Till min vän Fia

Tråkigt att höra om incidenten med ett svart hår på din pizza.

Jag hade en gång en vän som aldrig åt bröd från Skogaholmsbageriet. Hennes mamma hade haft sommarjobb där en gång på typ 60-talet. Då var det en väldigt hårig man som också jobbade där som brukade kombinera sysslan: Hälla i degvätskan i stora degkaret med sysslan: Skölja sina extremt håriga underarmar i degvätskan.

Men det var såklart på -60-talet. Han jobbar säkert inte kvar där.

Kan man ha en kamel som mamma?

Magnus kom hem härom kvällen och berättade att hans jobbarkompis berättat om en somalier som han kände som blivit uppfostrad av en kamel.
Somalierns morsa hade typ övergivit honom eller dött eller nåt och så hade han blivit adopterad av en kamel.

Kamelen hade gett honom mjölk och tagit hand om honom som en kamelunge.

I sju år.


Magnus jobbarkompis svor att det här var sant och att det dessutom var ganska vanligt i Somalia.

Kan nån vara snäll att bekräfta detta vansinne?

En pyttipaanaa

I Trollhättan finns ett varuhus som heter Oden. När jag var barn fanns det en rätt sunkig resturang på övervåningen som hette MacSweden.
Mamma och jag brukade köpa grillkorv och pommesfrittes där när vi var på våra tvågångeromåret klädköpsturer. (Fodrade manchesterbyxor till vintern och till sommaren vetifan)

En vän till mig strosade runt på Oden just den dagen när det skulle hållas en tyst minut för Olof Palme. När han hade blivit skjuten alltså.

Hela Oden var tyst och rätt så stilla.

Fast från övervåningen hördes från MacSwedens högtalarsystem, med grov brytning,

- En pyttipaanaa!

Dagens största garv

Förlåt Sara, men jag måste blogga om det här.

Sara och sitter i köket och dricker kaffe. Jag har precis kommit hemcyklande och möts av Sara och henne ungar som röjer loss med mina ungar. Magnus lagar mat och vi dricker kaffe då. Och pratar om galna festivalminnen.
Sara börjar meningen...
- Jag fastnade en gång på Roskilde.

Jag har ingen aning om VAD hon fastnade I men jag har redan exploderat av skratt.

- På en toalett, fortsätter hon. Du vet dom är ju så små och lixom korta toaletterna där.

- Ja, jag vet!

- Så när jag reste mig upp så ramlade jag framåt och fastnde dubbelvikt.

Hon visar hur hon ligger med ryggen fram emot dörren. Som en ostbåge.

- Det är som såna där kedjemejl som folk skickar runt med fulla snubbar som däckat i konstiga ställningar, säger jag.

-Jag vet, jag har fått såna mejl av dig...

Jag tror faktiskt jag kissade på mig lite av skratt.