Dom är värda det.
Det är så skönt med gamla vänner. Man behöver inte låtsas någonting när man träffar dom. Man behöver inte smajla upp sig och säga att allt är bra om det inte är det. Och om man säger att allt är bra så vet båda att det är sanningen.
Man behöver inte sitta där och käka lunch och låtsas som att man har ett coolare förflutet än man har. För personen som sitter där mittemot har växt upp i precis samma skithåla, har druckit samma folköl, stått vid samma sjö mitt i natten och sjungit Candelmasslåtar, har hånglat med samma hopplösa snubbar ur samma hopplösa killgäng som man själv hånglade med. Och det är helt ok.
Och hon vet precis vart man kommer ifrån och mådde precis lika ap-pissigt när hon var 20, typ.
Fast hon drog iväg lite längre bort än vad man själv gjorde.
Och när det var som galnast i våra liv så hade vi telepatisk kontakt och jag kunde skriva brev och fråga hur det verkligen var för... nu... nu drömmer jag här borta i sverige att du är illa ute. Och jag hade alltid rätt.
Nu är vi vuxna och vi klarade oss fint ändå. Fast det tog några år av onödig skit att komma dit vi är idag. Men vi är ändå tacksamma för allt som hänt, det har gjort oss starka och vi tänker fan inte gå på samma smällar igen som vi ser folk runt om oss göra fast vi är gamla nu.
Och när du inte är hos mig så saknar jag hur du kan gå in i en affär och omedelbart bli bundis med dom som jobbar där och få massa coola rabatter och förmåner medans jag står brevid och stammar och alltid går ur affären och känner mig lite lurad och blir sur.
Och hur du alltid drar upp jeansen och hur du gör med ditt hår och hur du låtsas som att du egentligen inte röker.
Håll hårt i dina vänner. Om tjugo år är kanske den du träffade igår en sån gammal vän. Och du har ingen aning om vad den vännen kommer hjälpa dig igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar