Det blir konstigt ibland med dialekter

Alltså, jag förstår jag att Toyota Fitta inte fick heta så i sverige. Och det var ju bra. Men vad jag inte förstår är hur det där väskmärket kan få fortsätta heta Golla.

Jag dör av skratt varje gång nån går förbi mig på stan med en väska där det står Golla med stora bokstäver.

För är det bara där jag växte upp som golla betyder pungkula?

Samtal mellan makar

- ... sen åt vi lunch och spånade på vad vi ska skriva om. Vi kom på lite bra grejer tror jag.

- En gång skrev jag om råttfällor. När man fick skriva om vad man vill så skrev jag om det. I typ mellanstadiet.

- Okufigt hörru.

- Det största problemet är att råttan blir kvar i fällan och ligger där och är död och börjar lukta.

- Mmmmmm. Fräscht!

- Så därför uppfann man råttgiftet. Så dör råttan med lite fördröjning. Och blir väldigt väldigt törstig och letar sig iväg för att hitta vatten och så dör den.

- Dom dör av inre blödningar vet du. Det är det dom dör av.
(hon vet att hans svaga punkt är prat om inre blödningar)

- Usch då.

- EEEEEWWWW! Nu kom jag och tänka på en skitäcklig grej! En gång när jag var liten så var jag hemma hos ett par tjejer jag kände, eller det var nog mest min morsa som kände deras morsa, men iallafall så var jag där och dom hade hästar och så så vi var uppe på vinden, heter det så? På stallet liksom... Loftet! Loftet heter det, där var vi uppe och där vet du, där stod det en hink med vatten och en slags bräd-stege som råttan kunde klättra upp på och så en vippbräda så när den hade klättrat upp där så ramla den rätt i vattnet och drunkande. Och i hinken var det bara en jävla sörja av ruttna döda råttor. Fan vad äckligt!

- Men fan! Kunde dom inte fått dö med nån jävla värdighet?

- Ja eller hur? Plaska runt där med sina döda kompisar innan dom dör själva... Och vem tömde den hinken lixom?

- Ingen verkade det som.

- Nä. Fan vad äckligt... Jag tror det var glykol i vattnet också. Så det inte skulle frysa på vintern. Dom dog nog rätt snabbt.

Samtal i ett baksäte

Storasyster rabblar fort fort:

- Sex laxar i en laxask.... sex laxar i en laxask.... sex laxar i en laxask.... sex laxar i en laxask sex laskar i en lasksax.... NEJ!!

Hes lillebrorsröst (som är jävligt trött på tjatet):

- Tre dumbommar i en påse.

Höjdpunkter i veckan

Måndag- Skolkade från förmiddagsföreläsningen som verkade aptrist och satt hemma i soffan och följde hur tråkig den var på facebook när alla klasskompisar höll på att dö av tristess.

Tisdag- Såg en transvestit på en busshållplats vid Sahlgrenska.

Onsdag- Storhandlade med barnen och dom betedde sig som små aliens. In a good way. Eller typ som barnen i Sjunde himlen när dom inte hittar på nåt tokigt litet bus. If you know what I meen...

Torsdag- Såg en ekorre som sprang över vägen när jag stod vid rött ljus utanför Matildas skola. Och sen såg jag en tant som stod vid sin cykel och också väntade på grönt ljus och jag såg att hon också såg ekorren och log brett.

Fredag- köpte 3 Hanoi Rocks skivor av en gammal vän. Tänkte först att jag hade dom på vinyl men sen kom jag på att jag bara haft dom inspelade på gamla kasettband från 1988ish. Ska bli gött att återse Oriental beat, Back to mystery city och All thoose wasted years.

Lördag- IKEA. Och det bästa med det- slöaste jag nånsin har gjort- vi köpte med oss fryspizza hem som vi slängde in i ugnen och åt som middag när vi kom hem.

Söndag- Ja än har det inte hänt så mycket.... Får se vad som kan toppa en sån här vecka:-D

Ni kommer väl ihåg att det är dom små små sakerna som gör livet viktigt?

Jag behöver göra nåt lite skoj snart

Idag firade jag att jag skickat in TentanFrånHelvetet med att dammsuga.

Och igår skrattade jag hysteriskt åt den här bilden som en vän la upp på Fejjan. Jag menar hysteriskt som i HYSTERISKT så jag trodde jag skulle väcka barnen. Och jag var ensam hemma när det hände.

Saker jag fundear på idag

Ifall man får gå och lägga sig kl 9 och om jag ska beställa en sån här tröja till min man...

Hur mycket pengar är 19 dollar nu igen?

Bara i vårt getto. Bara.

Nån håller på och ringer jävligt irriterade på ALLA porttelefoner.
(eftersom det är så lyhört så hör man verkligen när det ringer på ALLAS)

Till slut ilsknar Magnus till och går ner med orden:

- Nä, nu jävlar går jag ner och säger till dom!

Efter en stund kommer han upp med stora ögon.

- Killen längst ner hade tröttnat rejält på ungarna. Han hängde ut genom fönstret och svor att han fan skulle ge dom stryk.

- Vem var det som ringde på?

- Det var han den tjocka, stora ungen som leker med dom små. Han som alltid har så irriterande röst.

- Han som svär hela tiden? Som man hatar? Som har den rösten som man gör UPP i vår lägenhet dygnet runt hela sommaren?

- Ja han. Han bara stod där nere och blånekade. " Det var inte jag...."

- Säkert. Jag hatar honom.

- Sen kom hans små polare och tykade upp sig dom med. " Hotar du oss eller?!" " Hotar du BARN?"

- Härligt. Varför leker han med så små ungar egentligen. Det är ju skitskumt.

- Ja. Han bara håller på och knuffar omkull dom och är jobbig jämt ju. Hur gammal kan han va egentligen. 13 år eller nåt? Snart kommer han väl vara den som köper ut åt dom och så. Härligt. Man får va med om man köper ut.

- Ja jävlar.

Du vet att du bor i ett getto

Man får en helt ny slags känsla av Gubben i Lilla Affärens skrockande skratt och önskan om en trevlig kväll.

När han säger det till kidset innan dig i kön.

Och Kidset precis köpt ett stort rullpapper. Bara ett.

Förlåt att jag slog dig Jenny

Jenny och jag varit kompisar en innan internet fanns. När vi skildes åt efter gymnasiet och bodde i olika städer så kostade det mer pengar ju längre bort man ringde. Våra mammor hände alltid över oss när vi satt i telefon och tjatade om att det var så dyrt att ringa riks. Så vi skrev brev till varandra. Jag har en hel skokartong full med såna brev. Det var länge sen jag vågade läsa i dem. Det räcker med hur pinsamt det är att titta på kort från den tiden när man trodde att man hade mest koll på allt i hela världen. Jag vet inte om jag skulle palla att läsa mina tankar från den tiden. Fast jag skulle ju såklart inte läsa mina egna tankar utan mina vänners...


Jenny och jag gick på stan häromdan. Man kunde i och för sig tro att det var 1992 igen. Jenny hade en gammal mockajacka som hon köpt på nån loppis och jag hade flanellskjorta. Vi har rött hår igen.

- Vet du. Jag har en hel skokartong med brev från dig. Jag läste dom häromdan. Fan vad roligt det var. Vi var så djupa! Jag blev helt förvånad.
- Var vi?
- Ja, fast helt sjukt grova i mun med. Jag tror du har Tourettes. Det vara bara kuken i fittan och hej och hå. I hop med det djupa.
- Ja. Jag kan ha den diagnosen ja...
- Det bästa brevet var skrivet på en såndär liten lapp du vet som man skrivet beställningar på från krogen.
- Jaha.
- Det stod bara: "Förlåt att jag slog dig".
- Vem hade skrivit det då?
- Du.
- Va?! Varför skrev jag det? Jag har väl aldrig slagit dig?
- Jo.
- VA?! När då?!
- Vi var på Hotellet. Jag var skitfull och stod där upp och käftade med Pepsi. Hade väl druckit en massa sprit antar jag och du vet ju hur man blir om man dricker sprit- helt jävla odrägligt otrevlig. Och Pepsi bara - men lägg av då Jenny men jag bara fortsatte - BLÖ BLÖ BLÖ. Och så kom du och stod och tittade på en lång stund. Och så PANG! Klappade du till mig. Rätt i ansiktet. En rak höger. Fan det gjorde så jävla ont!
- VA?! Men hur kan jag inte minnas det här? Det var ju jag som slog! Jag trodde aldrig jag slagit en annan människa!
- Men du gjorde det. Och sen skrev du ett förlåtbrev på en kroglapp.
- Och du förlät mig uppenbarligen.
- Jamen. Det var väl enda sättet att få tyst på mig!

Åh herregud. - 90-talet var ett mörkt decenium...

Dagens bloggtips!

Det finns en liten blogg som är lite hemlig. Ifall man vill läsa om mitt gnällande över den växande magen. Så slipper jag gnälla så mycket här...

Det blir det vanliga: grova ord och dom vanliga sarkasmerna. Fast om hur det är att va på smällen...

Välkomna hit

Stort tack Västtrafik

Jo igår när jag hoppade på bussen hem efter en jävligt jävligt segt seminarium om textanalys som mest var späckat av krångliga skitsvåra ord som man nog mest använder om man känner att man inte har ett enda sätt att vara cool på så ens enda sätt att få lite uppmärksamhet är att säga diskursanalys lite då och då och hoppas att det kan få en att få ligga. (I dont think soooo.... men. ja.)

I alla fall så kände jag att mina livsandar var något svaga. Till och med så var hela kroppen full av en hopplös känsla av att jag nog inte var säker på ifall jag ville leva.

Men ni, Kära Västtrafik- ni fick mig att känna att jag visst ville leva igen. Man känner lätt den känslan om alternativet är att man tror att man ska dö i en tragisk bussolycka. Typ i backen ner från Guldheden förbi Sahlgrenska. Eller den där sista backen/svängen efter Annedalskyrkan.

Jättesnällt verkligen.

Ps. Jag undrar bara - jag har ju inte körkort för buss eller sådär, även om jag kör runt i en gammal volvo och den ibland LÅTER som en buss så vet jag inte ifall jag vet vad jag snackar om. Men... ja, på bilar finns det ju både gas och broms men om man är lite lite smoth så kan man förvandla det till flera lägen. Vi kan kalla det inbromsning och vafanheter det uppgasning? Inte bara full gas och tvärnit.

Men som sagt. Små detaljer när man fått livslusten tillbaka.

Tack igen!

Dom tror så härligt på en

- Mamma?! Har du uppstigit världens högsta berg?

- Va? Menar du Mount Everest?

- Ja. Har du uppstigit det?

- Nej jag har inte BESTIGIT Mount Everest.

- Varför inte det?

- För att... ja... jag har typ aldrig bestigit ett enda berg.

- Varför inte det?

- För att... eh... ja...jag...

- Men du. Månt... vahette det nu igen?

- Mount Everest.

- Ja. Varför har du inte uppstigit det?

- Jo men.... alltså...

- Är det dyrt?

Ny trailer

Mycket att göra just nu.
Men här får ni nåt gött att gona er i....

Sommaren i bilder del 8

Dagbok 11 och 12 juli

Jag kom hem till stan igen. Det kändes som ett fängelse


Ett riktigt fängelse


Sen kissade jag på en pinne för att kolla ifall det fanns en orsak till att jag mådde så pissigt.


Det fanns det! En bebis!!





Dagbok 11- 12 juli.

Helgens roligaste kommentar?

Vi kollar i album från studentresan på Playa del Ingles.
(lika delar nostalgitripp och ångest)

Malin: - Fan alltså, vilken sjuk kroppsuppfattning man har! Jag tyckte ju att jag var jättetjock på den här tiden!

Jenny: - Det är väl inte så farlig! Jag trodde ju att jag var snygg!