Vi såg en film i skolan igår som handlade om människan intresse för att smycka sig och sin omgiving. Naturfolk som målar sig med lera och västvärldens peircingar.
Kom och tänka på en jävligt knäpp grej som hände en gång.
(vet att jag berättade den för mina klasskompisar nyss men ni andra kanske inte har hört den
:-))
Alltså.
Det var Hultsfredsfestival. Jag vet inte om det var 1994 eller 1995.
Det som gör att jag tvekar på året är följande minnesbilder.
1994 var första gången jag åkte dit.
Jag hade bara kläderna på kroppen, möjligtvis en tjocktröja, inga pengar och ett tält som luktade ost som en kompis hittat i en källare. Jag hade dock med mig min bästa vän och en jävla massa vin...
Sista morgonen vaknade jag utanför tältet i en sovsäck som nån slängt dit och som legat där hela festivalen. Det som fick mig att vakna var ett en grönhårig punkare uttalade orden:" Fan, jag smakar fortfarande T-sprit i munnen". Jag såg mig omkring och konstaterade att jag låg utanför tältet för att min vän hade nåt hångel inne i tältet och att jag inte var välkommen. Och att alla som tältat runt om oss hade dragit redan och allt som fanns kvar var en sophög. Där jag sovit alltså.
Jag hade sovit i en sophög.
Hånglet som var i tältet med min vän, hade en vän som hade betalat mig för att jag skulle ta hål i örat. Det är därför jag tror att det var 1994.
Men.
Det som jag egentligen skulle berätta innefattar att jag hade en ficklampa och även om det känns som att det här var det rätta året så tror jag fan inte att jag fick med nån ficklampa, jag tänkte ju inte överhuvudtaget verkar det som.
Håll ut. Det här är bara miljöbeskrivingar så ni ska komma in i stämningen...
Så det kan alltså ha varit 1995. Det enda som tyder på det är att jag hade med mig en ficklampa, vis av att det kan vara smart att packa ner lite grejer när man ska tälta.
Anyway.
Detta år var Året då Sverige började peirca sig. Alltså jag menar, hypen hade landat. Det var helt löjligt. Och Hultsfredsfestivalen var stället där mest människor fick hål tagna i kroppen den sommaren. Och antagligen mest underliga infektioner. (mitt lilla hål i örat läkte inte på ett år...)
Det stod människor i varenda hörna av festivalområdet med hål-i-örat-pistoler. På parkeringen, på vägen ut till parkeringen, på campingen. Överallt. För en hundring fick du ett hål taget precis vart du ville på din kropp.
Och i varje hörn satt det blödande människor. Som höll sig för ögonbryn och näsor. Som om det hindrade andra kids att hosta upp en hundring och göra samma grej... OMG.
Iaf.
Nu kommer vi till själva historien.
Jag lullade runt i mörkret för mig själv. Oklart varför. Jag brukade tycka att omkringlullning i mörker på festivaler var det härligaste som fanns på den tiden. Allra helst för mig själv. Man träffade många intressanta männsikor på det sättet.
Där gick jag, minding my own buisness när jag blir stoppad av ett gäng tjejer.
-Hej! Du med ficklampan!
-eh.. ja?
-Kan du komma hit lite?
-Ja...
-Skulle vi kunna få låna din ficklampa en liten liten stund?
-Jo, men varför då?
-Alltså, det är så här. Vår kompis har peirca bröstvårtorna. (observara pluralis bröstvårtorNA)
Och nu har dom lixom svullnat och vi behöver hjälpa henne att lossa lite på örhängena. Kan du hjälpa oss att lysa?
-Öh... Jorå... Får jag kolla?
Det fick jag. Och blev verkligen inte sugen på nån sån peircing kan jag säga. Vi snackar örhänge inskjutet i vårtan. Inte nån peircing-ring direkt.
Undrar hur länge hon stod ut att ha kvar dom...
ps.
Jag sov inte i sophögen hela natten. Det var bara på morgonkvisten. Tror jag oxå hånglade i nåt tält innan. Men INTE med han som betalade för mitt örhänge. Sånt är bra att förtydliga.:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar