Jag bor på slagsmålsgården

Tydligen.

Idag fick jag höra att Morgan Alling tydligen är uppväxt två portar bort. I den risiga delen av hans barndom. Han hade berättat på tv att den gården som han bodde på/som jag bor på förr kallades för Slagsmålsgården.

Det är ett namn det.

13 års jubileum i LeGetto

I dag var det precis 13 år sen vi flyttade in här.
Det var nån slags paniklösning efter att Nettan och jag blivit av med vår andrahands lägenhet mitt i stan. Magnus och jag hade en etta i kungsladugård på gång. Också andra hand men det var ok. Vi skulle bara testa att bo ihop lite. Men gubben som skulle hyra ut den ändrade sig i sista sekunden och jag satt och panikringde till varenda bostadsbolag i hela stan.
Efter att ha ratat några 2or på Hisingen för att dom var för dyra (oh, thoose were the days, man kunde välja och vraka lite...), så fick jag iallafall kolla på en 2a på Pennylane.

Vi kom dit en mulen dag i början av april eller slutet av mars. Brorsan körde oss och när vi körde in på parkeringen så minns jag att jag tänkte 2 saker:
1. Det ser ut som ett fängelse
2. Detta är bara en nödlösning. Vi drar härifrån så fort vi kan.

Men sen var vi inte så jättebra på att fixa fasta ordentliga jobb och sen kom Den Helvetes Jävla bostadsbristen. Och vi fastnade.

I perioder har det varit OK. Bara OK. Jag har underbara grannar som är så himla fina. Det är som en liten by här, man kan springa in hos varandra och dricka kaffe och låna alvedon och en gång när Viggo hade glömt sina nappar på dagis så fick han faktiskt låna en av grannens pojk för att kunna sova.

Men jag har alltid önskat mig nånannanstans. Kanske för att jag bestämde att det här var en nödlösning...

När jag tänker på att mina barn har tillbringat hela sin barndom med utsikt över en parkeringpslats så får jag panikångest. Men det kanske gör att dom uppskattar livet bättre. Vad vet man.

Och en sak till! Det här är det längsta jag bott på samma ställe i hela mitt liv. På riktigt.

Skäms lite

Åh... Minns ni gubben med bilen som skällde på mig?

I fredags var han igång igen.
När vi kom hem efter barnhämtingar och fredagshandling så stod han och bankade på rutan igen. Jag blir vansinnig såklart. Nu stod jag inte ens i närheten av hans parkering. Så jag bara viftade lite arg med händerna åt honom och sen gick vi upp till oss.

Uppe i lägenheten så tog jag typ bara min väska och drog mot stockholmståget. När jag går över parkeringen så står gubben i sitt öppna fönster och skriker. Jag går igång direkt och skriker:

- Vad är det med dig nu då?!!

Och gubben svarar:

- Du har glömt att stänga dörren!

Jorå. Tack. Typ.

Pennylane onsdag eftermiddag

Sopmolucken var halvfull ifall ni undrar.
Hjärnan hos den som ställde påsen där var inte i närheten av halvfull.

Va sa du? Om jag slängde påsen? Nä vafan tror du? Jag tog kort på den och gick därifrån såklart. DUH!

Oh I hate you so Pennylane...

Så här är det.
På vägen till bilen. Där ligger det soppåsar - utanför soptunnan. För att folk som bor här är så jävla ointelligenta så dom inte ens klarar av att öppna luckan och slänga NER påsen där den ska va. Dom ställer den bara nedanför. Jag fantiserar om att skjuta dom.

(observera att jag inte kommenterar att den totala brist på sopsorteringsförmåga och de risiga matvanor man kan spåra genom sopornas innehåll)

Och sen, parkeringen. Som Stena fittfastigheter har snålat in så på så det är så sjukt tajt emellan bilarna så man inte kommer in.

Våra "parkeringsgrannar" är på ena sidan en galen man som jag misstänker har kopplingar i nåt kriminellt gäng och för diskussioner med mig som låter så här:

- Kan du sluta repa min bil.
- Men jag har inte repat din bil.
- Ja ja, skit samma gör det inte igen bara.
- Men, jag HAR INTE REPAT DIN BIL.
- Ja, men gör det inte igen bara.

På andra sidan har en gubbe sin bil. Både gubben och bilen är typ hundra år. Nä, jag skojjade, jag tror fan gubben är 2 hundra år. Han har i alla år backat in på sin plats, lite snett så att ena framhjulet är, om inte jävligt nära vår plats, så är den en liten bit in på vår plats.

Ni hajjar att man inte kommer in i bilen så lätt.
Speciellt inte med ungar som ska spännas fast och ibland har somnat när man ska ha ut dom ur bilen.

I morse när jag spänner fast Matilda hör jag en hes röst som vrålar någonstans ifrån. Det är gubbfan som ställer sig så nära min plats. Han hänger halvt ur sitt fönster och jag fantiserar lite om att han ska luta sig ut lite lite till.

- Du ställer dig för nära din bil!

(nä, det är inte jag som vrålar det, utan han...)

- Ok, men jag trodde inte du hade platsen längre.

(han har senaste veckan inte använt platsen så jag har passat på att ställa mig lite närmare strecket, jag tycker jag har rätt till det när det ändå inte står nån bredvid mig och han har gjort så i tusen jävla år)

- Dom som är här och hjälper mig kommer inte ur bilen!

(No, shit! I know the feeling gubbjävel!)

- OK, men jag trodde inte du använde platsen längre.

- Du står för nära min plats .... yadiyadiyada *fortsatt upprepning av skrikandet, ni hajjar*

-JAG BER OM URSÄKT!! MEN JAG TRODDE INTE DU HADE NÅN BIL LÄNGRE!! HÖR DU VAD JAG SÄGER?!

- Du står för.... *ja, samma svada igen*

- URSÄKTA, MEN HÖR DU MIG??

- VA?!

Åh gud. Det är bara en dum gubbe. Och jag vet vilka det är som "hjälper" honom. En fet kärring som hasar runt på parkeringen och ser så hopplös ut så man vill ta livet av sig bara man ser henne.

I bilen:

- Vad ville han Mamma?
- Han är dum i huvet Matilda. Dum i huvet. Precis som alla andra som bor här. Kolla, dom kan inte ens slänga sina sopor i tunnan. Fatta hur dumma dom är.
- Ja, jag såg att sopbilen var här förut. Jag satt och tittade på den. Sopgubbarna får gå här och plocka upp allt.
- Ja. Du vet att man inte får säga att folk är dumma i huvet. Men jag är så trött på det här stället Matilda. Vi måste komma bort härifrån snart innan jag blir galen.
- Ja.

(notera att min 6-åring är smartare än folk som bor här)

Alltså, det finns folk här som jag gillar. Skittrevliga männsikor.
Men jag har bott här sen maj 1998. Och jag har gjort mitt nu. Om det kan räknas som slags jävla politiskt statement att bo en ett jävla getto så har jag gjort mitt för den goda sakens skull. Jag bor bara här för att jag var dum nog att inte plugga när jag var 20+ och inte göra nån slags boendekarriär när det var läge att göra det. Jag bor fan inte här för att jag vill.


Igår sökte jag en lägenhet i Mölndal om ni fattar desperationen.

Fan.

Du vet att du bor i ett getto

När alla dina grannar har hund.

Kamphund.

Och de flesta av kamphundarna har blivit lagom tjocka och inte så skrämmande längre.
Och dom har blivit tjocka för att den enda motionen dom får är när deras ägare går till gräsmattan i mitten av parkeringsplatsen och rastar dom lite håglöst medans dom tar en cigg.

Ägaren alltså.

Det vet att du bor i ett Getto när

Du möter grannen i trappan på måndag morgon och hon ger dig en ängslig blick och frågar om allt är ok. Och när man undrar varför hon undrar det så berättar hon att polisen ringt på porttelefonen på lördagkväll och en timme senare var det två ambulanser utanför.

Och när du fått den informationen så är halva du glad att du inte var hemma.

Men halva tycker att det är lite synd för du hade gillat att stå och kika bakom gardinen...

Ursäkta tjatet men... Du vet att du bor i ett Getto när...

Magnus bar ut den gamla tjockTVn förut. Eftersom den fortfarande funkar så satte han en liten lapp på där det stod att den funkar och så ställde han den intill Containern istället för att hiva i den.
Sen gick han upp för att hämta nåt mer.
När han kom tillbaka 3 minuter senare så var tv borta.

Du vet att du bor i ett Getto när...

Sista helgen i månaden ställer vårt hyresbolag ut containrar på gårdarna. För att få folk att sluta att bara ställa det dom inte vill ha i källargångarna. Eller bara rätt utanför porten. Just det beteendet har faktiskt blivit lite bättre. För nåt år sen stod det ofta gamla soffor och tvbänkar med glasdörrar utanför portarna när man gick till bussen på morgonen. Folk tyckte helt enkelt att det var helt normalt att om det var nåt man inte ville ha mer så kunde man bara ställa ut det utanför på gården. Och förvänta sig att nån trött vaktis skulle ta hand om skiten.
Jag förstår att dom började med containrarna.

I helgen är det dags. vi har rensat ut hela vårt förråd och fan varenda skåp och låda. Här ska slängas. Det ska bli så gött.
Men man vet också att hälften av det vi slänger kommer att hamna hemma hos nån granne. Det är nämligen hela kvarterets höjdpunkt, när folk ogenerat får rota igenom det grannarna har slängt.
Vi slängde en dator en gång. Magnus hade gjort nåt konstigt med den så man var tvungen att uppge ett lösenord för att komma in i den. Det var bara det att vi inte hade nåt lösenord. Den stod först bredvid den nya datorn ett tag och sen åkte den in i förådet ett tag. Men sen hivade vi den i en container. Magnus gjorde hivandet, gick upp och köpte mjölk och på vägen hem mötte han en turkisk farsa med ett nöjt flin och datorn på axeln. Om han lyckades hitta lösenordet så har han nog det fint med våra familjebilder och gamla skoluppsatser. Det hade ju varit kul för honom.

Containerna kommer på fredageftermiddag. Ett par timmar senare är de nästan fulla. På söndag kväll är de halvfulla igen. Då har alla tagit det de vill ha.
Och allas lägenheter är knökade av gammal skit igen. Fast annan, ny skit.

Du vet att du bor i ett Getto när...

Vid frukostbordet. Två gifta makar försöker planera hur i helvete dom ska få ording i klädkammaren där alla bara har kastat in skit sen vi flyttade in här 2004.

(vi ska efter vi slängt alla jävla skit, slänga ut hyllorna som står där nu och köpa andra, bättre hyllor)

Hon: -Men om vi sorterar och grejar i dag så kan vi slänga grejer i helgen när containern är på gården.

Han: -Ja, det blir bra.

Hon: -Men vi skulle behöva nåt verktyg för att få bort dom gamla hyllorna.

Han: -Vi har en kofot... På landet.

Hon: -Typiskt. Men vi kanske kan fråga nån granne om det är nån som har.

En stunds tystnad där det sjunker in vad hon just sa.

Hon: -Hehehehehehe. Fast vi kanske ska fråga nån av dom vi inte umgås med så mycket!

Du vet att du bor i ett Getto när..

Du står i den lilla närlivsen (som av de boende i vårt hood kallas för Undergången eller Turken), du har betalat med kort och väntar på att det ska stå i displayen på kortapparaten att köpet är klart.

Under tiden kollar du runt lite på hyllorna och upptäcker att det finns möjlighet att köpa både lösa huvudvärkstabletter och samarin, 3 st för en tia...

När sedan kortköpet är klart säger snubben bakom disken, med alltid samma förvåning:

- Det gick igenom!

Det hör inte till vanligheterna här. Det vanliga är att man köper lösa cigg och 3 samarin och en Alvedon på krita.