Jag sitter i min säng i sovrummet på andra våningen i "lilla huset" och pratar i telefon. Samtidigt som jag pratar så pillar jag bort nagellack på tånaglarna. Med en gammal skruvmejsel.
Brorsan har kommit på besök, antagligen bara knackat och gått in som folk gjorde på den tiden, när man var ung och inte hade nåt direkt behov av nån privat sfär.
Brorsan ser vad jag gör, skrapar bort nagellack med skruvmejsel och tänker antagligen antingen skoja med mig, eller göra mitt jobb lite mer effektivt. Så han plockar fram sin såndära armekniv ur fickan. Ni vet en såndär röd med massa grejer infällt.
Jag fortsätter bara prata i telefonen samtidigt som jag fäller upp den minsta lilla vassa kniven och lägger den mot nageln för att skrapa lack. I slow-fucking-motion ser jag hur den inte alls skrapar lite på ytan som det är tänk utan bara försvinner rakt in i nageln.
Min brorsa påstår att han aldrig sett mig få så stora ögon som när det hände.
Jag kommer aldrig sluta bli yr och vilja kräkas när jag tänker på det. Det var som att skära i smör typ.
Som tur var stannade kniven precis innan själva köttet under nageln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar