Samtal mellan makar

- ... sen åt vi lunch och spånade på vad vi ska skriva om. Vi kom på lite bra grejer tror jag.

- En gång skrev jag om råttfällor. När man fick skriva om vad man vill så skrev jag om det. I typ mellanstadiet.

- Okufigt hörru.

- Det största problemet är att råttan blir kvar i fällan och ligger där och är död och börjar lukta.

- Mmmmmm. Fräscht!

- Så därför uppfann man råttgiftet. Så dör råttan med lite fördröjning. Och blir väldigt väldigt törstig och letar sig iväg för att hitta vatten och så dör den.

- Dom dör av inre blödningar vet du. Det är det dom dör av.
(hon vet att hans svaga punkt är prat om inre blödningar)

- Usch då.

- EEEEEWWWW! Nu kom jag och tänka på en skitäcklig grej! En gång när jag var liten så var jag hemma hos ett par tjejer jag kände, eller det var nog mest min morsa som kände deras morsa, men iallafall så var jag där och dom hade hästar och så så vi var uppe på vinden, heter det så? På stallet liksom... Loftet! Loftet heter det, där var vi uppe och där vet du, där stod det en hink med vatten och en slags bräd-stege som råttan kunde klättra upp på och så en vippbräda så när den hade klättrat upp där så ramla den rätt i vattnet och drunkande. Och i hinken var det bara en jävla sörja av ruttna döda råttor. Fan vad äckligt!

- Men fan! Kunde dom inte fått dö med nån jävla värdighet?

- Ja eller hur? Plaska runt där med sina döda kompisar innan dom dör själva... Och vem tömde den hinken lixom?

- Ingen verkade det som.

- Nä. Fan vad äckligt... Jag tror det var glykol i vattnet också. Så det inte skulle frysa på vintern. Dom dog nog rätt snabbt.