... kan man lätt få en känsla av att man inte finns på riktigt, utanför sin dammiga lägenhet.
Det är tur att andra bloggare, skriver saker där man är med på ett hörn... Till o med kan man se sin egen arm med på bloggarens bild om man tittar noga efter en cerise stickad tröja.
Det är skönt.
Jag finns fortfarande.
Eller iallafall så fanns jag i lördags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar