nåt kaffe. Och så gick jsg på utvecklingssamtal med ett av barnen men fröken var sjuk och hade glömt att berätta det. Och sen var det ett barn på jobbet som kissade på mina strumpor.

Jag vet inte. Mars för fan jobba lite på sin image nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar