Spacat...

Inatt drömde jag att dom upptäckt en ny planet i vårt solsystem. Fast jag tror att det kanske bara var en måne men jag skulle vara med ett gäng människor som skulle få åka dit för att kolla hur det var.

Dom hade byggt ett stort rymdskepp som typ såg ut som ett jättestort flygplan och jag hade packat utan helvete.

(Oj vad jag packar i drömmar...)

I en av väskorna knödde jag ner mina katter och var väldigt bekymrad över hur jag skulle lösa själva starten för katternas skull. Jag förstod att det skulle till och skaka väldigt när vi for iväg och jag var rädd att katterna skulle skada sig. Jag själv skulle ju sitta fastspänd men det fanns lixom inte några bälten till katterna... Men om jag tryckte ner dom i en väska och spände fast väskan så skulle det nog ordna sig tänkte jag.

Sen höll jag på väldigt länge och försökte räkna ut om kattmaten skulle räcka. En 10kg säck brukar räcka i tre månader men nu skulle ju resan ta två år så... Har ni försökt räkna i drömmar? Det är helt omöjligt...

Precis när vi skulle åka iväg så fick våra anhöriga komma ombord och kramas och säga hejdå och sådär. Då kom jag på att Magnus kunde få åka med för det fanns liksom plats. Alla blev väldigt glada för att vi skulle få ta med oss våra respektive. Barnen skulle inte med dock. Och dom var helt nöjda med det. Mamma skulle jobba och det var liksom bra med det.

Precis när vi skulle starta så var det nån smart som kom på att våra anhöriga inte alls kunde åka med för vi hade bara mat så det räckte åt oss själva. Det var precis uträknat att det skulle räcka för besättningen i två år. Det var himla tur att vi kom på det. Så Magnus fick gå av igen.

Sen så spände jag fast mig i massa märkliga bälten och så bar det iväg.

Som synd var så vaknade jag precis där. Är lite besviken på det för jag såg så fram emot att få sväva runt och var viktlös.

Drömtydning på det tack!


(min personliga tolkning är att jag igår jobbade dubbelpass längst ute i Länsmansgården. Ni kan själva göra matten...)