Häromdan var jag och handlade på Willys. Jag ställde vagnen med kassarna intill bilen och låste upp bagageluckan. Jag kände mig hela tiden lite iakttagen. När jag vände mig om mot kundvagnen igen satt det en tuffsig liten kaja på handtaget. Han stirrade på mig och följande "dialog" utspelade sig.
K: -Har du nåt till mig? Jag är skithungrig!
J: -Men lille vännen då, sitter du där? Jag vet inte vad jag ska ge dig...
K: -Jag har skadat foten en gång som du ser och den har läkt och blivit helt knölig. Ge mig mat.
J: -Ok då, jag ska se... Duger det med en bit vörtbröd.
Jag bröt en bit bröd från limpan och räckte fram till kajan. Han nappade åt sig den ur min hand och hoppade ner för att äta.
J: -God jul då lille vännen!
Ibland önskar jag att människor var lite mer sådär självklara och sa vad dom egentligen vill en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar