Lillebror, bli inte som jag när du blir stor

Det var en vacker sommardag. Pappa och jag tog en lång tur med motorcykeln. Vi stannade på andra sidan Tjörnbron och köpte en glass. Satt på en bänk och åt glass och tittade ut över havet. Livet var alldeles ljuvligt. Då sa han det:

- Du ska bli storasyster.

Det tog ganska lång stund innan pengen trillade ner. Jag hade alltid varit minst. Min storebrorsa var så mycket storebrorsa att han flyttade hemifrån innan jag började skolan. Man vänjer sig vid att vara minst. Och jag var pretty fucking sure att det så skulle förbli. Jag hade min stora storebrorsa and that was it.

Fast nu hade pappa hittat Gunnel och jag tror till och med dom hade flyttat ihop. Jag hade faktiskt inte så stor koll. Jag var 17 år och hade häcken full av mitt om man säger. Men nu skulle jag bli storasyster. Shit pommesfritt.

Så kom det en dag i oktober.
Jag minns det som igår. Jag hade praktik på en småbarnsavdelning på Humlan. Pappa kom och hämtade mig när jag slutade. Jag stod på en lekplats och puttade en unge på en gunga. Pappa och jag åkte upp till NÄL och där låg han. Brorsan. Liten skär och väldigt mycket bebis.

I morgon är det precis 20 år sen.

Det var länge sen vi byggde lego och du berättade för mig att du skulle ha en blomma tatuerad på armen när du blev stor, som jag har. Eller när du satt i bilstolen och ropade högt av lycka varje gång du såg ett flygplan. Eller du drömde mardrömmar när jag var barnvakt så jag fick springa runt erat hus och skrika för att skrämma bort spökena som du trodde skulle komma in genom ditt fönster.
Nu har vi till och med vart ute och druckit öl ihop.

Puss och kram lillebror! Vi ses i morgon!

Om katter och andra saker

När jag och Åsa skulle flytta in i pappas lilla hus och äntligen få bo själva så vägrade min lillebror fatta att han var tvungen att flytta ut för att vi skulle kunna flytta in.
Jag tror han var typ 2 år eller nåt. Och varje flyttlåda pappa och Gunnel packade så packade han upp den igen.
Till slut tror jag att Åsa och jag fick komma och hjälpa till för att vi skulle kunna komma in i huset.

Nisse stod i badrummet, endast iförd blöja och stack in huvudet i tvättmaskinen. Där skrek han det ända ord han kunde. "Geta!"

Geta betydde Greta och var katten i huset. En av katterna alltså. Det var fullt av dom. Som blev kvar när vi flyttade in. Som om det inte räckte med kattrackarna Åsa och jag släpade med oss.

DOm var överallt. Och gud så dom åt. Ibland fick vi ordna fest så att det blev lite tomburkar att panta så vi kunde köpa kattmat en vecka till.

När alla hade flyttat ut några år senare och alla katter hade hittat andra hem eller hamnat i katthimlen så var bara Greta kvar. Hon kändes ändå lite som min katt. Jag hade kännt henne sen hon var liten så hon rymdes i min hand och jag var kanske 12 år.

Vi trodde alla att Greta var en landetkatt och inte kunde följa med mig till min minietta inne i stan. SÅ vi hade ordnat så att hon skulle få bo kvar i huset med dom som köpt det.
Men så var vi där och städade och jag lovar och svär att Greta bad mig på sina bara små kattknän att ta henne med.
Så jag gjorde det. Och sen följde hon mig vart jag än drog. Vi bodde i 4 olika lägenheter i Trollhättan och hon var så nöjd bara hon fick vara med mig. I ettan bakom musikskolan var hon utekatt och låg ofta och gonade sig på kullerstenarna på kungsgatan utanför.
Om det var midsommarfest eller nåt annat skoj i nåns stuga nånstans, så packade jag bara med henne i min kattbur och hon hängde med. Det fanns inte en chans i helvetet att hon skulle dra nånstans.
Sen flyttade vi till göteborg och blev sambos med Nettan och Sture. Det var lite tufft för stackars Greta för Sture var en Bullie måste jag säga. Fast han kunde väl inte hjälpa det kattskället.
Till sist hamnade vi här på Pennylane och det var här hon levde tills hon en sen kväll fick en blodpropp och var tvungen att avlivas knall o fall. Det var den 15 december 2003 och jag tror att hon blev 18 år gammal. Det är det längsta jag har varit vän med någon.

Jag skriver det här till dig Åsa. För jag vet hur ledsen man blir när katter dör.
Jag vet att Greta och Attacken springer runt i katthimlen nu. Eller hur?

Kram Älskling!

Fy vad jag lipar nu. Det är helt sjukt...

En kort liten notering för att kunna skratta igen:

Min Lillebror Nils, hans som stod i blöja och skrek in i tvättmaskinen, rymde på festival i helgen utan tält. Bara så ni vet. Tiden går så sjukt fort...

Dagens blogg går till brorsan

Den i mitten, brorsan alltså... Jag har en hel hög brorsor! Yay!

Hans band har en blogg. Värd att kollas!

Och så här såg det åt när dom var med på Tram sessions


så det så!