Han vägrade gå upp på gräsplanen ens.
Han hade verkligen snackat om det här med fotboll i flera veckor. (sen vi fick brevet från fotbollsklubben) Åh, det skulle bli så skoj och roligt och han skulle ha sina fina fotbollskor som han ärvt av store tuffe Elliot.
I bilen dit klämde han ur sig att han ångrat sig.
Sen vägrade han. Han stod bara med luvan uppe och tittade ner i gräset och vägrade ens säga sitt namn. Precis sådär som han är min gullunge.
Så vi fick åka hem.
Och jag kan inte hjälpa men jag har fortfarande en besk smak i munnen. Som av att jag stod där på planen och drog i honom och skrattade överslätande och sa: - Han har velat det här jättelänge men just nu så har han fått lite kalla fötter. hahahahahaha. gud så tokigt!" Som att jag var en såndär amerikansk mamma som tvingat sitt barn att ställa upp i en såndär konstig skönhetstävling för barn...
Samma hände mig med Emil o hockey han bara låg på isen
SvaraRaderaå sura sen vägra han testa igen kände mig ganska dum ;)
Åh underbart! LÅG han på isen?! Fan vad roliga dom är! Man glömmer ibland att dom är barn och att dom gör precis som dom vill.
SvaraRaderaMen man känner sig rätt blåst när man står där bredvid isen/gräsmattan och pratar över deras huvud...