Det snöar ute. Det måste väl vars det här som kallas göteborgshumor. Ett snökaos i början av november och så nu. När man trodde det var vår. Och där emellan fyra månader av grått dis som man inte vet är regn eller dimma. Och ibland blåser det på skiten så man blir genomblöt på hela kroppen från sidan.
Jag som hade en teori om att förra veckans katastrofväder var vintern som var på väg bort och visade upp två långfingrar på vägen bort.
Jag hade fel. Idag la vintern en sista äggfis för oss att njuta av. Tycker den. Jävla as.
En torsdag för några veckor sen. Jag vet att det var torsdag för vi hade var på ridskolan. Jag släppte av alla familjemedlemmar hemma på gatan och åkte bort till torget för att lämna tillbaka en bok på bibblan. När jag kom ut från bibblan drabbades jag av ett sånt där himla härligt ögonblick som man gör ibland helt plötsligt. Utanför singlade stora snöflingor ner på ett sagovackert vis. Det var julkalender och Astrid Lindgren och fan vet vad mer. Och alldeles still på förortstorget. Jag beslutade mig för att jag fick rymma hemifrån i tio minuter till och gick in ett varv på Loppisen.
Efteråt, när jag sneddade över torget, på vägen till bilen, mötte jag två män i typ 55 års åldern som diskuterade oralsex. En av som hade stött på en tant som var missnöjd med hans färdigheter och nu var han kränkt. Mycket ovanligt att höra en sån konversation tänkte jag och körde hemåt med en känsla av att jag kanske förstått vad mindfullness innebär.
Så kom jag hem och möttes av en man som fixat ett stopp i toaletten medans jag var borta och hade haft skit upp till armbågen. Sa han. Och han var inte längre sugen på att laga soppa till middag. Sa han.
Det var inte läge att berätta om snöfall i gatlampor eller vad vuxna gubbar kan prata om en torsdagskväll. Eller mindfullness.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar