På jobbet.
Linda och jag äter middag med dom som bor på mitt jobb.
Jag berättar om vår teater i skolan. Linda berättar att dom satte upp Grease i hennes klass i gymnasiet.
-Jag spelade han som John Travolta spelar.
-Coolt...
En stunds tystnad
Så säger jag:
- Var det lite ont om killar i eran klass eller, var det därför du spelade kille?
- Det fanns INGA killar i vår klass.
- Ok. Inte i min gymnasieklass heller.
- Vi hade EN. I två dagar. Men en rast så sa han: " Jag ska bara gå ut och ta en holk och så kom han aldrig tillbaka.
Jag dör av skratt.
Ridå.
Dear karma, I have a list of people you missed
måndag 31 maj 2010
Dagens tvångstanke
Är nog den värsta jag haft på länge...
Igår stod jag på en stege och klippte döda grenar på äppleträden. Hela dagen. När jag kom hem och la mig i sängen hade jag muskelminnet av knipset med sekatören kvar i handen. Hela tiden.
Och plötsligt dök den äckliga äckliga tanken upp:
Om man skulle ta sekatören och knipsa av hälsenan så skulle det nog kännas exakt samma i handen som när man knipsar av en lagom seg gren.
Precis när jag tänkt det höll jag på att dö av äckel.
Sen blev jag att jag inte var kvar på landet och att det inte finns några sekatörer hemma i stan. Ifall jag skulle smyga upp i sömnen och få för mig att göra ett sånt klipp i sömnen.
Sen tänkte jag att om jag skriver om det här i bloggen så kanske det kommer att komma en galen psykopat som stalkar mig i hemlighet och gör verklighet av min fantasi. (och då blev det i sig en annan tvångstanke, tänk om jag har en galen psykopat som stalkar mig utan att jag vet det...)
Undrar exakt HUR sjuk jag är.
Och exakt HUR många för många skräckfilmer jag har sett.
Igår stod jag på en stege och klippte döda grenar på äppleträden. Hela dagen. När jag kom hem och la mig i sängen hade jag muskelminnet av knipset med sekatören kvar i handen. Hela tiden.
Och plötsligt dök den äckliga äckliga tanken upp:
Om man skulle ta sekatören och knipsa av hälsenan så skulle det nog kännas exakt samma i handen som när man knipsar av en lagom seg gren.
Precis när jag tänkt det höll jag på att dö av äckel.
Sen blev jag att jag inte var kvar på landet och att det inte finns några sekatörer hemma i stan. Ifall jag skulle smyga upp i sömnen och få för mig att göra ett sånt klipp i sömnen.
Sen tänkte jag att om jag skriver om det här i bloggen så kanske det kommer att komma en galen psykopat som stalkar mig i hemlighet och gör verklighet av min fantasi. (och då blev det i sig en annan tvångstanke, tänk om jag har en galen psykopat som stalkar mig utan att jag vet det...)
Undrar exakt HUR sjuk jag är.
Och exakt HUR många för många skräckfilmer jag har sett.
söndag 30 maj 2010
Om katter och andra saker
När jag och Åsa skulle flytta in i pappas lilla hus och äntligen få bo själva så vägrade min lillebror fatta att han var tvungen att flytta ut för att vi skulle kunna flytta in.
Jag tror han var typ 2 år eller nåt. Och varje flyttlåda pappa och Gunnel packade så packade han upp den igen.
Till slut tror jag att Åsa och jag fick komma och hjälpa till för att vi skulle kunna komma in i huset.
Nisse stod i badrummet, endast iförd blöja och stack in huvudet i tvättmaskinen. Där skrek han det ända ord han kunde. "Geta!"
Geta betydde Greta och var katten i huset. En av katterna alltså. Det var fullt av dom. Som blev kvar när vi flyttade in. Som om det inte räckte med kattrackarna Åsa och jag släpade med oss.
DOm var överallt. Och gud så dom åt. Ibland fick vi ordna fest så att det blev lite tomburkar att panta så vi kunde köpa kattmat en vecka till.
När alla hade flyttat ut några år senare och alla katter hade hittat andra hem eller hamnat i katthimlen så var bara Greta kvar. Hon kändes ändå lite som min katt. Jag hade kännt henne sen hon var liten så hon rymdes i min hand och jag var kanske 12 år.
Vi trodde alla att Greta var en landetkatt och inte kunde följa med mig till min minietta inne i stan. SÅ vi hade ordnat så att hon skulle få bo kvar i huset med dom som köpt det.
Men så var vi där och städade och jag lovar och svär att Greta bad mig på sina bara små kattknän att ta henne med.
Så jag gjorde det. Och sen följde hon mig vart jag än drog. Vi bodde i 4 olika lägenheter i Trollhättan och hon var så nöjd bara hon fick vara med mig. I ettan bakom musikskolan var hon utekatt och låg ofta och gonade sig på kullerstenarna på kungsgatan utanför.
Om det var midsommarfest eller nåt annat skoj i nåns stuga nånstans, så packade jag bara med henne i min kattbur och hon hängde med. Det fanns inte en chans i helvetet att hon skulle dra nånstans.
Sen flyttade vi till göteborg och blev sambos med Nettan och Sture. Det var lite tufft för stackars Greta för Sture var en Bullie måste jag säga. Fast han kunde väl inte hjälpa det kattskället.
Till sist hamnade vi här på Pennylane och det var här hon levde tills hon en sen kväll fick en blodpropp och var tvungen att avlivas knall o fall. Det var den 15 december 2003 och jag tror att hon blev 18 år gammal. Det är det längsta jag har varit vän med någon.
Jag skriver det här till dig Åsa. För jag vet hur ledsen man blir när katter dör.
Jag vet att Greta och Attacken springer runt i katthimlen nu. Eller hur?
Kram Älskling!
Fy vad jag lipar nu. Det är helt sjukt...
En kort liten notering för att kunna skratta igen:
Min Lillebror Nils, hans som stod i blöja och skrek in i tvättmaskinen, rymde på festival i helgen utan tält. Bara så ni vet. Tiden går så sjukt fort...
Jag tror han var typ 2 år eller nåt. Och varje flyttlåda pappa och Gunnel packade så packade han upp den igen.
Till slut tror jag att Åsa och jag fick komma och hjälpa till för att vi skulle kunna komma in i huset.
Nisse stod i badrummet, endast iförd blöja och stack in huvudet i tvättmaskinen. Där skrek han det ända ord han kunde. "Geta!"
Geta betydde Greta och var katten i huset. En av katterna alltså. Det var fullt av dom. Som blev kvar när vi flyttade in. Som om det inte räckte med kattrackarna Åsa och jag släpade med oss.
DOm var överallt. Och gud så dom åt. Ibland fick vi ordna fest så att det blev lite tomburkar att panta så vi kunde köpa kattmat en vecka till.
När alla hade flyttat ut några år senare och alla katter hade hittat andra hem eller hamnat i katthimlen så var bara Greta kvar. Hon kändes ändå lite som min katt. Jag hade kännt henne sen hon var liten så hon rymdes i min hand och jag var kanske 12 år.
Vi trodde alla att Greta var en landetkatt och inte kunde följa med mig till min minietta inne i stan. SÅ vi hade ordnat så att hon skulle få bo kvar i huset med dom som köpt det.
Men så var vi där och städade och jag lovar och svär att Greta bad mig på sina bara små kattknän att ta henne med.
Så jag gjorde det. Och sen följde hon mig vart jag än drog. Vi bodde i 4 olika lägenheter i Trollhättan och hon var så nöjd bara hon fick vara med mig. I ettan bakom musikskolan var hon utekatt och låg ofta och gonade sig på kullerstenarna på kungsgatan utanför.
Om det var midsommarfest eller nåt annat skoj i nåns stuga nånstans, så packade jag bara med henne i min kattbur och hon hängde med. Det fanns inte en chans i helvetet att hon skulle dra nånstans.
Sen flyttade vi till göteborg och blev sambos med Nettan och Sture. Det var lite tufft för stackars Greta för Sture var en Bullie måste jag säga. Fast han kunde väl inte hjälpa det kattskället.
Till sist hamnade vi här på Pennylane och det var här hon levde tills hon en sen kväll fick en blodpropp och var tvungen att avlivas knall o fall. Det var den 15 december 2003 och jag tror att hon blev 18 år gammal. Det är det längsta jag har varit vän med någon.
Jag skriver det här till dig Åsa. För jag vet hur ledsen man blir när katter dör.
Jag vet att Greta och Attacken springer runt i katthimlen nu. Eller hur?
Kram Älskling!
Fy vad jag lipar nu. Det är helt sjukt...
En kort liten notering för att kunna skratta igen:
Min Lillebror Nils, hans som stod i blöja och skrek in i tvättmaskinen, rymde på festival i helgen utan tält. Bara så ni vet. Tiden går så sjukt fort...
lördag 29 maj 2010
Om en kärlek som inte rostat det minsta
Jag tror det var 1987 eller möjligtvis 1988.
Det var innan youtube. Innan datorer. Och tom innan cdskivor.
Man köpte sin musik i affärer där man bläddrade bland stora vinyler i backar. Och skivorna var sorterade efter pop rock punk synt och hårdrock. Och sen efter namn. Och man allt skrivet med handskrivna små lappar som tejpats upp.
En skiva var dyr så man fick verkligen vara säker på vad man skulle köpa så man inte slösade bort barnbidraget på nån skit. Det bästa var om alla fick köpt nåt bra så kunde man spela av på svajiga kassetband. Och eftersom det inte fanns några Bandit-kanaler och P3 fortfarande spelade dragspelsmusik då och då så var det inte lätt att vet vad som egentligen LÄT bra. Man fick chansa lite. Köpa sånt som SÅG coolt ut på bilderna i OKEJ.
Åsa gjorde en fet chansning en gång. Och kom hem med en platta med Hanoi Rocks. Dom SÅG coola ut. Grymt coola. Vi älskade glammet och sminket. Åsa brukade på den här tiden sätta sig upp i sängen ,sträcka sig efter sin multipack ögonskugga och börja sminka sig det första hon gjorde. Sen drog hon på sig ett par sebrarandiga tights och nåt annat i samma stil, vinglade ut mot busshållplatsen i mörkret där vi varmrökte en röd prince till frukost och när bussen kom var vi lagom yra och illamående av nicokicken.
Iaf. Vi satt i hennes rum och lyssnade. Noga. Och fan om det inte var bra ändå.
Det var bara jävligt synd att dom slutat spela. Vince Neil hade redan kört ihjäl trummisen. Men what the fuck. Och fuckit att sångaren spelade saxofon ibland. Han var jävligt snygg så han kunde få göra det.
MÅnga många år senare.
Hanoi Rocks har återförenats och ska spela på lilla scenen på Sticky. Åsa och jag trampar nervöst i baren. Jag tror att vi är närmare 30 båda två. Vi har köpt hundra öl för att lugna nerverna. Hur ska det bli? Andy mcCoy har fan supit tills han fått träben...
Jag smiter på toa. När jag är på väg tillbaka och har gått upp för den lilla trappan och ska svänga upp för den stora trappan så står han där. I motljus. I dörröppningen till hårdrocksrummet. Min flickrumsplanshidol. Micheal Monroe. I perfekt tuperat hår och glamsmink.
Mitt hjärta stannar för ett par sekunder och jag har inte en aning om vad jag ska säga. Så jag säger ingenting och springer upp till mina vänner.
Har ni inte nån lust att kolla på Melodifestival i kväll så kolla in The Real McCoy om gitarristens bisarra liv.
Det var innan youtube. Innan datorer. Och tom innan cdskivor.
Man köpte sin musik i affärer där man bläddrade bland stora vinyler i backar. Och skivorna var sorterade efter pop rock punk synt och hårdrock. Och sen efter namn. Och man allt skrivet med handskrivna små lappar som tejpats upp.
En skiva var dyr så man fick verkligen vara säker på vad man skulle köpa så man inte slösade bort barnbidraget på nån skit. Det bästa var om alla fick köpt nåt bra så kunde man spela av på svajiga kassetband. Och eftersom det inte fanns några Bandit-kanaler och P3 fortfarande spelade dragspelsmusik då och då så var det inte lätt att vet vad som egentligen LÄT bra. Man fick chansa lite. Köpa sånt som SÅG coolt ut på bilderna i OKEJ.
Åsa gjorde en fet chansning en gång. Och kom hem med en platta med Hanoi Rocks. Dom SÅG coola ut. Grymt coola. Vi älskade glammet och sminket. Åsa brukade på den här tiden sätta sig upp i sängen ,sträcka sig efter sin multipack ögonskugga och börja sminka sig det första hon gjorde. Sen drog hon på sig ett par sebrarandiga tights och nåt annat i samma stil, vinglade ut mot busshållplatsen i mörkret där vi varmrökte en röd prince till frukost och när bussen kom var vi lagom yra och illamående av nicokicken.
Iaf. Vi satt i hennes rum och lyssnade. Noga. Och fan om det inte var bra ändå.
Det var bara jävligt synd att dom slutat spela. Vince Neil hade redan kört ihjäl trummisen. Men what the fuck. Och fuckit att sångaren spelade saxofon ibland. Han var jävligt snygg så han kunde få göra det.
MÅnga många år senare.
Hanoi Rocks har återförenats och ska spela på lilla scenen på Sticky. Åsa och jag trampar nervöst i baren. Jag tror att vi är närmare 30 båda två. Vi har köpt hundra öl för att lugna nerverna. Hur ska det bli? Andy mcCoy har fan supit tills han fått träben...
Jag smiter på toa. När jag är på väg tillbaka och har gått upp för den lilla trappan och ska svänga upp för den stora trappan så står han där. I motljus. I dörröppningen till hårdrocksrummet. Min flickrumsplanshidol. Micheal Monroe. I perfekt tuperat hår och glamsmink.
Mitt hjärta stannar för ett par sekunder och jag har inte en aning om vad jag ska säga. Så jag säger ingenting och springer upp till mina vänner.
Har ni inte nån lust att kolla på Melodifestival i kväll så kolla in The Real McCoy om gitarristens bisarra liv.
torsdag 27 maj 2010
Till någon jag känner som hade ett shitty apointment hos gynekologen idag
Saker jag hört när jag legat i en gynstol:
(Av dom som ska in och rota)
"- Idag har vi en student med."
(kul för den... eller?)
"- Ops, vi tappade visst provet, vi måste göra om det."
(ja, jag fattade det när det skramlade till)
"- Eftersom din tid blev felbokad så har vi inte kunnat värma upp instrumenten än."
(ja, jag känner det, men ärligt, förvarar ni skiten i frysen annars eller?)
"- Vi ska bara skrapa bort en liten bit hud inne i ditt urinrör, det brukar knappt kännas."
(nähä, säger du det, ja om man jämför med hur det kommer att kännas när jag sparkar dig på näsan om en liten stund, ska bara få loss mitt ben som har somnat i den här jävla bengrejen)
Och.
Saker som man är rätt nöjd över att höra när man ligger där och vresar:
"-Idag har vi en student med."
Till studenten:
"- Är det ok om du bara tittar på idag så kan du börja göra undersökningar i morgon?"
(eh, om ni skulle få för er att fråga mig som ligger här och spretar med benen, så är det HELT ok.)
Och så klassikern:
"- Nu ska jag bara ringa på min kollega som behöver hjälpa mig att hålla."
(ok, nu känns det som att jag ångrar att jag sa att allt var ok för fem sekunder sen. Exakt VAD ska ni stoppa in som ni måste var två fullvuxna kvinnor för att HÅLLA?)
Och så har jag en vän som blev väldigt yr när hon hade tagit ut en spiral och skulle stoppa in en annan:
"- Förstår du nu att du inte har någon spiral inne? Du var väldigt blek och borta där en stund. Vill du att jag ska skriva en lapp om att du inte har något skydd just nu?"
Tada! Känns det bättre vännen?
(Av dom som ska in och rota)
"- Idag har vi en student med."
(kul för den... eller?)
"- Ops, vi tappade visst provet, vi måste göra om det."
(ja, jag fattade det när det skramlade till)
"- Eftersom din tid blev felbokad så har vi inte kunnat värma upp instrumenten än."
(ja, jag känner det, men ärligt, förvarar ni skiten i frysen annars eller?)
"- Vi ska bara skrapa bort en liten bit hud inne i ditt urinrör, det brukar knappt kännas."
(nähä, säger du det, ja om man jämför med hur det kommer att kännas när jag sparkar dig på näsan om en liten stund, ska bara få loss mitt ben som har somnat i den här jävla bengrejen)
Och.
Saker som man är rätt nöjd över att höra när man ligger där och vresar:
"-Idag har vi en student med."
Till studenten:
"- Är det ok om du bara tittar på idag så kan du börja göra undersökningar i morgon?"
(eh, om ni skulle få för er att fråga mig som ligger här och spretar med benen, så är det HELT ok.)
Och så klassikern:
"- Nu ska jag bara ringa på min kollega som behöver hjälpa mig att hålla."
(ok, nu känns det som att jag ångrar att jag sa att allt var ok för fem sekunder sen. Exakt VAD ska ni stoppa in som ni måste var två fullvuxna kvinnor för att HÅLLA?)
Och så har jag en vän som blev väldigt yr när hon hade tagit ut en spiral och skulle stoppa in en annan:
"- Förstår du nu att du inte har någon spiral inne? Du var väldigt blek och borta där en stund. Vill du att jag ska skriva en lapp om att du inte har något skydd just nu?"
Tada! Känns det bättre vännen?
onsdag 26 maj 2010
En pyttipaanaa
I Trollhättan finns ett varuhus som heter Oden. När jag var barn fanns det en rätt sunkig resturang på övervåningen som hette MacSweden.
Mamma och jag brukade köpa grillkorv och pommesfrittes där när vi var på våra tvågångeromåret klädköpsturer. (Fodrade manchesterbyxor till vintern och till sommaren vetifan)
En vän till mig strosade runt på Oden just den dagen när det skulle hållas en tyst minut för Olof Palme. När han hade blivit skjuten alltså.
Hela Oden var tyst och rätt så stilla.
Fast från övervåningen hördes från MacSwedens högtalarsystem, med grov brytning,
- En pyttipaanaa!
Mamma och jag brukade köpa grillkorv och pommesfrittes där när vi var på våra tvågångeromåret klädköpsturer. (Fodrade manchesterbyxor till vintern och till sommaren vetifan)
En vän till mig strosade runt på Oden just den dagen när det skulle hållas en tyst minut för Olof Palme. När han hade blivit skjuten alltså.
Hela Oden var tyst och rätt så stilla.
Fast från övervåningen hördes från MacSwedens högtalarsystem, med grov brytning,
- En pyttipaanaa!
tisdag 25 maj 2010
Om en dröm
En gång drömde jag att jag var ihop med Marcolio.
Alltså, det var inte nån snuskdröm, han var min Pojk-vän.
En jätterar och omtänksam pojkvän. Helt gullig.
Jag vaknade med en konstig känsla av att jag var förälskad i Marcolio. Jättejobbigt och lite äcklande.
Det var flera år sen men när jag ser honom på typ tv så känns det lite jobbigt.
Det roligaste är att jag en gång bekände denna dröm för en vän. När jag var ganska full. Och hon bekände att hon har drömt samma sak. Om samma snubbe.
Är inte det skumt?
Har du drömt att du vart ihop men nån konstig kändis?
Please tell me!
Alltså, det var inte nån snuskdröm, han var min Pojk-vän.
En jätterar och omtänksam pojkvän. Helt gullig.
Jag vaknade med en konstig känsla av att jag var förälskad i Marcolio. Jättejobbigt och lite äcklande.
Det var flera år sen men när jag ser honom på typ tv så känns det lite jobbigt.
Det roligaste är att jag en gång bekände denna dröm för en vän. När jag var ganska full. Och hon bekände att hon har drömt samma sak. Om samma snubbe.
Är inte det skumt?
Har du drömt att du vart ihop men nån konstig kändis?
Please tell me!
Water for Elephants
Heter filmen som Patten spelar in just nu ifall ni inte visste det.
Handlar om en circus för typ hundra år sen.
När jag gick förbi bokhyllan med dammsugaren förut så fick jag ett infall och kollade upp på en bok som stod där längst upp. Fan, tänk om det är den boken som heter Water for elephants på engelska. Och visst var det så! Den boken är jättebra. Läs den med en gång. Eller kanske vänta tills du får sommarlov eller semester eller nåt.
Den här upptäckten gjorde min dag:-D
ps boken heter på svenska: Bröderna Benzinis spektakulära cirkus
Edit till föregående inlägg
Jag blev påmind om VARFÖR jag började grina när jag vi passerade Lilla Göteborgsvarvet...
Det var ett barn som sprang för LIVET, alltså gjorde sitt LIVS PRESTATION.
Och Ramlade.
Sånt är sorgligt och värt att gråta över.
Speciellt om du är smällgravid och hormonad.
Det var ett barn som sprang för LIVET, alltså gjorde sitt LIVS PRESTATION.
Och Ramlade.
Sånt är sorgligt och värt att gråta över.
Speciellt om du är smällgravid och hormonad.
måndag 24 maj 2010
Ett annat göteborgsvarv
Året efter det där jag skrev häromdan...
Det var nog dagen efter riktiga varvet tror jag. Magnus och jag var på slottskogspromenad, Matilda låg i min mage och jag var sjukt hormonig.
Vid Slottskogsvallen gick precis startskottet för Lilla Göteborgsvarvet eller vad skiten kan tänkas heta. Det var en massa barn som sprang i alla fall och jag och mina gravidhormoner började storböla. För att barnen var så söta där som sprang.
Ja, testa själv hur o-labil du blir när du är på smällen?!
Det var nog dagen efter riktiga varvet tror jag. Magnus och jag var på slottskogspromenad, Matilda låg i min mage och jag var sjukt hormonig.
Vid Slottskogsvallen gick precis startskottet för Lilla Göteborgsvarvet eller vad skiten kan tänkas heta. Det var en massa barn som sprang i alla fall och jag och mina gravidhormoner började storböla. För att barnen var så söta där som sprang.
Ja, testa själv hur o-labil du blir när du är på smällen?!
lördag 22 maj 2010
En annan gång när det var göteborgsvarvet
SÅ fastnade vi i kollektivtrafiken och höll nästan på att missa Marcus och Emelies bröllop. Shit, får blodtryckshöjning bara jag tänker på det!
Det är viktigt att kolla om det går spårvagnar, dagar som denna. Speciellt om du ska var vittne på dina vänners bröllop.
Bara ett tips så där.
Det var en väldigt rolig dag, den där dagen för sju år sen förresten. (och jag vet att det var ett par dar sen det var rätt datum... men jag blev sugen på att skriva det här just idag)
Nu ska jag fortsätta packa för dagens torppremiär!
Puss på er!
Det är viktigt att kolla om det går spårvagnar, dagar som denna. Speciellt om du ska var vittne på dina vänners bröllop.
Bara ett tips så där.
Det var en väldigt rolig dag, den där dagen för sju år sen förresten. (och jag vet att det var ett par dar sen det var rätt datum... men jag blev sugen på att skriva det här just idag)
Nu ska jag fortsätta packa för dagens torppremiär!
Puss på er!
fredag 21 maj 2010
Hemma hos oss just nu
Pågår en fotbollsmatch i hallen. En av spelarna tog just time-out för att han blev bajsnödig. (det var den minste av spelarna)
Jag snor åt mig lite datortid och det är alldeles underbart att det är fredag.
Jag snor åt mig lite datortid och det är alldeles underbart att det är fredag.
torsdag 20 maj 2010
Isos överlevnadstips del 2
Om du ska åka på festival.
Packa då med dig ett svart nagellack.
Du blir inte bara tuff, det gör även att skiten under naglarna inte syns. Speciellt bra om du inte har tänkt slösa tid ifrån seriöst öldrickande till att gå och tvätta dig.
Packa då med dig ett svart nagellack.
Du blir inte bara tuff, det gör även att skiten under naglarna inte syns. Speciellt bra om du inte har tänkt slösa tid ifrån seriöst öldrickande till att gå och tvätta dig.
Om att cykla
Jag har börjat cykla till skolan varje dag.
I morses var det som att cykla i en storstad på en semester. Det doftade helt underbart genom slottskogen och det var som att hela naturen ångade som en regnskog.
Det var så varmt att jag kunde cykla i bara sommarklänning, inspirerad av en tjej med jättefin afro som cyklade framför mig. Alltså jag tog av mig koftan för att jag tänkte att om hon kan cykla i bara klänning så kan jag det med.
Vet inte vad jag svamlar om. Dinga-Linga sitter här intill och tittar på gamla roskildekort och jag är helt slut i hjärnan.
Varje morgon när jag cyklar så tänker jag på min fina Pochahontas. Som inte bara tycker att cykla, det gör man INNAN man tar körkort och sen aldrig mer. Men sen började hon cykla ett tag igen och då hade hon kört så mycket bil att hon alltid växlade ner när hon skulle svänga...
I morses var det som att cykla i en storstad på en semester. Det doftade helt underbart genom slottskogen och det var som att hela naturen ångade som en regnskog.
Det var så varmt att jag kunde cykla i bara sommarklänning, inspirerad av en tjej med jättefin afro som cyklade framför mig. Alltså jag tog av mig koftan för att jag tänkte att om hon kan cykla i bara klänning så kan jag det med.
Vet inte vad jag svamlar om. Dinga-Linga sitter här intill och tittar på gamla roskildekort och jag är helt slut i hjärnan.
Varje morgon när jag cyklar så tänker jag på min fina Pochahontas. Som inte bara tycker att cykla, det gör man INNAN man tar körkort och sen aldrig mer. Men sen började hon cykla ett tag igen och då hade hon kört så mycket bil att hon alltid växlade ner när hon skulle svänga...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)