Dear karma, I have a list of people you missed

torsdag 30 september 2010

samtal på järntorget

Anna pratar med någon i telefon. När hon lägger på så säger hon:

- Han undrade om jag ska med på Iron Maiden. Hur ska jag kunna veta det? Det är ju nästa sommar. Det är jättelångt tills dess. Jag vet inte vad jag ska göra nästa vecka. Men man kanske blir sån när man är 44.

- Det kanske var för att biljetterna släpps idag. Jag såg det i tidningen i morses.

- Aha. Då blir det mer logiskt.

I morgon händer det

Matilda ska gå på disco i Bamba.
Hon vill ha fina kläder men, jag citerar: "inte så fina att trosorna syns". Jag vågade inte ens fråga vad hon menade med det. Antagligen nåt om att jag brukar ha så kort kjol så trosorna syns när jag går på disco.
Hon vill ha flätor i morgon så håret blir lockigt när hon ska dit.
Och så har hon bestämt träff med Amanda i parallellklassen.

Jag känner mig sååå gammal.

Får väl sitta hemma och dricka kaffe ur termos och se på något trevligt underhållingsprogram.

Dagens märligaste

Läser en skum kurs just nu där vi ska åka runt på olika kulturgrejer och kolla.
Fick börja med en japansk tecknad film på Draken i morses. Nice.

Sen var det rundvandring på stadsbibblan. Det var också ganska trevligt.
Vi fick till och med kaffe och bulle i en fin konferenslokal på vinden.

Tyvärr hade dom tagit med dampgubben från helvetet som tydligen jobbade på bibblan. Han satt bredvid mig och det kröp bokstavligen i honom. Efter två timmar kröp det i mig med. Han hoppade på stolen, prasslade med papper, snöt sig högljutt, sprang runt i rummet för att hämta saker och det värsta. Han fick tag i en pekpinne som han satt och viftade med som man viftar med en penna ni vet. Och drog den i heltäckningsmattan med ett ofantligt jobbigt ljud.
Jag satt i två timmar och fantiserade om att slita ifrån honom pekpinnen och slå honom hårt med den. Rappa honom över ryggen och huvudet.
Men det gjorde jag ju såklart inte.
Jag sa inte heller till honom att lägga av.

Istället hämnades jag med att gå min väg precis när han skulle börja prata.

Där fick han!

onsdag 29 september 2010

Och så är det lite lite folk inne på bokbloggen

Kom igen nu...

läs på! :-D

/Tar gamle vän Jante i handen och backar ut ur cyberspace...

Jag och Karro skickar ohälsosamt mycket sms ibland...

Eller vad tycker ni?

Klicka...

Mallar mig lite över min man

Som fick fyra fyrar plus en grym recension i G-P idag.

Här kan ni läsa den.

La ut länken på facebook och skulle precis klicka på skicka iväg knappen. Då ringer han och måste berätta att han gjort sönder datorn. Hm. Han får nog minsann lämna in den och betala det själv. Med egna pengar.

Fick förresten ett sms

I söndags morse. Eller förmiddag kanske man ska säga.

Det stod:

"Nu kom jag hem"

Jag tänkte först att det var skickat till fel person. Men sen ändrade jag betoningen på det lite.

NU kom jag hem.

Det är rätt bra jobbat. Klockan var 09.50. Hon som skickade smset var, vad ska vi säga, 35+. Livet blir faktiskt bara roligare och roligare. Tänk om jag vetat det när jag var 20 och tyckte jag var urgammal och livet snart var slut och fan alla andra verkade ha både en plan och ett fett cv utan jag.

Ketchupmamman

Om ni inte läser henne... gör det!

Idag var hon i sin bästa form:-D

HÄR!

tisdag 28 september 2010

Amish

Heter sekten jag yrande om i förra inlägget.

Så nu kan jag gå och lägga mig med lugn i själen.

Eller hjärnan...

I gamla stan

Frida, Sushi och jag går genom gamla stan. Vi ska bara igenom och dom andra förfasas över hur turistigt det är. Jag säger att jag är turist så dom kan skylla på mig.
Sen måste jag gå in på Pressbyrån för att köpa en svindyr macka och tamponger. Jag är lite lite bakfull hela dan och måste äta varannan timme annars dör jag.

Jag kommer ut ur affären med tamponger i ena handen och mackan i andra och skojar om att det gäller att inte förväxla inköpen. Jag tänker såklart mest på att det inte är så gott att äta tamponger. Inte ens oanvända. (kan jag tänka mig iallafall, man är väl inte pervers)
Sushi och Frida dör av skratt för dom tänker såklart att jag menar att jag ska stoppa in en dubbelmacka i musen. Dom är för härliga.

Sen stoppar jag ner tampongerna och plånboken i väskan och gör mig redo för att äta macka. Då säger Sushi med bestämd röst:

- Har du tänkt bära runt på din plånbok sådär? I den där påsen?
(jag har en tygpåse över axeln)

- Eh... ja... Vadådå?

- Här. I gamla stan. Jag lovar att det var minst tre ficktjuvar som såg dig stoppa ner den stora färglada plånboken i påsen.

- Ok. Mammor. Frida, kan du ha den i din?

- Ja.

Jag vet inte vad det är men varje gång jag åker till stockholm så är det minst en person som behandlar mig som att jag är helt hjälplös. Som typ en såndär vadheter dom, ni vet den där sekten i USA där dom har 1800-tals-kläder och bara åker häst och vagn...

Men det kanske beror på att jag hela tiden går vilse och åker fel i tunnelbanan...

Känns som att jag har fått lite nya läsare

Besöksräknaren har stigit lite sista tiden. Det är jag såklart jätteglad för!
Det känns lite roligt att jag ligger här i soffan och skriver ner mina tankar, som folk verkar ha svårt att förstå i vanliga fall och så är det folk som tittar in här och tycker det är trevligt. Så trevligt att dom kommer tillbaka.

Var inne och snokade i statistik-grejset nyss (det är så tekniskt att jag inte fattar vad det är riktigt men ibland gör jag det ändå för att känna mig lite smart)

Idag såg jag att någon hade googlat på:

"kjell gustavsson cymbal tv ny glädje"

Och kom till mig. Jag undrar om den personen har kommit tillbaka...

måndag 27 september 2010

Varför du är en flatcoated retriever Anders


Du har blank päls

Du gillar att springa runt skogen på olika uppdrag

Du är snäll

Du är något smartare än en Golden

Fridas version om varför hon pratar med handväskor

Och om att jag erkände vad jag pratar med i affärer

kan du läsa HÄR om du vill

Först får reda på vad som kan hända om man går och duschar hos henne och om du scrollar ner så kan du läsa om väskan och det där...

Spottade kändisar i Stockholm

Bara för att skryta:

Tommy Nilsson

Johan Palm från Idol (det var inte jag som spottade och namedroppade for your information, jag tittar INTE på IDOL. Det skulle vara om jag var död och nån la mig framför en tv.)

Robyn

Hon såg lika cool ut som hon gör på tv fast lite trött. Det var söndag så hon kanske var trött.

Frida har monolog

Frida står framför en handväska.

- Du är vacker.

(hon har samma tonläge som jag kan tänka mig att hon har till den hon är kär i)

- Du är vacker och jag önskar att jag fick ta med dig hem. Men jag kan inte det. Hej då, jag kommer snart tillbaka så vi kan ses igen.

japp...

Hur du vet att du är i Stockholm

När du går förbi den mellandyra jackorna inne på Åhlens så hör du en blond liten räpa säga till sin kille:

- Usch! Man kan ju inte ha en sossejacka.

Frida har kommit på vilken hund jag är

Frida och jag går på stan.

- Du är en golden. Det är en sån du är.

- Ja!

- Du är blond och lockig.

- Och förvirrad!

- Och du springer runt och vet inte vad du håller på med.

- Och jag bär ofta runt på saker utan att veta varför.

- Och du tycker om barn.

- Och barn tycker om mig.

- Ja.

- Och jag är snäll mot de flesta men det är bara några som verkligen känner mig.

- Word.

När vi ändå är inne på längden på farbröder

Jag är inne på min... femte? JÄTTEÖL och vi har pratat om långa farbröder så mycket att jag är helt snurrig och så kommer jag precis att tänka på det där hur man kunde mäta hur lång snopp man har och förväxlar det med hur man kan se hur långa fötter man har. Alltså, jag har lagt min underarm på bordet och stirrar hänfört på den och tänker:

- Shit! Om jag hade varit snubbe så hade jag haft så jävla stor...

Men så kommer jag på det. Det är foten och underarmen som är lika långa.

Blondin? Jag?

Jag bjur på det.

Samtal bland vänner 2

- Alltså, man får liksom inte hålla på och vara så kräsen om man är singel. Då kommer man alltid att vara singel. Man blir ju aldrig nöjd. Som XXX till exempel. Han är INTE min typ. Inte alls. Men se, vi är gifta.

- Det betyder att du gillar hans farbror.

- Hans farbror är min typ.

Samtal bland vänner

- Men alltså, ursäkta att jag avbryter, han som du... "träffar"... han kallas Långa Farbrorn?!

- Ja.

- Ok. Kallas han det för att: Ett, du heter Anna och det passar bra med Långa Farbrorn? Eller två: Han är väldigt lång? Eller, tre: han...

Alla runt borde skriker:

- Har en väldigt lång!

- Farbror?

- Ska jag svara?

- Ja!

- Alternativ ett och tre.

Hon försöker fortsätta prata men blir avbruten igen.

- Ursäkta, men jag undrar bara en grej till... Är den bara lång? För det är ju inte så roligt med en lång och smal lixom....

- Låt oss säga så här. Han har dom rätta propotionerna.

Jag kommer aldrig kunna säga varken propotion eller Långa Farbrorn mer. Dom har fått helt nya betydelser sen i lördags.

söndag 26 september 2010

Ber om ursäkt för lite blogguppehåll

Men jag är i stockholm hos goda vänner och samlar både bloggmaterial som nya underkläder.

josåatte...

Snart får ni mer information.

fredag 24 september 2010

Till Brålanda-Karro

Alltså, jag lovade dig att jag inte skulle dricka kaffe på ett tag för min mage är paj men igår kväll så blev äntligen tegelstenen som du lånat mig spännande och jag var tvungen att få reda på om Jamie skulle hitta Claire när hon var bortrövad av banditer och ni var jag tvungen att dricka lite lite kaffe.

Dont be mad...

Nu måste jag gå och bajja....

torsdag 23 september 2010

När man köpt en ny dammsugare 2

Så kan det framkalla varma känslor hos dig för den du lever med.

Speciellt när han provar dammsugaren och ropar glatt från hallen:

- Den suger som en liten fransk hora!!

Just det. Det var just den knäppa killen jag blev kär i...

När man har köpt en ny dammsugare 1

Och möter granne i porten så räcker det med en blick och ett _visst_trött_ tonläge på rösten för att man ska förstå varann.

Grannen: - Åh, köpt ny dammsugare.

Jag: - Ja...

Vi växlar en blick och vet att vi båda skulle köpt nåt roligare för dom pengarna. Kanske ett par nya skor. Till oss själva.

Om man åker till IKEA


Och är för snål för att köpa lunch på resturangen så kan man ju alltid fylla buken på vägen ut. Man får fantastiskt mycket för 20 spänn.

(extra mycket om man är där med Mr Fri Påfyllning av Dricka)

Om man är fyra bast


Och känner att det är gött att ha nånstans att stoppa sina vapen. Så väljer man ju såklart kalsongerna.

Om man glömmer en kastrull med makaroner och sojakorv


I kylen och åker till landet i två veckor så bildas det tydligen ett sånt här intressant ludd-mögel.

Josåatte...

Tillägg till Moderna ting jag inte begriper

Det finns en och annan med gummistövlar som jag gillar. Och dom gillar jag vad dom än har på sig.

(kom precis på att min man har det ibland. Hehe)

Det är mest att det är så konstigt att gå runt med det när det INTE ENS REGNAR och man är inne Femman.

Jag har Foppor på jobbet. När jag har semester så går jag bara iväg från jobbet I mina foppor och sen har jag på mig dom resten av semestern. Man smälter in rätt bra i Mellerud. Det är värre när jag råkade ha på mig dom inne i stan en dag när jag bara skulle lämna en bibblabok innan jag åkte tillbaka till landet.

onsdag 22 september 2010

Moderna ting som jag inte begiper

(Min goda vän Åsa inspirerade detta inlägg)

1. Gummistövlar. Visst, det regnar ibland. Och blommiga kan vara fina. Men ärligt. ÄRLIGT. Såna där höga svarta Hunter. Dom är riktigt fula. Jo, dom är det. Och ni som har dom, kommer tänka tillbaks till 2010 en vacker dag och tänka nåt i stil med: "Hur i helvete tänkte jag?" Det var ju förjävla fult.
Och jag vill inte tänka på hur svettiga ni är om fötterna efter en hel dag...

2. Stora jävla glasögon.
Alltså, jag har redan haft såna. En gång tiden när det var den ända modellen som fanns. Och det är inte fint. DET. ÄR. INTE. SNYGGT.
Man ser helt förjävligt ut. Ja, du oxå. Det kommer en dag när du kommer att tänka: "Hur i helvete tänkte jag?" Det var ju förjävla fult.

3. Legofärgade kläder.
Jag menar: Blå, röda och gröna byxor. På killar. Där färgen är exakt sån som på legobitar. Hallå killar, ni ser ut som barn. Som vuxna jävla barn.

Det var väl det just nu.

Reklam för en blogg helt enkelt

Min fina vän Brålanda-Karro har börjat blogga. Kan bli hur bra som helst ju!

Varsågod: Här är länken

Dagens ångest

Som suttit i i snart 2 veckor.

Matildas rosa pudel. Som hon älskar så innerligt. Den blev kvar i trädgården på Magnus föräldrars land. Vid astrarna.

Och jag har vetat om det sedan vi åkte hem och Matilda kläcker, efter att vi kört i nästan en timme:

- Var är mitt gosedjur?

Varje gång det regnar så tänker jag på stackars Guldros som ligger där ute i busvädret och längtar efter sin Matilda.

Idag fick jag äntligen berättat det för Matilda. Jag var tvungen då hon letade som en dåre efter hunden och klockan redan var 8.10 och Matilda börjar kl 8 och jag vet att det tar en kvart bara att komma ner för trapporna och knäppa fast alla ungar i bilen och sen är det vägarbete på vägen till skolan och katten ylar som en galning i trappan och snart snart snart får Viggo nåt spel och ska inte med bara för att han varit så medgörlig hela morgonen och jag bara väntar på att jag ska vända mig om och där står han i kalsonger och inte ska med....

Hon blev lite ledsen. Men tog det rätt bra. Mitt blodtryck har fortfarande inte gått ner.

Varför var det ingen som berättade om såna här situtationer innan man blev på smällen? Det hade vart bra att vara lite mer beredd...

Du vet att du bor i ett Getto

När snuten står på gångbanan nedanför och du direkt vet vilken lägenhet dom har span på.

Och när det sedan visar sig att det inte alls är nåt med den rätt uppenbart kriminelle snubben som du tror dom har span på utan det är den superskumme ungen som alltid pratar med sig själv som tydligen varit vilse. Då är du inte heller förvånad. Inte det minsta.

tisdag 21 september 2010

Du vet att du bor i ett Getto

När du, när du handlar på den sunkigaste Willysen dom finns i hela världen, blir du hela tiden störd av en kille i typ åttaårs-åldern som pratar som en bebis med den gnälligaste rösten som finns för att han vill ha glass och chips.

Och hans mamma ger honom glass och chips och han heter Liam.

måndag 20 september 2010

Om du inte skrattat åt något idag

Så lovar jag att du gör det åt den här bloggen!

Please klicketiklack här

Igår gick jag och la mig med en hemsk känsla i magen

Ni som känner mig på "riktigt" ni vet att jag har ytlighet, spelad dumhet och galghumor som försvar när jag mår dåligt över något.
Ni vet också att jag en gång i tiden var aktiv i ett ungdomsförbud, har gått 200 första majtåg, har kämpat mot EU och att djur behandlas helt förjävligt bara för att vi är lata och tycker att det är ok att äta andra levande varelser bara för att vi tycker det är gott och vi anser oss ha rätt i att låta dom leva ett pissliv innan vi plågar ihjäl dom.
Och jag vet att det finns barn som är slavar i världen och barnsoldater och att i vissa länder behandlas kvinnor sämre än vi behandlar våra grisar och att det dör en jävla massa barn och vuxna varje dag av sjukdomar som vi skulle kunna ge dom medicin för hur lätt som helst men vi hellre vill ha det gött och byta ut vår tjocka gamla tv som fortfarande funkar bara för att vi vill ha bättre bild och för att vi ska kunna säga det till grannen och folk på jobbet och att det finns miljoner bebisar som skulle kunna räddas från att få aids i afrika om bara dom feta läkemedelsföretagen skulle lätta lite på sin feta plånbok och ge dom lite billigare medicin men dom bryr sig inte för vem fan bryr sig om dom fattiga negrerna egentligen om man har ett jävla läkemedelsföretag och vi håller på att ta död på oss själva för vi bara måste ha en jävla massa grejer och vi kör bil överallt och måste åka på charter för att det var lite pissigt väder i sommras och vart fan ska vi ta charter nånstans när jorden har gått under....

Så här är det.

Om jag tänker på såna här saker så går allt det här runt i min hjärna. Hela tiden. Jag menar hela tiden.
Jag ligger sömnlös och tänker på våldtagna 3åringar i sydamerika som råkat på nån aidssmittade dum fan som har hört att man blir av med aids om man ligger med en oskuld och barnfamiljer i fucking sverige som blir vräkta och kattungar som ingen vill ha utan slänger ut på motorvägen och bostadsbubblan, fucking bostadsbubblan och vem fan tror att det löser något om man röstar på sverigedemokraterna och den där jävla Björklund, när ska nån öppna käften och tala om för honom att han är en jävla idiotjävel och och och....

Jag gjorde det förut. Och tills slut mådde jag så dåligt att ingen hade nån nytta av mig. Så nu låter jag er som orkar med det här eländet ta över. Är det nån som orkar göra nåt åt skiten? För jag behöver min energi till att ta hand om mina barn och klara av min skola och vara en hyfsat trevlig fru med lite lagom ångest. Och om det finns lite över i mig så ska jag försöka le mot dig på bussen på morgonen och hjälpa dig på med barnvagnen och skriva lite i en fånig blogg som kan få dig att skratta en liten stund och för en liten stund glömma vilken jävla skitvärld vi lever i.
Och om vi tillsammans kan försöka se ljusglimtarna i skiten så tror jag att det också kan göra någon slag skillnad. En liten skillnad men ändå något.

Puss och kram på dig kära läsare.
Har du gjort något snällt idag? Har du sagt något snällt till någon du träffat? Har du sett något som gjort dig glad och som kan göra nån form av skillnad.

Please let me know....

söndag 19 september 2010

Mer tröst


Orkar inte ens tänka på vilket hemskt parti som kom in i riksdagen idag.

Lalalalalala!!!
Istället tänker jag på trevliga saker som sockervadd och popmusik och fina klänningar. Och att jag nog aldrig sett en dålig film med Drew Barrymore.
Har du sett nån dålig film med Drew Barrymore?

(och ja, jag måste vara extremytligt just i kväll...)

Recept på hur man bäst botar söndagsångesten

Dela en hel form potatisgratäng med den du bor med och se sen valfri film med Hugh Grant.

Observera att lindringen är högst tillfällig, symptomen kan komma tillbaka igen efter sänggåendet.

Ps, det var egentligen inte jag som hade ångesten. Men det var gott med gratäng.

Centerkillens glasögon

Verkar ha pajjat när han åkte på däng.

En liten notering bara så här från soffan framför valvakan...

Det var lite taskigt att slå ner honom såklart. Kunde som inte bara tagit brillorna och hoppat lite på dom. Det var väl brillorna dom vill åt väl?

Finaste "vadskajagröstapå"- argumentet hittills



(bilden är tagen av Sandra Juto och jag har lånat den)

Jag är så sjukt trött på all politik just nu.

Allt är så fult och tråkigt och och och... oestetiskt. (fast det kanske går under katagorin FULT)

Men Sandra Juto och hennes fina blogg fick mig att le. Och jag ska gå och rösta med ett glatt hjärta:-)

lördag 18 september 2010

Dagens varför kunde mitt liv inte få fortsätta utan denna vetskap


Eldorados "start".

Ni vet såna där ihopkladdade flingor som säkert egentligen är kaksmulor.

Jag skulle bara smaka en liten smula igår. Idag är halva burken slut. Vad hände?

Jag har fått i mig 5 olika skumma tillsatser, 16 procent fett och 62 procent socker.

Någon av tillsatserna svär jag är något beroendeframkallande.

Och det hjälper inte att Magnus säger att det är nyttigt. Naturell yoghurt och lite flingor:
-Se här, det är tillomed dom här flingorna på paketet med Naturell yoghurt.

Eller hur?

Fuck.

Det kanske lika bra att jag äter upp resten med så är skiten borta?

Jag fick

Twilightböckerna på engelska, Karmacream och fina underkläder.
Och fint nagellack.

Så där. Vem ringer Aftonbladet?

Eller ska jag behöva göra det själv?

Marran håller med mig

Marran skrev följande:
"ha,ha ja fast jag tycker frågorna är berättigade i alla fall..varför ger man sin fru en polo....och varför var hon tvungen att poängtera kontantbetald...ahmen en polo..och om hon fått en porsche liksom "

Angående att Anna Book fick en polo av sin man.
Jag håller med. Om Magnus hade köpt en Polo till mig så hade jag inte berättat det i tidningen. Om jag nu varit kändis och någon tidning tyckte det var meningsfullt att fråga mig om vad jag fick av min man när jag fyllde år...

Jag tycker att ännu ett dilemma dyker upp här. Varför tycker Aftonbladet att dom ska skriva om vad Anna Book får i födelsedagspresent? Eller var det kanske Anna själv som ringde upp och berättade...

Varför kan jag inte sluta tänka på det här?

Varför är ingen intresserad av vad jag fick i födelsedagspresent av min man?

fredag 17 september 2010

Mamalove


Min blogg fick en hyllningstråd igår på ett forum.

Jag är fortfarande helt varm av det. Tack finaste fintjejer!

Här får ni både sång (kan nån gissar varför?)

Youtube tyckte att videon var lite läskig så klicka här för att höra låt!
Och fin bild...

puss på er!!

Det finns inget filter mellan min mun och min hjärna

Det blir tydligt när vi diskuterat genus (som vanligt känns det som, fuck vad jag är trött på genus) i en timme och på rasten hör jag min egen röst i korridoren:

- Det här känns bara som havregrynsgröt och ingen får ligga.

- Vad sa du?

- Jo, jag sa det här är havregrynsgröt och ingen får ligga och jag orkar inte ens tänka på det mer för då blir jag sugen på vin!

Oj då. Was that my outside voice?

Dagens förvirrade felläsning i tidningen

Anna Book har tydigen fyllt år och fick en bil. Jag läste att det var Paolo Roberto som gav den till henne.
Det stod väldigt ingående hur det gick till. Och hur glad hon blev.
Mitt fredagströtta huvud kunde inte bli klok på:

1. Varför i helvete Paolo Roberto gav henne en bil.

2. Ifall Paolo och Anna har nåt samarbete ihop som jag har missat.

3. Hur någon kommer på idèn att ge bort en POLO till någon överhuvudtaget. Och kanske även varför POLO finns överhuvudtaget. Är det en bil som fyller någon som helst funktion?

4. Varför i helvete gav Paolo Roberto henne en bil?

Jag skulle precis börja tänka som vanliga tankarna om att borde inte Anna Book nån gång lära sig att hon borde tänka på vad hon säger till journalister så hon slipper få rubriker där det står att hennes mage sprack eller att hon har jättebra sexliv. Vem vill veta igentligen? Vem!? Inte jag. Det tar bara plats i skvallerspalterna till sånt skvaller man VERKLIGEN vill veta. Jag snackar Patten och Kristen ifall ni inte fattade det.

Då såg jag det.

Det var inte Paolo Roberto som gett henne en bil.
Det var hennes snubbe. Som också hette Paolo. Fast nåt annat efternamn.
Min hjärna kan tydligen bara registrera namnet Roberto efter namnet Paolo verkar det som.

torsdag 16 september 2010

Den där centerrullen som åkte på däng

Ni vet han med brillorna.
Det är jättehemskt och jättesynd om honom. Man får inte slåss och sparkas i huvudet.

Men jag kan inte hjälpa det. Har man såna brillor så får man nog fan nästan skylla sig själv.

Glasses like that = You had it coming.

Och till resten av er med jättefula jättebrillor som faktiskt varken är retro eller snyggt eller ens lite ironiskt.

Be afraid. Be very afraid.

Dagens märkligaste telefonsamtal

- Hallå!

- Ja, hej. Jag heter Fredrik och ringer ifrån Frölunda mhomllmjkopmm?

- Ursäkta vad sa du att du ringde ifrån sa du?

- Frölunda Indians. Säg inte att du inte hört talas om oss?

- Eh, jo. Hockeylag va? Jag bara undrar varför du ringer mig?

- Men är inte du chefen på Unna dig?

Chef minsann.

- Joooo... Eller jag var. Jag har inte kvar företaget längre.

- Synd. Ok. Då ber jag om ursäkt för jag störde.

- Det är ok...

Ärligt?
Ville han att jag skulle massera hockeylaget?
(det du Frida)

Eller ville han ha spons?

Jag kommer antagligen dö utan att få det svaret.

Och min egen rygg är helt uppfuckad...

Random svar på kommentar från Heidi

Heidi.
Sa jag verkligen att du hade en degig mage? Var jag full? Hade du precis fött barn? Lät det som en komplimang?
Förlåt mig.

onsdag 15 september 2010

Till några jag känner som har bröllopsdag idag

Åsa och jag hade hamnat längt ut i fel ände på långbordet. Med fel ände menar jag att det var den andra änden som fick börja gå till buffen och hämta mat.
Vi var SÅÅÅ hungriga.
Och vi var på det där galna humöret som vi lätt blir när vi kommer ihop och det finns obegränsade mängder sprit.
Jag tittade på Åsa över bordet och sa:
- Åsa, det här går inte. Vi får helt enkelt se till att bli riktigt fulla så fort vi kan.
- Japp.
Så vi ansträngde oss hårt för att hälla i oss alla öl inom räckhåll.

Sen fick vi bara lysande ideer hela kvällen.

Den bästa var nog den att vi skulle ta ett kort med varje engångskamera. På mina tuttar.
I smyg lixom.
Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss. Vilket bus liksom! Tänk när dom framkallar och vad dom ska undra. Vems tuttar är det?!

Sen tänkte vi inte mer på det.

Förrän några veckor senare. När bruden, som inte bara är min vän utan också min frisör, skulle klippa mig.

Det första hon gjorde var att spänna ögonen i mig och säga:

- Var du tvungen att ta ett kort med varje kamera.

- Hur visste du att det var jag?

- Men, ärligt, du prickade inte så bra. Klänningen var ju med på varenda bild.

(Jag höll ut klänningen och Åsa tog kortet ner i urringingen om ni undrar hur det gick till)

Josåatte....

Det var en väldigt fint bröllop och en väldigt rolig fest!!

Till Sussie, Fridas vän.

Det var en kväll för typ två år sen.
Jag och barnen och Magnus hade lyckats ta vårt pick och pack för att hälsa på Anna-Lena i Brighton. En kväll passade hon och Chris våra barn så vi skulle få en kväll på stan. Det var härligt. Vi åt god mat nånstans i stan och så tog vi en öl på varenda pub som såg nice ut. Nästan alla med andra ord. Nu hade sista puben stängt men i England kan man ta med sitt ölglas ut och sitta på gatan och dricka upp fast puben har stängt. Väldigt vänligt.

Så vi satt där och glodde på folk och drack upp.

Då går det förbi glatt gäng unga hårdrockskillar. En av som saktar farten när han får syn på Magnus. Går närmare och tittar noga. Det ser ut som att han känner igen honom. Så säger han:

- Woooooow! Hi!!!!!

Magnus skiner upp lite. Både han och jag tror att killen känner igen honom från hans glansdagar.

Då säger killen, som tillägg från sitt första brölande:

- Jon Bon Jovi!


(ps, ha så kul på fredag Sussie!)

Älskling!

Det var en riktigt fin recension där du:-)

Är skivan släppt? Jag frågar via bloggen för du är så koncentrerad här intill med nån intervju och hörlurarna är på.

Det låter bra! Och jag är en mallig hårdrocksfru.

tisdag 14 september 2010

Jag är inte ensam

Det känns skönt att vi är fler i sekten.
Jag läste alla fyra böckerna på fem dagar (och nätter såklart) i julas.
Jag stod i sovrummet och läste i smyg när jag borde ha lagat julmat.
På annandan upptäckte vi att vi hade löss. Jag åkte till Frölunda torg för att köpa lusmedel och gick in på Åhlens först för att köpa sista boken. Innan jag gick till apoteket och köpte lusdödarmedel.

Men det är ok. Jag är inte ensam.

Här är en till

Idag i skolan

Vi har föreläsning om hur man lär barn att skriva och läsa. Vi har en rar tant som pratar om att man ska läsa barnens språk, inte låta deras symboler hänga kvar i hallen. Jag tror hon pratar om spiderman på ryggsäckar men jag har lite svårt att hänga med för Brålanda-Karro sitter och skriver fis och stjärt på mitt block. Eller förresten stjärt skrev jag nog själv.
Fröken berättar om sitt barnbarn som älskar Blixten McQueen. Han har en tröja på med honom och han är tokig i den och i bilen. Som fröken har glömt namnet på.

- Vad heter han... den röda bilen? säger hon halvt för sig själv halvt till oss.

Då säger den smale norrländske killen, högt på norrländska:

- Bobby Car!?

Samtal med Frida (nyss)

Frida svarar:
- Babe!

- Men tjena!

- Du, nu när du tänker så mycket konstigt och så så vill jag bara säga en sak till dig. Om Magnus skulle färga håret lite mer kopparfärgat och skaffa slutspelskägg så inser du vad du sitter inne med?

-Ringer du mig för att tala om för mig att jag egentligen är gift med Robert Pattinson!!!!

-Ja.

- Ja, han har ju samma jaw och samma...

- Kroppsform. Eller hur.

- Ja... Fast han är lite mer tränad än Rob.

(Magnus som sitter i soffan intill drar, när jag säger detta upp sin T-shirt och pussar sin bicep så det smackar)

- Men det är ju inte fel. Allt som behövs är lite kopparfärg så är det klart.

- Du är nog min bästa vän i hela världen.

- Ja. Det är jag.


Ps, detta är helt sant. Detta samtal hände faktiskt

Samtal med Frida (för några veckor sen)

Frida: - Bla bla bla bla fanfic fanfic fanfic bla bla bla......

Jag: - Fan vad avundsjuk jag blir att du har tid att läsa så mycket fanfic! Fan.

Frida: - Men det är bara för att jag är hemma och är dunderförkyld.

Jag: -Åh! Jag hör det. Stackars dig.

Frida: - Du låter inte så fräsch du heller.

Jag: - Nä, jag vet jag har värsta jävla hostan från helvetet. Den har hållt i så jävla länge.

Frida: - Du har säkert twar. Det är bara hosta va?

Jag: - Twar, vad är det. Jag trodde det var kol. Vänta nu lite! Är det inte det...

Frida: -Orienterarna dör av ja.

Jag: - Men men men... Jag har börjat jogga!!

Frida: (på lugnaste norrländska) - Iso. Du kommer inte att dö.

Jag: - Är du säker!?

Frida: - Ja.

Cayennepepparens egen slogan

Tog ett glas vatten nyss och stod och glodde in i kryddhyllan. Den är rätt fram om man står med magen in i diskbänken och dricker vatten.
Då såg jag det. På burken med Cayennepeppar står det:

"Det fina med Cayennepeppar är att den inte är lagom"

Fy fan vad bra.

(Nä jag har inte druckit vin. Ja, jag är helt nykter)

Men vilken grym slogan. Jag måste sno den.

"Det bästa med mig är att jag inte är lagom"

Less is fucking boring.

Samtal på min arbetsplats

- XXX slickade på mina glasögon!

- Fräsch hörru.

- Han gjorde det. Han slickade på mina glasögon. Och kletade snorkråkor på dom.

- Jag tycker ni ska ha ett samtal och gå igenom era hard limits.

- Vad sa du?

- Jag tycker vi ska sätta oss i soffan och kolla på Ullared nu.

- Ja, det gör vi!

För att inte mina andra "gamla" arbetskompisar ska bli ledsna

Hösten -97. Jag var nyinflyttad och hade hamnat på nån slags vikarielista för barnskötare som dom hade på arbetsförmedlingen. Den funkade så suveränt jättebra att man kunde bli inringd och få jobba precis vartsomhelst i stan. Och jag som inte ens hade fattat att om man gick till höger från min port och snett ner på gatan så kom man till järntorget. Alltså, ni fattar, jag hittade knappt hem i stan jag flyttat till.
Jag fick vicka i Eriksbo, Gunnilse och Hjällbo. Nån som hittar dit sådär på rak arm? Jag kan säga så här. Man får åka spårvagn långt ut dit inga "svenskar" längre åker och sen får man hoppa av på nån hållplats där man är rätt säker att man ska bli mördad och sen kanske kanske när du givit upp hoppet i mörkret och regnet så kommer det en buss som tar dig ut i middleoffuckingnowhere.

Det bästa var att tanten på arbetsförmedlingen sa med bekymrad röst att jag kunde väl sätta upp mig på den där listan men skulle inte räkna med att det ringde så mycket.
Ha.
Det ringde fem pers innan jag hann vakna på morgonen. Och sen ringde det fem till medans jag gjorde mig i ording.
Och när jag kom hem så hade det ringt fem till på telefonsvararen.

Jiiiizus.

Efter två månader var jag helt slut och allmänt självmordsbenägen. Ni ska inte tro att jag kom till samma förskola nån gång. Nä. Det var nya hela tiden. Jag var helt förvirrad. Och så hade jag såklart fått en helvetesförkylning av alla snoriga ungar. En bakteriekompott från alla stadsdelarsomgudglömdes snoriga näsor. Det är nån spårvagnslinje som går norrut som har ett jättelångt mellanrum mellan två hållplatser, vet ni vilken jag menar, det är den som går förbi Göfab.
Där fick jag en gång ett hostanfall som kändes som att jag skulle dö. Och det lät nog så med. Och det var så sjukt långt innan nästa hållplats. Inte direkt en av höjdpunkterna i mitt liv om man säger så.

Till slut en dag så ringde en försynt röst i telefonen. Då hade jag varit i Haga ett par gånger och tydligen gjort nåt slags intryck på dom där.
Rösten i telefonen hade hört av en kollega att jag varit på hennes förskola och skulle jag kunna tänka mig att komma till deras ställe. Och kanske stanna i 1,5 vecka.
Det var Heidi som ringde. Jag blev kvar där i 1,5 år. Och fick mina första göteborgsvänner. Heidi och Dinga-Linga. Som fortfarande är mina fina fina vänner. Tänk va?! Ibland tänker jag att det vore konstigt om inte livet är förutbestämt lite grann.

Härliga saker som hände när vi jobbade ihop. Några exempel:
Vi skulle gå på Hagabadet en lördag för att ha det lite gött tillsammans. Heidis kommentar var: (med exalterad röst) (och så tror jag att hon hoppade upp och ner lite när hon sa det)
- Ja! Nu ska vi få se varandra nakna!
Just det ja.

Vi åkte allihopa till Roskilde, jag vet inte hur vi löste det riktigt, vi kan ju knappast ha stängt förskolan. Men ni vet den där almenackan som man skriver i som hänger i hallen som föräldrarna kan läsa om man typ vart skogen eller vad man ätit för mellanmål och så, där skrev vi helt obekymrat: Fröknarna drar till Roskilde!
Vår chef tyckte det var sådär käckt skrivet. Hagaföräldrarna bara skrattade.

Sen dess har vi haft mycket skoj. Vi har festivalat och dansat och skrattat och gråtit. Sett dåliga filmer och bra filmer och ätit mycket resturangmat, det gillar vi. Och vi har fått barn 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006 och 2008. Vi har gift oss och en del har skils oss och vi har möhippat varandra och Dinga-Linga sydde om min brudklänning för jag hade bantat som fan.
Och vi kommer alltid att finnas där för varandra.

Puss Tjejer! Ni är bäst!

måndag 13 september 2010

När verkligheten överträffar dikten

Det här är alldeles sant.
Jag ringer jobbet.
Anders svarar:
- Ja, hej det här är Anders Lennart LeMarc. Jag har tänkt över saker och ting här och ja, jag vill gärna göra en duett med dig. Jag tänkte mig något med Stallbackas bilfabrik och.... *han börjar sjunga något som skulle faktiskt kunna vara en låt med Peter LeMarc*
- Eh, du vet att det var jag som ringde upp dig va?
- Nä, jag är Peter LeMarc. Man ringer inte mig. Jag ringer. Jag är den som ringer.
- Glömde visst bort det va.
- Ja!
Sen bryter han ut i en monolog som får det att snurra i mitt huvud. I bakrunden har jag Becca ropa "Det här blir nåt för bloggen" och jag tänker att det här är ingen som kommer tro mig om jag skriver. Det finns inte heller en chans i helvete att jag kommer komma ihåg det här.

- Anders. Jag ville nåt när jag ringde.
- Jaha. Vad var det då?
- Jag kommer inte ihåg. Jag tappade totalt tråden. Vänta! Nu minns jag! Jag kommer lite senare idag. Tar bort mig i TimeCare.
- Ok. Då ska jag bara informera dig om att XX har fått en ny salva. För pungen. Och det som är speciellt med den är att den ska apliceras med munnen.
- Härligt.
- Den ska smetas på precis där vid fyra när du kommer så det är bra om du inte glömmer bort det.
- Nä, det ska jag inte göra.
- Bra!

Om jag så lever i hundra år så kommer jag aldrig att få såna här jobbarkompisar igen.

lördag 11 september 2010

Svar från Morgan

Häromdan skrev jag om en efterfest för tusen år sen när min gode vän Morgan och jag tyckte oss finna svaret till meningen med livet i Acceptlåten Balls to the wall.

Jag har fått svar av Morgan vad det KAN ha varit som vi tyckte var det Stora Svaret i låten. Morgan skrev så här:

"Jag känner att jag har det någonstans, svaret, men det glider undanhela tiden. Något om att njutningen, himmelriket, ljuset finns i könsorganen och att mötet med den fysiska världen (the wall) på något sätt skapade utvecklingen. Som att det gudomliga måste in i den fysiska världen för att utvecklas (balls to the wall), och däri låg smärta, men det var en nödvändig smärta. En smärta som lärde en skillnad mellan rätt och fel. Samtidigt gjordes det rytmiskt, till musik, på samma sätt som utveckling går i rytmiska cykler. Och när man förstått det kan man verkligen njuta av musiken, av livet. Väcker detta resonemang några minnen? Känner att det inte går ihophelt, men att det kanske var något åt det här hållet..."

Jag tror att det går ihop helt om klockan är typ fem på morgonen och du samtidigt dricker lakritssprit i drickglas. Jodå.

Du har ett grymt minne Morgan!! Är glad att jag känner dig!

ps, Morgan mindes även saker som hände en Roskildefestival som jag nog INTE ska skriva om här med tanke på att både min mamma och mina småsyskon läser här. Det finns gränser om man säger.

En grej ska jag skriva om tror jag. Historien om gubben som viftade bort skitlukten.
Men den tar jag nog i morgon för nu ska jag lata mig en stund.

Anna, jag undrar om du fortfarande läser här

Anna i min klass alltså. Du med sneluggen som pratar norrländska.

OM du gör det så vill jag bara säga två saker:

1. Det var fantastiskt roligt gjort det där du gjorde på spårvagnen igår. När du satte dig bredvid mig och låtsades som att du inte kände mig.

2. Jag tittade faktiskt inte ifall du hade några rynkor. Och jag är rätt säker på att du inte har några för du är väl typ 23...

Hoppas du har en fin helg! Vi ses på måndag.

fredag 10 september 2010

En syn som det är synd att ni missade

Det har varit stopp i avloppet hemma hos ett tag.
Varje gång man duschar så blir det sjukt mycket översvämning.
Magnus har försökt fixa det. Vi borde ringa vaktis men jag har lixom inte hunnit. Eller orkat. Det blir ju bara översvämning ett par gånger om dan. Inte hela tiden.

Idag när jag skulle hoppa in i duschen så kom jag på att jag nog skulle ta och göra ett försök. Magnus hade nog slarvat lite tänkte jag.
Så jag satte mig på barnen lilla IKEApall, skruvade loss själva duschgrejen så det bara är en slang kvar med värsta trycket och drog på varmvattnet.
Jag satt där på pallen och spolade och funderade på varför det var två rör nere brunne och vart det ena hörde till. Jag behövde inte fundera så länge för det blev ganska snabbt översvämning.

Sa jag att vattnet var kokvarmt?

Jag fick lyfta upp båda fötterna i luften annars kokade dom.

Sa jag att jag bara hade trosor på mig?
Nä, men det hade jag.

Jag önskar att du fått se synen. Eller inte...

Det var jävligt svårt att ta sig upp. Jag har sån sjuk träningsvärk med. Det hjälpte inte till direkt.

Nån som tror jag fixade stoppet.

Nä. Det är fortfarande stopp.

torsdag 9 september 2010

Älskade arbetskompisar

Ringde till jobbet idag för att kolla en grej.
Samtalet avslutade jag med orden:

- Jag älskar dig med, puss o kram.

Hur många har ett jobb där man säger så till varandra?

*liten lyckosuck*


(ser du Becca, jag KAN skriva snälla saker om dig!)

Det luktar cocos i lyckans land

Det luktar cocos i lyckans land.

Jag vet att jag skrev det häromdan men det är så jävla roligt.
Vilken mening!
Vilken fantastisk poesi.
Enkelt.
Och... vackert.

hehehehe

Hunden

Varje kväll när jag ska gå och lägga mig så händer nåt märkligt.
Det är som att det har flyttat in en hund i lägenheten.
Jag kan ha legat halvt avsvimmad på soffan hela kvällen men när det äntligen är dags att flytta röven till sängen då börjar det.
In i badrummet, borsta tänder, tvätta bort smink, kissa. Det är alla normala grejer.
Stoppa om barn, öppna dörr för katt och släcka lampor.
Av med kläder, på med nattlinne, ner i säng.
Jag hinner inte landa förrän jag kommer på att jag måste kolla när jag börjar i morgon.
Upp igen, leta almenacka.
Tillbaks i sängen.
Just det, mobilen ska ju sättas på ringning.
Upp igen, leta mobil.
letaletaleta
Där var den.
Tillbaks i säng.
fan, vänta nu. Jag la ju boken i hallen förut.
Upp igen.

Har ni tröttnat?
Jag kan hålla på så här i typ 20 minuter.
Magnus kallar mig Hunden. För jag är som en hund som måste gå runt runt innan den kan komma till ro och gå och lägga sig.

Är det nån mer än jag som gör så här eller är jag helt onormal?

onsdag 8 september 2010

Josåatte....

Ett tajt schema

I telefon (utan nya jeans)

- Ska vi ses i dag på dan då?

- Jag tror inte jag hinner. Jag börjar kl ett. Så jag behöver åka vid tolv. Om du kommer vid elva så hinner vi knappt prata.

- Ok, kan du inte komma förbi mig efter jobbet då?

- Fast jag ska till skolan idag.

- Ok. Ska du jobba i morgon?

- Ja, fast först ska jag till skolan 9-16. Och sen ska jag jobba till 22.

En stunds tystnad.

- Vadå, ska du jobba efter skolan. Till tio?

- Ja.

- Det är ett rätt tajt schema du.

Uhum.

Jag nämnde inte barnhämta-lämna schemat eller att jag måste få sålt en flygbiljett och att jag behöver sälja en massa saker på blocket och i helgen måste vi åka till stugan och vinterfixa den annars äter mössen upp allt vi har och och och jag skulle behöva åka till optikern och kolla varför jag ser så dåligt på vänster öga helt plötsligt och helst av allt vill jag bara ligga i vår nya säng och läsa fanfic....

(ifall jag bloggar dåligt ett par dar så vet ni varför;-))

tisdag 7 september 2010

Vi ses i Borås?

Ni har väl inte glömt min andra blogg - bok-bloggen?

Ifall nån har missat det:-)

Hint hint...

Ni hittar den HÄR!!


En lång historia som jag skrev en gång. Och fortfarande är rätt nöjd med. Varning bara, man brukar bli sugen på att dricka vin, skaffa nya vänner, hångla och gå ut och dansa när man läser den:-)

Puss på er!!

Om optimism, stora madrasser och aningen får små bilar

Petra hade en sån där hel dubbelsängsmadrass. Vi vände den på sidan och provade om vi kunde bära den. Jag lyckades lyfta den exakt en centimeter ifrån golvet. Den var tung som aset. Petra hade lovat att vi bara skulle testa ifall jag kunde lyfta den. Om jag inte orkade så behövde jag inte, då skulle hon fråga nån annan. Jag visste att hon bara sa så. Hon hade bestämt sig.

Så det var bara att börja bära ner för trapporna. Tre stycken var det. Vi bor alltid högst upp, jag och mina vänner. Its a bad habit.
Vi bar. Sängjäveln dunkade i exakt varenda trappsteg. Petra skrek på mig hela vägen. Jag grinade.

Till slut kommer vi ner på gården. Där står Petras gula folkvagnsbuss. Jag ser direkt att sängen kommer INTE att komma in genom dörren. Så jag säger det. Men Petra tror att det kommer gå.

Det gör det inte.

Klockan är halv tio på kvällen och vi sitter på Petras gård med en stor jävla sängjävel. Och jag orkar verkligen inte bära upp den tre trappor igen. Det är fysiskt omöjligt.

Petra försöker få sina grannar att hjälpa till. Dom skrattar bara åt henne.

Till slut kommer hon på att hon får åka till macken innan dom stänger och hyra ett släp. Klockan fem i tio drar hon iväg. Kvar sitter jag på hennes gård och passar en säng.

Jag vet inte vad jag tänkte, men kanske nåt om att det är bra att mäta innan man försöker få in en säng i en bil.

När var det här Petra? 1994?

Idag.
Magnus och jag har slått till på en ny säng. Den gamla är den billigaste dom har på IKEA och vi har haft den i tio år. Min madrass är som en hängbro. Alla barn och katter rullar ner på mig hela nätterna och jag blir tokigt. Tokig.

Nu ska vi minsann ha två stora jävla madrassjävlar. En bred bred säng där alla kan få sova gött.

Vi mäter noga i luckan på volvon. Jo, den är precis 124 cm bred. Det ska nog gå om sängen är 120.

Vi har tillomed lite gott om tid när vi betalat så vi köper lite fika och sitter där och larvar oss lite. Men så är klockan helt plötsligt halv fyra och vi ska hämta barn klockan fyra så det blir dags att packa in i bilen.

Fram med alla säten in i ratten nästan och fälla baksätet. Så där ja. Magnus knuffar på madrassen och jag drar där fram. Det fattas exakt en centimeter. För att stänga dörren.

Fuck.

Men vet ni? Det kostar faktiskt bara 495 spänn att få två asstorasvintunga madrasser hemkörda. Det ska jag försöka komma ihåg till nästa gång.

ps!! Petra, jag älskar dig!!

måndag 6 september 2010

Till Dinga-Lingas grannar

Det var jag som hade träskorna.
Ifall du la märke till nåt tyngre klampande som lixom utmärkte sig över alla klackskor som dansade i vardagsrummet i lördags.
Det var jag.
So sorry.

söndag 5 september 2010

En tjock gammal vän flyttar in

Kommer ni ihåg att jag skrev häromdan och var så nöjd över att vi slängt vår gamla tjocktv som fortfarande funkade men tog upp hela golvet i klädkammaren. Big misstake.

Igår jobbade jag dubbelpass. Lagom kul för den som är hemma själv en hel lördag. Och lagom kul att jobba en hel lördag. Jag visste att jag bara skulle hem, byta om, sminka mig och dra till Dingas fest. Och att det var bråttom. Och att den som var hemma själv hela helgen hade många martyrpoäng till godo.
15.10 får jag detta sms: "Fuck, tvn har pajjat"
En ganska desperat jakt startade där jag ringde runt på diverse blocketannonser. Vet ni att det är jättemånga som säljer sina gamla tvapparater för 100 spänn? Jag ringde bara på dom som var på vägen mellan mitt jobb och mitt hem.
Men efter tredje sura gubben (ta bort annonsen då goddamit så slipper du att folk ringer om skiten är såld) Så var jag på väg att ge upp.
Då slog det mig. Nettan skrev häromdan att hon låg i soffan och kollade på sin nya tv. Och hon hade kvar sin gamla.
Så nu står den här. För tretton år sen bodde vi ihop, Nettan, tvn och jag. När man höjer och sänker så dyker det upp en stor grön rand längst ner över hela skärmen. Jag blev oerhört glad över att se den gamla gröna randen. Jag har sett den förut när jag låg i soffan på lasarettsgatan och zappade mellan Seinfelt och Vänner och Cityakuten.

Tack Nettan! Du räddade antagligen både Magnus liv och vårt äktenskap:-)

Samtal mellan vänner på Dingon

För allas trevnad får dessa personer vara anonyma.

- Herregud! Vi har varit här i tio minuter och du har redan hånglat! Hur gör du! Hur går det till?! Det är som att det står.... Hej.... I din panna.
(Personen som sa det hade tänkt säga nåt mer efter hej. Typ Hej, hångla gärna med mig. Eller Hej, jag är singel....)

- Hej! (asgarv) Det står HEJ i min panna. Ja, det är nog sant.

Epic.

Det luktar cocos i lyckans land

Nåt av det roligaste som hände igår var nog när jag gick in i Dinga-Lingas kök och får se Heidi ligga på alla fyra och rota i skåpet längst ner där det finns spritflaskor samtidigt som jag hör Pers kompis säga de fantastiskt roliga orden:

" Det luktar cocos i lyckans land"

Jag tror det hade med att göra att Per just dansade runt i köket med en flaska Malibu. Vackert och poetiskt var det iallafall.

Samtal på Dingon

Samma kille igen. Petar på mig, på min tatuering.

- Ja, vad är det nu då?

- Gjorde det ont?

- Tatueringen? Ja, skitont.

- Kolla här då?

Han håller upp sin hand där han har ett stort ärr.

- Har du tagit bort en tatuering?

- Nä, granatkastare. (jag tror det var nåt sånt han sa iallafall, det hade nåt med nåt vapen att göra)

- Oj... Aj!

- Och kolla här då! Hela denna handen med.

- Ok.

Jag vet inte om jag vill veta mer om hans granatkastarskador. Jag har på känn att antingen kommer det en lumparhistoria nu eller så är han seriöst skum som håller på med såna vapen.
Precis då öppnar Heidi munnen:

- Hon då!
Hon petar på mig.
-HOn har fött två barn!

- Och hon då!
Jag petar på Heidi.
- Hon har fött TRE!

Ridå.

Samtal på krogen


En väldigt ung snubbe kommer fram och petar på min tatuering.

- Jag vet! Jag gjorde den när jag var nitton. Och jag var nitton 1992.

Han ser helt nollställd ut. Jag förstår att han försöker räkna ut hur gammal jag är.

- Det... det ....det är väldigt länge sen. 1992. Det är mer än tio år sen, nä vänta! Det är.... länge sen. Hur gammal ÄR du?

- Du får väl tänka lite till.

Jag går och dansar iväg lite.

En stund senare petar han på min tatuering igen.

- Jag VET! Jag gjorde den när jag var nitton. 1992. Har du kommit på hur gammal jag är?

- Nä... Jag kan inte tänka ut det...

- 37.

- NO way.

- Jo. Jag är 37. Och vet du, jag har haft lika jävla roligt hela tiden sen jag var nitton.

- Du är inte 37. Det kan inte vara möjligt.

Jag får ta fram mitt körkort.

- Det är inte ditt körkort. Du har förfalskat det!

- Mmmm eller hur, och jag lovar att jag skulle kunna vara din morsa.

lördag 4 september 2010

Rolig felskrivning

Skulle skriva in adressen till studera.nu häromdan men jag skrev studera.Mu. Jag ser det varje gång jag klickar upp på adresslisten på jobb-datorn. Och så börjar jag garva varenda gång.

Studera. MU. Är det en skola för kor?

Saker som jag sitter och funderar på så här på lördag morgon...

Ska jag ha rött eller lila nagellack i kväll?

Vad är det som sitter och skaver i mitt vänstra öga? Är det en bit lins som jag drömde att det var i natt?

Varför är alltid kändisar ihop med andra kändisar? Är dom egentligen aliens allihopa?

Till exempel, Lena "jag syr mina egna kläder" Philipsson... Nu är hon ihop med han Odd Molly killen som jag bara tänker, det är ju den där sure fan som satt och kedjerökte i BigBrother en gång i tiden. Ärligt, förutom att jag inte fattar vad hon ser hos honom så fattar jag Verkligen Inte vad han ser hos henne. Det måste ju var så sjukt okreddigt för honom att va ihop med henne. Det måste väl typ skada Odd Mollys varumärke.

Jo, och så funderar jag på om jag ska trösta mig med senaste MOTU kapitlet nu, eller i morgon när jag säkert är bakis efter Lenas partaj...

decisions decisions....

fredag 3 september 2010

Om Kareoke och Meningen med livet

Det kan ha varit Morgans födelsedag. Eller så var det bara en bra kväll att gå ut på. Vi hade startat i Morgans etta med en skum förfest. Alltså, det som var skumt var väl egentligen de minnesbilder jag har av den. Som att vi alla någongång hade på oss en stor afroperuk och stod upp och sjöng "I´m a big big girl..." Men världens inlevelse. Det måste vart en syn. I´m a big big girl och afroperuk och Morgan kompade på gitarr.

Sen drog han med oss ut i Majorna. Längst ner i hängmattan, tvärgatan ner mot havet, där fanns en asiatisk resturang. Man fick knacka på och då öppnade en sur asiatisk gubbe och blängde på en. Om man hade tur fick man komma in och där innanför fanns det roligaste karaokestället i väst. Tror jag iallafall. Folk var helt galna, stod upp, diggade och sjöng med den som stod på scenen.
Vi var alla uppe och sjöng.
Jag med. Bridge over troubled water. Jag skulle inte vilja veta hur det lät.

Sen hamnade vi hos Morgan igen. Maria slocknade och Morgan och jag tyckte att det var en superbra ide att dricka upp den turkiska pepparspriten. I drickglas. Och det var då vi hittade den. Meningen med livet. Allt fanns här i texten på den här låten:
Vi var helt övertygade. Här fanns svaret på ALLT precis ALLT.

Nästa morgon vaknade jag på Morgans minimala soffa. Jag gick stelt hemåt genom koloniområdet och kände mig som att jag var en jätte i ett lilleputteland.

Jag ser fram emot din bok Morgan! Du är bäst!


torsdag 2 september 2010

Så vet du att du fått barn tätt

Jag i telefon med Åsa, efter att jag berättat för henne att jag skulle ha barn igen, när jag blev gravid med Viggo.

- Två veckor! Två veckor kunde jag ha min gamla push-upBH! Fattar du eller?! Två veckor!!

Jag var inte helt nöjd med just den grejen...

Den tjocka horan

På lördag ska Dinga-Linga ha stor fest för att hon har fyllt nåt jämt. Och jag ska inte säga vad för jag har inte så gamla kompisar...
Hursomhelst har jag planerat att vara helt jävla smashing. Har städat så bra i klädkammaren så alla gamla fina blåsor har fått komma fram och vädra sig. Jag hoppas att dom passar bara.

Första gången jag skulle gå ut efter att Matilda föddes... Jag tror hon var typ 6 månader och jag ammande knappt längre. Nu skulle morsan minsann ut på stan och ha det fint en kväll.
Jag öppnade garderoben och rotade fram mina gamla partykläder. En liten top och en kjol, det borde jag komma i.

Jag förträngde lixom att jag hade gått upp 24 kg när jag var gravid. Och inte gått ner allt igen. Typ lite mer än hälften bara...

Jag fick på mig kjolen och drog på mig topen. Konstigt, den var så kort. Som att den krympt på längden. Jag drog lite i den samtidigt som jag gick mot spegeln.

Och där i spegeln såg jag henne. En liten tjock hora.

Det var så länge sen jag klädde upp mig så jag såg ut som en hora. En hora som blivit tjock.

Kul.

onsdag 1 september 2010

Dagens pinsammaste

Matilda och jag står i busskuren vid Kungsten och väntar på bussen.
I busskuren är det reklam för en parfym. Det är ett naken brud och en naken snubbe som typ hånglar. Man ska tänka att hon luktar väldigt gott. Eller om det är han, det kan ha varit snubb-parfym.
Matilda hamnar precis i höjd med tjejens armveck. Hon sätter ett nyfiket finger i armvecksbilden och säger:
-Mamma! Vad är det?
Och innan jag hinner svara säger hon:
-Är det en rumpa?
Så jag försöker förklara, väldigt pedagogiskt att det är tantens armveck och för att förklara det bättre så pekar jag runt lite på tanten, typ hennes hals och huvud och så där. När jag kommer upp till pannan så upptäcker jag att någon har skrivit orden:
"sug min stora" i "tantens" panna.
Det ser ju såklart Matilda med. Som tur är kan hon inte läsa än.
-Vad står det?'
-Inget speciell...
-Är det nåt dumt? Något retigt?

(Nämnde jag att busskuren är full av folk?)

Jag går ur och ställer mig på baksidan samtidigt som jag säger till Matilda att jag är jättevarm och vill stå i skuggan lite.
Hon går efter. Men man ska inte tro att hon har gett sig.
-Men vad stod det Mamma?
-Att... att hon har jättestor näsa.
Ungen går in i busskuren och kollar och kommer tillbaka.
-Men det har hon ju inte.
-Men man kan väl retas.
-Ja, men det var väl inget roligt ret.

Jag hoppas det tar lite tid innan hon kan läsa hela meningar. Jag lovar att hon kommer inte att ge sig förrän jag har förklarat vad det är som ska sugas... Fy fan ni kan bara tänka er följdfrågorna på den.

Mat man minns


Roskilde gymnastik och svömmeförening.

Dom hade en liten vagn på campingen, nära cinematältet om jag minns rätt. På den gamla campingen alltså, den "riktiga" på rätt sida järnvägsbron.

Det var ett lagom gött gäng som inte såg ut som att dom direkt var aktiva i gymnastikföreningen.
Dom serverade världens godaste små biffar/bullar som dom kallade Vegetarburger. (Utala det på danska är du snäll) Dom serverades i pitabröd med pastaskruvar och på det var den nån vit sås med örtkrydda. Heaven. Hela året kunde jag längta efter dom. Och så fort vi kom ner och hade fått upp tälten och köpt öl så vi klarade oss några dar så började jag leta.
-Har ni sett dom? Sa jag oroligt.
-Vilka? sa mina vänner.
-Roskilde svömmeförening?

Vi hittade som alltid. Och jag misstänker att dom räddade mitt liv.

Ibland när man steker Hälsans köks grönsaksbiffar så luktar det precis som det gjorde från vagnen som dom hade. Roskilde gymnastik och svömmeförening.
God bless you.

Hela boken ligger ute nu

Hela jävla skiten. Japp.
Med playlist och allt.

In och läs! Jag vet att du vill:-D

Vi ses i Borås

(Mamma, du ska ta pilen på texten ovan där det står "vi ses i Borås." Ok. Det är det som kallas en länk. Puss!)