Man kanske ska hejda sig där lite och fundera varför i helvete man ger sig på att köpa en bil för 15 hundra spänn när man är 19 år och inte har nåt jätteordentligt jobb. Men jag var glad över att nån ville typ "ge" mig en bil. Och morsan var less på att jag lånade hennes jämt. (och tjuvrökte i den, gud så äckligt...) Och när man är 19 år så är man rätt less på att cykla 3-4 kilometer för att träffa nån man känner. Ja, jag bodde verkligen på landet.
Bilen var nån slags märklig volvovariant som drevs av en rem. Fråga mig inte hur andra bilar drivs men detta var tydligen väldigt speciellt. Gubben som gav mig bilen samlade på skumma bilar som bara tillverkats i begränsad upplaga och han älskade tydligen den här sortens bil. Jag tror att bilmodellen kallades för Rem-Johan. Därför döptes bilen till Johanna. Det speciella med rem-grejen i motorn var att bilen kunde gå lika snabbt framåt som bakåt. Jag vet inte om jag märkte det direkt men ja... den hostade sig framåt och jag hostade mig upp till besiktningen och hem igen med 14 tvåor i protokollet. Det var fler tvåor än man fick plats med på pappret så gubben som jobbade på besiktningen fick vända på pappret och göra nån slags specialare. Jag stod bredvid och försökte rädda situationen genom att ömsom kaxa mig och hävda att det inte alls var fel på det som han sa var trasigt, ömsom spela heldum och hävda att bakljuset OCH blinkersen gått sönder på vägen in till stan. Yeah right.
Sen fick min översnälla kompis Niklas göra vad han kunde med lagningen. Jag satt bredvid i mörkret och försökte liva upp honom med glada historier. Och sydde lite gardiner till honom som betalning- det tyckte han var supersvårt och ja- it was a win win.
När det värsta var fixat så åkte jag till jobbet som låg 3 kilometer bort och bilfan dör vid rödljusen och vägrar starta igen. Jag lämnade skeppet där. Som tur var, var det ingen rusningstrafik att snacka om i byn jag bodde. Ringde morsan från jobbet och grinade lite. Hon ringde bärgning och sen fick jag ta hela lönen (typ) och lösa ut helvetet från verkstan.
Sen tror jag faktiskt att jag lyckades få igenom Johanna i besiktningen och hon höll hyfsat hela vintern. Det var väldigt trevligt att ha en bil och dra runt i. Jag tror till och med att det fanns en gammal bandspelare i den.
Den vintern flyttade jag hemifrån, till ett hus i skogen som jag delade med min kompis Åsa. Åsa hade inget körkort så Johanna fick bli vår gemensamma bil. Vi åkte och storhandlade och jag körde Åsa till bussen på vägen till mitt jobb. En tidig morgon hade det snöat flera decimeter och plogbilen hade inte hunnit ut än. Sista biten var en lång brant backe på ett par kilometer. Dom typ 14 körlektionerna som jag skrapade ihop innan uppköringen hade inte förberett mig jättemycket på hur man gör om man hamnar i ett sånt halkigt läge med en automatväxlad bil. Trots att jag körde jättejättesakta så började Johanna bete sig superknepigt och till slut gled hon och vi på tvären ner för backen. Nästan längst ner ser jag att skolbussen kommer uppför backen. Jag minns att vi skrek och att jag blundade. När jag öppnade ögonen igen var vi nere och alla hade överlevt. Ibland har man tur.
Så blev det vår. Johanna rullade på rätt bra förutom att hon ville ha olja hela tiden. Jävla oljelampa till att lysa. Jag hällde i olja och olja och olja. Tills slut blev jag trött på det och bestämde mig för att det nog var oljelampan som var paj.
En vacker vårdag så skulle jag köra hem ett gäng kompisar som hade varit hos oss på fest och blivit kvar. Ner för den långa, långa backen där vi nästan dödat skolbussen for vi. Bak i bilen satt min mekanikerkompis Niklas. Johannas motor vrålade och dunkade. Mer än vanligt.
- Men du, har du ingen olja i bilen, sa Niklas.
- Jo. Jag fyller på och fyller på men den lyser ändå så jag tror att lampan har pajjat, sa jag.
- Men vafan. Har du aldrig hört talas om oljepumpen?
Olje- vadförnåt?
Nä. Det var inget att göra. Johanna dog. Jag dödade henne. MEN! Jag fick lära mig att det finns en oljepump. Och att oljelampor i bilar sällan pajjar.
Det var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar