Årets böcker- bok nr 2

Ja. Nu kändes saker och ting redan lite jobbigt. Men jag tänkte ju vara ärlig och erkänna alla böcker jag läst.

Bok nr: 2

Titel: Rockstjärnan som gud glömde

Författare: Kee Marcello

Antal sidor: 303

Tid det tog att klämma den: Vet inte. Kanske fem dagar av vanligt kvällsläsande innan jag somnade.

Vad den handlar om: Kee Marcellos självbiografi. Hela hans liv typ. Från han var barn och vad han gjorde innan han kom med i Europe. Och så såklart världsturnerna med Europe och vad han haft för sig efter det. Ganska mycket knark och ligga.

Vad jag tyckte: Jo alltså. Det är ju två saker som är jobbiga med det här. Kee Marcello verkar vara en ganska snäll och rar snubbe men jag är så sjukt trött på just den här sortens böcker. Det har vart one to many sista åren. Men det är ju inte Kee Marcellos fel. Sen är det nåt med Europe och hela den eran av pudelband som gör mig lite rysande. Jag tyckte verkligen att Joey Tempest var det snyggaste jag sett 1987. Jag var 13 år. Då får man ha lite kass smak. Men i alla fall så är det nåt som är skämmigt så man knappt kan med att läsa om det.

Det hade vart bra om någon strukturerat upp boken lite åt honom. Ibland blir det lite väl skämtsamt. Nästan lika illa som i Lemmys bok White line fever. Men Kee Marcello är ju gitarrist och inte författare så vafan. Det är väl jättebra att skriva en bok! Och mer vågar jag inte säga om det för nu vet jag inte bara att Kee Marcello knarkade knark som bara fan, jag vet även att han bor i Göteborg så man kan ju råka på honom på Ica Maxi nån gång. Jag tänker inte vara den som håller på med personliga påhopp i den här bloggen. Sånt lämnar jag till andra bloggidioter.

Det var intressant att veta att dom knarkade som fan. Och att han snackar skit om Joey Tempest hela boken igenom.

Betyg: 2. Hade blivit högre om jag inte redan läst 85 rockbiografier.

(herregud, tänk att jag faktiskt tog mig igenom White line fever. På engelska. Man skulle ju kunna tro att Lemmy skulle vara lite roligare)