När jag skulle få mitt första barn så fick vi gå en liten kurs hos barnmorskan.
Den gick ut på att några par träffades, fikade, beklagade oss över ur tjocka vi var (med händerna klädsamt knäppta uppe på magen) och informerade oss om olika sätt att komma undan smärtan när ungen väl skulle ut. Oj oj oj vad vi ältade epiduraler och sterila kvaddlar. Ibland försökte barnmorska få oss förbi kryststadiet och se att det skulle hända något mer efter. Men lyssnade vi? Nä. Inte. Inte ens den käcka norska amningsfilmen fick mig att tänka bortanför ryggbedövingen. Ryggbedövningen var min målbild. Skulle jag bara överleva fram till den så. Ja. Så. Det var slut där. Längre kunde jag inte tänka. Trots käcka norska kvinnor som åkte skidor nerför backar med ungen på ryggen i nån säck och sen satte sig glatt ner i snön och slängde fram en tutte till ungen.
(Det kändes sjukt orealistiskt. Mest för att jag avskyr snö och aldrig skulle falla mig in att få för mig att gå ut i det frivilligt. Eller åka skidor. Hemskt.)
Så var kursen slut och vi gick och köpte en platt platt kudde till vansinnigt överpris hos en barnvagnsaffär för det hade kommit nya rön om att bebisar fått platta huvuden om dom inte hade kudde. Något som barnvagnsaffärer tagit till sig och saftat till priset rejält för vem vill vara en kass förälder och låta sin avkomma bli en plattskalle.
Nu har jag snart varit mamma i åtta år. Jag har lärt mig att det typ börjar vid ryggbedövingen. Livet alltså. Och att de mesta konstiga råd jag fått av människor varit ganska onödiga. Därför har jag även lärt mig att sluta lyssna när folk ger mig råd om hur man tar hand om barn eller Hur Barn Är. Jag har blivit väldigt bra på att nicka och försöka att inte se för tom ut i blicken.
Men om det är en sak som jag undrar över om vi inte behöver få reda på så är det, det här med Kåvepenin. Detta rävgift som man ska hälla i sin bebis mot varenda åkomma som den inte kan få död på själv. Jag har råkat smaka på det och alltså. Öronvax. Som man försökt dölja med tuttifrutti. Med betoning på försökt.
Detta ska in i ungen alltså.
Gärna 5 ml tre gånger om dagen. Vet ni hur mycket det är? Ni vet när man spiller ut ett glas vatten på golvet och man tror att man spillt en liter minst. Det är samma grej med Kåvepenin. Det är tuttifruttikladd i sängen, på dig, på bebisen, på golvet, i ditt hår och på allas kläder. Jag är övertygad om att doktorn måste skriva ut dubbel mängd för att hälften hamnar inte där det ska.
Man gör så här:
1. Man fånar sig för bebisen så den öppnar munnen glatt - sprutt - in med en liten skvätt. Bebisen rynkar ihop ansiktet och låter medicinen klädsamt rinna ner för hakan.
2- Man fånar sig lite till men nu hur har bebisen fattat grejen och vänder bort huvet. Man följer efter med medicinsprutan och - sprutt så har man hällt hälften utanför bebisen.
3. Man fånar sig lite till och försöker samtidigt hålla fast ungens huvud utan att känna sig som en barnmisshandlare - sprutt så har man fått i lite till. Som barnet fräser ut sig med ett billjud.
4. Man håller fast huvudet lite till samtidigt som man berättar för barnet att det nu minsann bara är lite lite kvar (hälften) och nu ska mamma inte vara elak mer och - sprutt så har man fått i lite till som ungen fräs-gurglar ut sig.
5. Nu skriker barnet för full hals och nu, nu har man sin chans - SPUTT ner med resten av skiten rakt in i det stora gapet. Barnet gör lite kräkljud men förhoppningsvis kommer inget upp igen.
Så om fem timmar typ så är det dags för nästa dos.
Jag är övertygad om att Kåvepenin har gjorts så äcklig som möjligt för att jävlas med oss föräldrar. Nån tänkte att fan, nu har dom det lite för lätt när det finns pencillin som tar bort massa jävulssjukor det är bäst att vi ser till att gör det lite kämpigt för dom igen.
Jodå.
Dear karma, I have a list of people you missed
torsdag 25 oktober 2012
torsdag 11 oktober 2012
En dröm!
Av nån anledning så minns jag ett citat av Erik Saade när han köpte en lägenhet med den där melodifestivaltjejen som han var ihop med förut. Han sa glatt i pressen: - Vi har köpt en lägenhet- en dröm!
Jag önskar att jag inte mindes såna här idiotgrejer. Det vore bättre om jag kom ihåg sånt som jag fått berättat för mig på föreläsningar i skolan.
Iallafall.
I morses vaknade jag som vanligt alldeles för tidigt av mobilväckarklockan. Jag låg där i mörkret och hade precis tryckt på snoozen när jag såg att jag fått ett mejl under natten. Det blir man ju nyfiken på. Det är så härligt med smarta telefoner. Att man känner att man nog måste läsa sina mejl kl 06.02.
Det var en mäklarfirma som mejlat mig. De skrev att jag tidigare visat intresse för ett objekt och nu minsann skulle jag få lov att ringa någon som ägde en likande bostad INNAN någon annan.
Herrejävlar. Nu vaknade jag till minsann. Med en exalterad febrig känsla stapplade jag upp så tyst jag kunde för att inte väcka någon annan i familjen. Detta mejl måste jag läsa utan att någon säger mitt namn 125 gånger eller jag samtidigt måste torka någons röv. Jag låste därför in mig på dass. Där satt jag och läste med ett öga eftersom jag fortfarande hade problem med att öppna båda.
Det som gjorde mig så exalterad var inte bara känslan av exklusivitet utan att priset. 1 450 000. För en fyra. Herrejävlar!
Nu ringde det inte nån klocka direkt när jag såg gatuadressen. Men det var säkert bara för att det var nån liten gatsnutt nånstans som jag bara inte visste om. Och inte bara jag, ingen visste egentligen om den. En liten pärla, granne med en solig idyllisk skog dom skulle gå att byggas ut lite lagom så vi alla skulle få varsitt rum och bidé. Innan jag fått upp båda ögonen hade jag alltså byggt ut detta fantasihus och flyttat in.
Jag behövde bara kolla kartan på eniro innan jag ringde säljaren exklusivt. Och innan jag torkade mig. Och kokade kaffe.
Men vänta nu. Vad är nu det här? Hisings Kärra. Jaha. Det var därför priset var så himla fantastiskt.
Sedär ja.
Jag önskar att jag inte mindes såna här idiotgrejer. Det vore bättre om jag kom ihåg sånt som jag fått berättat för mig på föreläsningar i skolan.
Iallafall.
I morses vaknade jag som vanligt alldeles för tidigt av mobilväckarklockan. Jag låg där i mörkret och hade precis tryckt på snoozen när jag såg att jag fått ett mejl under natten. Det blir man ju nyfiken på. Det är så härligt med smarta telefoner. Att man känner att man nog måste läsa sina mejl kl 06.02.
Det var en mäklarfirma som mejlat mig. De skrev att jag tidigare visat intresse för ett objekt och nu minsann skulle jag få lov att ringa någon som ägde en likande bostad INNAN någon annan.
Herrejävlar. Nu vaknade jag till minsann. Med en exalterad febrig känsla stapplade jag upp så tyst jag kunde för att inte väcka någon annan i familjen. Detta mejl måste jag läsa utan att någon säger mitt namn 125 gånger eller jag samtidigt måste torka någons röv. Jag låste därför in mig på dass. Där satt jag och läste med ett öga eftersom jag fortfarande hade problem med att öppna båda.
Det som gjorde mig så exalterad var inte bara känslan av exklusivitet utan att priset. 1 450 000. För en fyra. Herrejävlar!
Nu ringde det inte nån klocka direkt när jag såg gatuadressen. Men det var säkert bara för att det var nån liten gatsnutt nånstans som jag bara inte visste om. Och inte bara jag, ingen visste egentligen om den. En liten pärla, granne med en solig idyllisk skog dom skulle gå att byggas ut lite lagom så vi alla skulle få varsitt rum och bidé. Innan jag fått upp båda ögonen hade jag alltså byggt ut detta fantasihus och flyttat in.
Jag behövde bara kolla kartan på eniro innan jag ringde säljaren exklusivt. Och innan jag torkade mig. Och kokade kaffe.
Men vänta nu. Vad är nu det här? Hisings Kärra. Jaha. Det var därför priset var så himla fantastiskt.
Sedär ja.
onsdag 10 oktober 2012
Huset med mögligt golv
Vi har börjat titta på hus.
Denna fantastiska värld av galenskap.
Vilken tur att man har en blogg så man kan dela med sig.
Hitills har vi tittat på ett hundra år gammalt torp (typ) mitt i stan (typ) som var pyttelitet och toaletten luktade gubbpiss och hade hål i golvet. Det såldes för 3,5 miljoner.
Sen har vi tittat på några käcka radhus som också såldes för typ 3,5 miljoner.
(Utanför det ena började vi gräla. Kändes som ett väldigt gott omen att sätta igång och gräla utanför ytterdörren innan man går in och tittar på ett hus med utropspriset 3,5 miljoner. Jättebra. Och ganska komiskt.)
Sen tittade vi på ett supercoolt hus bara för att det var så coolt. Och så gick vi hem därifrån och intalade oss att det som var felet med huset var att det hade sammanlagt 10 altandörrar och hur jobbigt kladdigt blir det inte med barnhänder på såna rutor och hur illa kan dom inte blöda om dom springer igenom såna eller hur bad OCD kan man inte utveckla när man måste kolla så alla är stängda innan man går hemifrån. Eller om man är hemma med för den delen. Man sitter på sin atriumgård och läser en god bok och njuter av sina vindruvor som växer i spaljen och rätt var det är så står det en gubbe i köket som inte ska vara där. Sen när man bestämt sig för dessa små nackdelar så är slutpriset 5,4 millar inte det som är det värsta.
Jodå.
I helgen hade jag hittat det perfekta huset på hemnet.
Det var en praktiskt enplansvilla med sovrum till alla och bidé. Jag tycker det är roligt när det finns bidé.
(ja det var inte bidé i alla rum utan bara i badrummet)
Huset hade utropspris precis strax under 3 miljoner och det tycker man känns lite billigt. Allt är ju relativt ni vet.
Iaf så stod det på ett litet ställe på hemnet att huset behövde renoveras. Men inte VAD som skulle renoveras. Ja ja. Vi gick dit. Det gjorde även 230 andra i samma tankar. Det var Mickan-typer och Fredde-typer och invandrarfamiljer där pappan spände ögonen i mäklardamen och undrade vem som bodde i huset nu.
Jag frågade lite försynt vad det var som skulle renoveras eftersom huset såg så fint ut.
Det var golven.
Alla golven.
De behövde rivas upp.
- Varför då? frågade jag.
- Det är förhöjda värden i dom. Väldigt vanligt med hus byggda på 70-talet. Dom la mattan direkt på betongen.
- Men vadå, fukt?
- Ja. Förhöjda värden. Man får bryta upp och sätta in en fläkt.
- ALLA golven?
- Antagligen behöver man inte göra något med utbyggnaden.
- Antagligen?
Här märker jag att mäklaren börjar bli lite svettig och se lite paranoid ut.
- Du kan ta det här besiktningsprotokollet och läsa allt här.
- Det finns även ett kostnasförslag som ett företag har lagt här på 500 000 men jag har ringt en annan firma och fick en offert på 380 tusen.
- Jahaja. Ok. Men jag läser på här då.
- Gör det. Googla gärna det här problemet. Det är många många radhus och hus av den här typen som råkar ut för det här.
- Ok.
Jag gick hem och läste besiktningsprotokollet. Jag börjar bli riktigt bra på att läsa såna nu. Det är lagom torrt och trist. Jag älskar att dom bokstavligen vänder på varenda sten.
På det här huset hade de gamla ägarna märkt av en konstig lukt och installerat en fläkt. Det hade inte hjälpt. Besiktningsgubbarna hade borrat ett hål i golvet i en garderob och hittat växande microber. Det är sånt som kan bli/vara mögel och svamp och annat gött.
Det känns fint att det är sånt under HELA golvet.
Jag såg nyss att budgivningen är uppe i 3.5 miljoner. Man vill ju skrika på folk att dom är helt jävla dumma i huvet om dom bjuder 3,5 miljoner som har mögel under hela golvet.
Och att kalla det för förhöjda värden när det är ett jävla mögelhus är ett stort fett jävla understatment.
Återkommer med nya rapporter nästa vecka. Det finns alltid en husvisning att gå på varje söndag. I ett övervärderat mögelruckel nära dig. Som luktar kiss.
Denna fantastiska värld av galenskap.
Vilken tur att man har en blogg så man kan dela med sig.
Hitills har vi tittat på ett hundra år gammalt torp (typ) mitt i stan (typ) som var pyttelitet och toaletten luktade gubbpiss och hade hål i golvet. Det såldes för 3,5 miljoner.
Sen har vi tittat på några käcka radhus som också såldes för typ 3,5 miljoner.
(Utanför det ena började vi gräla. Kändes som ett väldigt gott omen att sätta igång och gräla utanför ytterdörren innan man går in och tittar på ett hus med utropspriset 3,5 miljoner. Jättebra. Och ganska komiskt.)
Sen tittade vi på ett supercoolt hus bara för att det var så coolt. Och så gick vi hem därifrån och intalade oss att det som var felet med huset var att det hade sammanlagt 10 altandörrar och hur jobbigt kladdigt blir det inte med barnhänder på såna rutor och hur illa kan dom inte blöda om dom springer igenom såna eller hur bad OCD kan man inte utveckla när man måste kolla så alla är stängda innan man går hemifrån. Eller om man är hemma med för den delen. Man sitter på sin atriumgård och läser en god bok och njuter av sina vindruvor som växer i spaljen och rätt var det är så står det en gubbe i köket som inte ska vara där. Sen när man bestämt sig för dessa små nackdelar så är slutpriset 5,4 millar inte det som är det värsta.
Jodå.
I helgen hade jag hittat det perfekta huset på hemnet.
Det var en praktiskt enplansvilla med sovrum till alla och bidé. Jag tycker det är roligt när det finns bidé.
(ja det var inte bidé i alla rum utan bara i badrummet)
Huset hade utropspris precis strax under 3 miljoner och det tycker man känns lite billigt. Allt är ju relativt ni vet.
Iaf så stod det på ett litet ställe på hemnet att huset behövde renoveras. Men inte VAD som skulle renoveras. Ja ja. Vi gick dit. Det gjorde även 230 andra i samma tankar. Det var Mickan-typer och Fredde-typer och invandrarfamiljer där pappan spände ögonen i mäklardamen och undrade vem som bodde i huset nu.
Jag frågade lite försynt vad det var som skulle renoveras eftersom huset såg så fint ut.
Det var golven.
Alla golven.
De behövde rivas upp.
- Varför då? frågade jag.
- Det är förhöjda värden i dom. Väldigt vanligt med hus byggda på 70-talet. Dom la mattan direkt på betongen.
- Men vadå, fukt?
- Ja. Förhöjda värden. Man får bryta upp och sätta in en fläkt.
- ALLA golven?
- Antagligen behöver man inte göra något med utbyggnaden.
- Antagligen?
Här märker jag att mäklaren börjar bli lite svettig och se lite paranoid ut.
- Du kan ta det här besiktningsprotokollet och läsa allt här.
- Det finns även ett kostnasförslag som ett företag har lagt här på 500 000 men jag har ringt en annan firma och fick en offert på 380 tusen.
- Jahaja. Ok. Men jag läser på här då.
- Gör det. Googla gärna det här problemet. Det är många många radhus och hus av den här typen som råkar ut för det här.
- Ok.
Jag gick hem och läste besiktningsprotokollet. Jag börjar bli riktigt bra på att läsa såna nu. Det är lagom torrt och trist. Jag älskar att dom bokstavligen vänder på varenda sten.
På det här huset hade de gamla ägarna märkt av en konstig lukt och installerat en fläkt. Det hade inte hjälpt. Besiktningsgubbarna hade borrat ett hål i golvet i en garderob och hittat växande microber. Det är sånt som kan bli/vara mögel och svamp och annat gött.
Det känns fint att det är sånt under HELA golvet.
Jag såg nyss att budgivningen är uppe i 3.5 miljoner. Man vill ju skrika på folk att dom är helt jävla dumma i huvet om dom bjuder 3,5 miljoner som har mögel under hela golvet.
Och att kalla det för förhöjda värden när det är ett jävla mögelhus är ett stort fett jävla understatment.
Återkommer med nya rapporter nästa vecka. Det finns alltid en husvisning att gå på varje söndag. I ett övervärderat mögelruckel nära dig. Som luktar kiss.
fredag 5 oktober 2012
Djur som jag blivit biten av
Utan inbördes ordning.
(en del djur har jag blivit biten av flera gånger)
* Katt
* Mygga
* Fästing
* Häst
* Dansmus
* Hund
* Blinning
* Lus
* Loppa
* Gris
Och ja, jag har inte nåt direkt att göra just nu. Det är så man börjar fundera på såna här saker.
Vilkar djur har bitit dig?
(en del djur har jag blivit biten av flera gånger)
* Katt
* Mygga
* Fästing
* Häst
* Dansmus
* Hund
* Blinning
* Lus
* Loppa
* Gris
Och ja, jag har inte nåt direkt att göra just nu. Det är så man börjar fundera på såna här saker.
Vilkar djur har bitit dig?
tisdag 2 oktober 2012
Vikten av de olika elementen
- Ok, Matilda, ska vi kolla på blocket lite om det är nån som säljer en såndär säng som du vill ha.
- Ja, hur gör man, skriver man luftsäng här.
- Ja... fast först måste du gå in på blocket. Ge mig datorn så hjälps vi åt.
- Viggo, jag vill ha en luftsäng. Vad vill du ha för säng.
- Jag vill ha en vattensäng...
Och om ni undrar så var det en LOFTSÄNG vi skulle kolla på blocket efter.
ps. Om det är nån som har en IKEA-kurasäng så hör gärna av dig. Gärna med bra pris för mig kompis.
- Ja, hur gör man, skriver man luftsäng här.
- Ja... fast först måste du gå in på blocket. Ge mig datorn så hjälps vi åt.
- Viggo, jag vill ha en luftsäng. Vad vill du ha för säng.
- Jag vill ha en vattensäng...
Och om ni undrar så var det en LOFTSÄNG vi skulle kolla på blocket efter.
ps. Om det är nån som har en IKEA-kurasäng så hör gärna av dig. Gärna med bra pris för mig kompis.
lördag 29 september 2012
En gång när jag åkte tunnelbana i Stockholm
Det var jag och Frida. Hon bor där. Vi skulle in till stan och köpa onödiga saker och dricka kaffe och sånt där som tjejer gör.
Frida bor fantastiskt långt ut på en tunnelbanelinje.
(En gång åkte jag åt fel håll och hamnade på ändhållplatsen åt andra hållet. Då fick jag fanimej åka tunnelbana minsann innan jag hamnade i rätt förort.)
Iallafall så var det lördag och jag observerade att det var ovanligt många människor som var klädda i träningskläder. Lantis som man är så tog jag för givet att det var så man gjorde i Stockholm. Att man går och tränar på lördagförmiddag och för att alla ska SE att det är det som man ska göra så byter man om hemma. Kolla på mig, jag ska minsann till gymmet, har redan bytt om. Det hade varit lagom typiskt för folk som bor i stockholm.
När vi nästan var framme nånstans inne i stan så utbrast Frida:
- Ja, jävlar ja, det är Lidingöloppet idag. Det är därför alla har träningskläder.
Typiskt. Jag hade gärna trott att det där elaka var sant.
Frida bor fantastiskt långt ut på en tunnelbanelinje.
(En gång åkte jag åt fel håll och hamnade på ändhållplatsen åt andra hållet. Då fick jag fanimej åka tunnelbana minsann innan jag hamnade i rätt förort.)
Iallafall så var det lördag och jag observerade att det var ovanligt många människor som var klädda i träningskläder. Lantis som man är så tog jag för givet att det var så man gjorde i Stockholm. Att man går och tränar på lördagförmiddag och för att alla ska SE att det är det som man ska göra så byter man om hemma. Kolla på mig, jag ska minsann till gymmet, har redan bytt om. Det hade varit lagom typiskt för folk som bor i stockholm.
När vi nästan var framme nånstans inne i stan så utbrast Frida:
- Ja, jävlar ja, det är Lidingöloppet idag. Det är därför alla har träningskläder.
Typiskt. Jag hade gärna trott att det där elaka var sant.
onsdag 26 september 2012
Det du kanske inte visste om zombies
Från baksätet:
- Mamma! Ser du den där kyrkogården?! Där har jag sett zombies.
- Va?
- Ja, i en dröm alltså.
- Ja, det ser ut som precis en sån kyrkogård som man kan tänka sig att man kunde se zombies om det fanns såna.
- Ja.... Dom var blå. Massa blå zombisar sprang det där.
(Lillebror) (Med hes röst)
- Zombiesar är inte blå. Dom är gröna.
- Det är dom inte alls. Dom är blå.
- Gröna.
- Blå.
- Gröna.
- BLÅ!!
- Ja, när dom är nyfödda ja!
- Mamma! Ser du den där kyrkogården?! Där har jag sett zombies.
- Va?
- Ja, i en dröm alltså.
- Ja, det ser ut som precis en sån kyrkogård som man kan tänka sig att man kunde se zombies om det fanns såna.
- Ja.... Dom var blå. Massa blå zombisar sprang det där.
(Lillebror) (Med hes röst)
- Zombiesar är inte blå. Dom är gröna.
- Det är dom inte alls. Dom är blå.
- Gröna.
- Blå.
- Gröna.
- BLÅ!!
- Ja, när dom är nyfödda ja!
söndag 23 september 2012
Samtal mellan makar. På biltur i Solsidan.
Våra barn går på skola i Solsidan. Göteborgsversionen av Solsidan.
Deras skola har inga synliga sociala problem. Alla är hyfsat välkammade och det största problemet är väl egentligen att alla har så stora bilar att det blir lite lagom kaos när alla ska vända runt på en pytteliten parkering när man har kört sin avkomma till skolan på morgonen.
Ett annat problem av mer personlig sort är när ens unge vill bjuda hela klassen på kalas på valfritt lekland, för så gör alla andra i klassen och man vill ju inte vara sämre. Fast just det, om alla 27 i klassen kommer så kostar det visst tre och fem. Normalt.
Vi har växt ur vår lägenhet och börjat ägna söndagarna åt att kolla på hus som vi inte har råd med. Jag har alltid tyckt att folk som tittar på hus i flera år är dumma i huvudet. Jag lär få äta upp det nu... När man tittat på ett gäng femmiljonershus så börjar man övertyga sig att ett radhus för tre och enhalv miljon är helt normalt. Och att vi nog hör hemma där.
Häromdan var vi ute och åkte för att lämna ena barnet på ett kalas igen. (Kalaset var hemma hos familjen men en hemnetknarkare vet att månadskostnaden för familjens bostadsrätt säkert ligger på en femtontusen.)
- Men du, älskling. Det bor ju ganska många normala människor här med. Dom i Viggos klass verkar inte alls så posha. Helt vanliga liksom...
- Mmmmm.... Fast du, han som kommer åkande där på en Segway känns inte helt normal.
Ja, för just då kom där en Segway åkande. Bredvid cyklade en unge på cykelbanan. Är det normalt att ta sin Segway när ens unge vill ut och cykla? Vill man verkligen bo där?
Deras skola har inga synliga sociala problem. Alla är hyfsat välkammade och det största problemet är väl egentligen att alla har så stora bilar att det blir lite lagom kaos när alla ska vända runt på en pytteliten parkering när man har kört sin avkomma till skolan på morgonen.
Ett annat problem av mer personlig sort är när ens unge vill bjuda hela klassen på kalas på valfritt lekland, för så gör alla andra i klassen och man vill ju inte vara sämre. Fast just det, om alla 27 i klassen kommer så kostar det visst tre och fem. Normalt.
Vi har växt ur vår lägenhet och börjat ägna söndagarna åt att kolla på hus som vi inte har råd med. Jag har alltid tyckt att folk som tittar på hus i flera år är dumma i huvudet. Jag lär få äta upp det nu... När man tittat på ett gäng femmiljonershus så börjar man övertyga sig att ett radhus för tre och enhalv miljon är helt normalt. Och att vi nog hör hemma där.
Häromdan var vi ute och åkte för att lämna ena barnet på ett kalas igen. (Kalaset var hemma hos familjen men en hemnetknarkare vet att månadskostnaden för familjens bostadsrätt säkert ligger på en femtontusen.)
- Men du, älskling. Det bor ju ganska många normala människor här med. Dom i Viggos klass verkar inte alls så posha. Helt vanliga liksom...
- Mmmmm.... Fast du, han som kommer åkande där på en Segway känns inte helt normal.
Ja, för just då kom där en Segway åkande. Bredvid cyklade en unge på cykelbanan. Är det normalt att ta sin Segway när ens unge vill ut och cykla? Vill man verkligen bo där?
torsdag 20 september 2012
Saker som jag går och tänker på just nu
* Vad är det med gamla människor och att dom alltid ska ställa sig upp på bussen en kvart innan den ska stanna på deras hållplats. Det verkar även finnas ett samband mellan hur skröplig människan är och hur jobbigt kurva det är precis innan deras hållplats.
Vad beror det på? Dödslängtan?
* Finns det verkligen inga andra manliga skådisar än Mikael Persbrant i sverige nu? Eller kan det va så att det finns massa skådisar fast alla är väldigt lika Persbrant? Att alla vill vara som han och härmar honom och vi bara är lurade som fan?
* Håller jag på att förvandlas till min farmor? Idag var min höjdpunkt Hela sverige bakar på tv medans jag virkade med mitt nya garn. Jag har även googlat recept och när jag gjorde min vanliga skogoogling så tittade jag mest på om dom var bekväma.
* Varför vill inte AnnaLena berätta för mig vart hon har fått sin kaffemugg med Merlottes på? Jag vill ha en sån.
Vad beror det på? Dödslängtan?
* Finns det verkligen inga andra manliga skådisar än Mikael Persbrant i sverige nu? Eller kan det va så att det finns massa skådisar fast alla är väldigt lika Persbrant? Att alla vill vara som han och härmar honom och vi bara är lurade som fan?
* Håller jag på att förvandlas till min farmor? Idag var min höjdpunkt Hela sverige bakar på tv medans jag virkade med mitt nya garn. Jag har även googlat recept och när jag gjorde min vanliga skogoogling så tittade jag mest på om dom var bekväma.
* Varför vill inte AnnaLena berätta för mig vart hon har fått sin kaffemugg med Merlottes på? Jag vill ha en sån.
söndag 9 september 2012
En spännande dag.
Kära dagbok.
Idag har det varit en riktigt spännande dag.
Med tanke på att jag i vanliga fall brukar vara nära att blogga om saker som folk gör mot mig i trafiken så kändes den här dagen riktigt rafflande.
Den började inte sådär jätterafflande kanske. Det var det vanliga söndagslunkandet runt i en lagom stökig lägenhet. Kaffe, gp, cartoon network.
Men sen mina vänner, eller jag menar, kära dagbok, så åkte vi till Willys. Jag lät Magnus få åka upp till XXL och kolla. Det är en hemsk sportaffär som skickar ut reklam varje vecka om hur billigt det är där. Magnus har varit sugen på att gå dit i en hel evighet. Men ni vet hur det är när man åker och handlar mat, man orkar bara det inte fjanta in i nån jävla sportaffär när man måste lägga sin fjuttiga tid och energi på att få ihop mat till familjen resten av veckan. Iaf så var jag inne på den där XXL förra veckan för att jag hade lovat Viggo en fotboll. Det var hemskt. Det var en hemsk affär som man aldrig kom ut ur, ni vet när man måste gå runt i en cirkel och det aldrig tar slut. Bara massa svinfula sportkläder och elände. Jag går aldrig in där igen. Jag sa det till Magnus när vi kom hem därifrån men så tänkte jag att han skulle få see it for himself så att säga så jag sa generöst att: - Då kan väl gå upp på XXL en sväng så länge så börjar jag handla mat så ses vi snart.
Han blev så glad för erbjudandet så han tog med sig alla tre ungarna så jag kunde få börja handla själv. Gud så snälla vi var mot varann.
Big mistake kan man säga för då var det en snubbe som började stöta på mig bland frukten. Jag vet inte vad som var jobbigast; att varje gång jag tittade upp (för att kolla efter min familj) så stod han där och trodde att jag tittade efter honom, att han var typ 23 eller att han väl började prata med mig så var det bland bananerna. Jag har väldigt svårt att ta någon på allvar som står och väger en klase bananer i handen. Magnus sa efteråt att han såklart egentligen menade att han visste ett ställe där det fanns prima banan. Jag vet inte om det var nån slags psykologigrej eller om han bara sa det.
Snubben såg, som sagt, ut att vara 23 år och han sa att jag såg ut som hans förra flickvän. Inte en såndär jättebra raggningsreplik kanske.
Sen hittade min familj mig igen. XXL var en skitaffär, jag hade rätt. Det enda som var skoj var vapnen tydligen. Dom säljer inte bara sportgrejer, utan också jaktgrejer. Tanken på att min familj stod där, inklusive bebisen i barnvagnen, och tittade på vapen gör mig lite... jag vet faktiskt inte, jag väljer att inte ens tänka på det tror jag. Det bästa av allt var tydligen att det fanns sånadär lock-grejer som man kan locka till sig djur med. Matilda ville GÄRNA ha en som man kunde locka till sig rävar med. Hon såg helt salig ut över tanken på att locka till sig rävar.
När vi hade handlat klart så kände jag att min ena tutte höll på att spricka och en sur lite punkare inne i mig känner att den måste amma offentligt så mycket det går för att jävlas med folk som tycker att man ska sitta hemma och amma och det gör mig så förbannad att jag har lust att dra fram en tutte och spruta mjölk rätt i fejset på dom bara för jag KAN. Men det gör jag inte såklart, det räcker med att provokations amma lite överallt. Idag blev det på bänken under rulltrappan utanför Willlys.
Magnus passade på att gå in och köpa en luskam för 369 spänn på hälsokostaffären. Dont get me started om dom jävla lössen som ungarna kommer hem med hela tiden.
Han kom ut från hälsokosten med luskammen i handen. Mycket nöjd. Sen passade han på att öppna paketet och läsa högt om hur bra den är. Den SKÄR tydligen loss äggen från hårstråna. SKÄR med som med knivar sa han nöjt flera flera gånger. Jag tänkte att det var väl kompensation för att han inte fick köpa några vapen eller pilbågar eller nåt på XXL. Luskam som SKÄR bort äggen, det är ju alltid nåt. Jag frågade om ifall det kanske fanns nån mikrofån nånstans som han kunde be att få låna så han kunde berätta för ALLA på väg in till Willys och Clas Olsson och XXL att vi har löss hela familjen hela tiden. Sen ställde han sig och började kamma sig i håret och då drog jag ut tutten ur bebisen, la henne i vagnen och gick.
När vi kom till bilen så upptäckte jag att bebisen hade bajsat. Jag la henne lite käckt på sätet och började byta. Precis när jag torkat lite lagom halva röva på henne så kände jag att något kröp på min hals. Jag försökte vifta bort det, vad det nu var och ja, det var en slö jävla geting så klart. Som försökte ta sig in i bilen. In på bebisen som låg där helt bajsig och naken och dom två barnen i baksätet som för en gångs skull spännt fast sig. Alla skrek. Jag visste inte om jag skulle ta bebisen och springa. Men den var ju helt kletig. Och om jag lämnade den naken och kletig på sätet så kunde den ju rulla ner och dö. Jag stack ut huvet genom rutan och skrek på Magnus som vart och lämnat igen kundvagnen. - HJÄLP!! skrek jag. -HJÄLP!! Och han kom och försökte döda den med det första som kom i hans väg. Bebisens snuttefilt. Ett mycket farligt vapen minsann.
Sen åkte vi hem och åt tacos och på kvällen lämnade jag familjen med en flaska utpumpad bröstmjölk och åkte in till stan för att gå på bio med Brålanda-Karro. Vi drack kaffe sen såg vi Cosmopolis. Det var en riktigt riktigt riktigt konstig film. Och bra på nåt vis. Se den vettja, inte bara för att Robert Pattinson var med i varenda scen och att han i några scener faktiskt är naken. Fast, vänta, nu tappade jag bort mig, varför skulle man se den nu igen...
Om exakt 6 timmar och 23 minuter ringer min väckarklocka och jag har druckit alldeles för mycket islatte för att kunna sova än på väldigt länge.
Vem vet, i morgon kan det ju bli en väldigt spännande dag också då är det ju synd om jag är trött.
Idag har det varit en riktigt spännande dag.
Med tanke på att jag i vanliga fall brukar vara nära att blogga om saker som folk gör mot mig i trafiken så kändes den här dagen riktigt rafflande.
Den började inte sådär jätterafflande kanske. Det var det vanliga söndagslunkandet runt i en lagom stökig lägenhet. Kaffe, gp, cartoon network.
Men sen mina vänner, eller jag menar, kära dagbok, så åkte vi till Willys. Jag lät Magnus få åka upp till XXL och kolla. Det är en hemsk sportaffär som skickar ut reklam varje vecka om hur billigt det är där. Magnus har varit sugen på att gå dit i en hel evighet. Men ni vet hur det är när man åker och handlar mat, man orkar bara det inte fjanta in i nån jävla sportaffär när man måste lägga sin fjuttiga tid och energi på att få ihop mat till familjen resten av veckan. Iaf så var jag inne på den där XXL förra veckan för att jag hade lovat Viggo en fotboll. Det var hemskt. Det var en hemsk affär som man aldrig kom ut ur, ni vet när man måste gå runt i en cirkel och det aldrig tar slut. Bara massa svinfula sportkläder och elände. Jag går aldrig in där igen. Jag sa det till Magnus när vi kom hem därifrån men så tänkte jag att han skulle få see it for himself så att säga så jag sa generöst att: - Då kan väl gå upp på XXL en sväng så länge så börjar jag handla mat så ses vi snart.
Han blev så glad för erbjudandet så han tog med sig alla tre ungarna så jag kunde få börja handla själv. Gud så snälla vi var mot varann.
Big mistake kan man säga för då var det en snubbe som började stöta på mig bland frukten. Jag vet inte vad som var jobbigast; att varje gång jag tittade upp (för att kolla efter min familj) så stod han där och trodde att jag tittade efter honom, att han var typ 23 eller att han väl började prata med mig så var det bland bananerna. Jag har väldigt svårt att ta någon på allvar som står och väger en klase bananer i handen. Magnus sa efteråt att han såklart egentligen menade att han visste ett ställe där det fanns prima banan. Jag vet inte om det var nån slags psykologigrej eller om han bara sa det.
Snubben såg, som sagt, ut att vara 23 år och han sa att jag såg ut som hans förra flickvän. Inte en såndär jättebra raggningsreplik kanske.
Sen hittade min familj mig igen. XXL var en skitaffär, jag hade rätt. Det enda som var skoj var vapnen tydligen. Dom säljer inte bara sportgrejer, utan också jaktgrejer. Tanken på att min familj stod där, inklusive bebisen i barnvagnen, och tittade på vapen gör mig lite... jag vet faktiskt inte, jag väljer att inte ens tänka på det tror jag. Det bästa av allt var tydligen att det fanns sånadär lock-grejer som man kan locka till sig djur med. Matilda ville GÄRNA ha en som man kunde locka till sig rävar med. Hon såg helt salig ut över tanken på att locka till sig rävar.
När vi hade handlat klart så kände jag att min ena tutte höll på att spricka och en sur lite punkare inne i mig känner att den måste amma offentligt så mycket det går för att jävlas med folk som tycker att man ska sitta hemma och amma och det gör mig så förbannad att jag har lust att dra fram en tutte och spruta mjölk rätt i fejset på dom bara för jag KAN. Men det gör jag inte såklart, det räcker med att provokations amma lite överallt. Idag blev det på bänken under rulltrappan utanför Willlys.
Magnus passade på att gå in och köpa en luskam för 369 spänn på hälsokostaffären. Dont get me started om dom jävla lössen som ungarna kommer hem med hela tiden.
Han kom ut från hälsokosten med luskammen i handen. Mycket nöjd. Sen passade han på att öppna paketet och läsa högt om hur bra den är. Den SKÄR tydligen loss äggen från hårstråna. SKÄR med som med knivar sa han nöjt flera flera gånger. Jag tänkte att det var väl kompensation för att han inte fick köpa några vapen eller pilbågar eller nåt på XXL. Luskam som SKÄR bort äggen, det är ju alltid nåt. Jag frågade om ifall det kanske fanns nån mikrofån nånstans som han kunde be att få låna så han kunde berätta för ALLA på väg in till Willys och Clas Olsson och XXL att vi har löss hela familjen hela tiden. Sen ställde han sig och började kamma sig i håret och då drog jag ut tutten ur bebisen, la henne i vagnen och gick.
När vi kom till bilen så upptäckte jag att bebisen hade bajsat. Jag la henne lite käckt på sätet och började byta. Precis när jag torkat lite lagom halva röva på henne så kände jag att något kröp på min hals. Jag försökte vifta bort det, vad det nu var och ja, det var en slö jävla geting så klart. Som försökte ta sig in i bilen. In på bebisen som låg där helt bajsig och naken och dom två barnen i baksätet som för en gångs skull spännt fast sig. Alla skrek. Jag visste inte om jag skulle ta bebisen och springa. Men den var ju helt kletig. Och om jag lämnade den naken och kletig på sätet så kunde den ju rulla ner och dö. Jag stack ut huvet genom rutan och skrek på Magnus som vart och lämnat igen kundvagnen. - HJÄLP!! skrek jag. -HJÄLP!! Och han kom och försökte döda den med det första som kom i hans väg. Bebisens snuttefilt. Ett mycket farligt vapen minsann.
Sen åkte vi hem och åt tacos och på kvällen lämnade jag familjen med en flaska utpumpad bröstmjölk och åkte in till stan för att gå på bio med Brålanda-Karro. Vi drack kaffe sen såg vi Cosmopolis. Det var en riktigt riktigt riktigt konstig film. Och bra på nåt vis. Se den vettja, inte bara för att Robert Pattinson var med i varenda scen och att han i några scener faktiskt är naken. Fast, vänta, nu tappade jag bort mig, varför skulle man se den nu igen...
Om exakt 6 timmar och 23 minuter ringer min väckarklocka och jag har druckit alldeles för mycket islatte för att kunna sova än på väldigt länge.
Vem vet, i morgon kan det ju bli en väldigt spännande dag också då är det ju synd om jag är trött.
tisdag 4 september 2012
Nån borde ta ett snack med dom om det här med röstning
Från rummet intill:
Barn 1: -Vad ska vi göra?
Barn 2 och 3:- Veeet iiiiiinteeee....
Barn 3: -Vi röstar!
Barn 1 och 2: -JAAAA!
Barn 3: - Okej! Alla som vill räcker upp handen om det är det man vill göra.
Barn 2: - Jag vet! Vi leker att min säng är en flotte!
Barn 1: - Vilka röstar på det? Man får inte rösta på sitt eget ju!
Barn 2: - Ja just det ja....
Barn 1: - Ok. Ingen ville leka att din säng är en flotte. Nån som har nåt mer vi kan rösta på?
Barn 1: -Vad ska vi göra?
Barn 2 och 3:- Veeet iiiiiinteeee....
Barn 3: -Vi röstar!
Barn 1 och 2: -JAAAA!
Barn 3: - Okej! Alla som vill räcker upp handen om det är det man vill göra.
Barn 2: - Jag vet! Vi leker att min säng är en flotte!
Barn 1: - Vilka röstar på det? Man får inte rösta på sitt eget ju!
Barn 2: - Ja just det ja....
Barn 1: - Ok. Ingen ville leka att din säng är en flotte. Nån som har nåt mer vi kan rösta på?
onsdag 29 augusti 2012
Det här med dvärgar. Igen.
I baksätet på bilen:
- Mamma! Visst är det jättehäftigt att det faktiskt FINNS dvärgar!
- Jo...
- Dom är faktiskt människor också!
- Ja... alltså... dom....
- Dom lever!
- Ja. Du menar att dom inte bara är sagofigurer och att det faktiskt finns människor som är dvärgar i verkligheten?
- Åh... Jag skulle verkligen vilja vara en.
- Skulle du?
- Ja. Tänk va häftigt att få vara en alf liksom.
- Mamma! Visst är det jättehäftigt att det faktiskt FINNS dvärgar!
- Jo...
- Dom är faktiskt människor också!
- Ja... alltså... dom....
- Dom lever!
- Ja. Du menar att dom inte bara är sagofigurer och att det faktiskt finns människor som är dvärgar i verkligheten?
- Åh... Jag skulle verkligen vilja vara en.
- Skulle du?
- Ja. Tänk va häftigt att få vara en alf liksom.
Nya häftiga hi tech - Dallas
Alltså.
Jag har inget bättre för mig så jag kollar på Dallas fast jag har redan tappat bort vem fan som lurar vem och vilken brud är vilken. En har ett ärr och nej det har visst den andra med, det var ju lustigt att dom castat två brunhåriga brudar med ett ärr men vem är vem, det verkar som att båda ligger med Jon Ross förutom hon den sjukligt magra... hon ligger inte med honom... eller vänta gör hon det?
Men det var inte det jag skulle säga. Brunetterna rörde till det lite i min hjärna. Det jag skulle säga var att jag stör mig som FAN på att dom hela tiden ska visa att det här är minsann NYA FRÄNA Dallas så det måste hela tiden var med nåns smartphone eller nån har gjort slut via e-mail eller ett usbminne som måste stoppas i en ficka eller nåns häftiga laptop som gör nåt häftigt. Ja. Vi fattar. Jag vill inte ha samtal på nåns iphone som man inte svarar på eller nåt liknande ASHÄFTIGT.
Jag vill ha hela släkten som äter frukost tillsammans. Och små barn i kostymer. Och JR som kommer hem och tar en whiskey. Och när det blir en ny scen så ska det vara en lite trudelutt och film på skyskrapan som scenen ska vara i. Och POOLEN! Hur kan man inte ha med poolen?! Jag vill se hur dom ligger där vid poolen och är lite packade och SueEllen ska liksom överartikulera med snemunnen hennes. Fast vänta det gör hon ju fortfarande.
Men hur jävla svårt kan det vara att lägga henne en stund vid poolen.
Och bara för jag satte mig och skrev det här så tappade jag kollen ÄNNU mer vad som händer.
Jag har inget bättre för mig så jag kollar på Dallas fast jag har redan tappat bort vem fan som lurar vem och vilken brud är vilken. En har ett ärr och nej det har visst den andra med, det var ju lustigt att dom castat två brunhåriga brudar med ett ärr men vem är vem, det verkar som att båda ligger med Jon Ross förutom hon den sjukligt magra... hon ligger inte med honom... eller vänta gör hon det?
Men det var inte det jag skulle säga. Brunetterna rörde till det lite i min hjärna. Det jag skulle säga var att jag stör mig som FAN på att dom hela tiden ska visa att det här är minsann NYA FRÄNA Dallas så det måste hela tiden var med nåns smartphone eller nån har gjort slut via e-mail eller ett usbminne som måste stoppas i en ficka eller nåns häftiga laptop som gör nåt häftigt. Ja. Vi fattar. Jag vill inte ha samtal på nåns iphone som man inte svarar på eller nåt liknande ASHÄFTIGT.
Jag vill ha hela släkten som äter frukost tillsammans. Och små barn i kostymer. Och JR som kommer hem och tar en whiskey. Och när det blir en ny scen så ska det vara en lite trudelutt och film på skyskrapan som scenen ska vara i. Och POOLEN! Hur kan man inte ha med poolen?! Jag vill se hur dom ligger där vid poolen och är lite packade och SueEllen ska liksom överartikulera med snemunnen hennes. Fast vänta det gör hon ju fortfarande.
Men hur jävla svårt kan det vara att lägga henne en stund vid poolen.
Och bara för jag satte mig och skrev det här så tappade jag kollen ÄNNU mer vad som händer.
torsdag 23 augusti 2012
En snodd blogg...
Min jävligt roliga vän Anneli skrev en jävligt rolig tolkning på den här bilden.
Här kan du läsa:
http://lostandfoundagain.blogg.se/2012/august/skyltkul.html#comment
Jag skrattade extra mycket åt näst sista. (Om du är en gangster, använde kniv, inte tändare)
Det är bra med ett gott skratt innan man går och lägger sig.
Här kan du läsa:
http://lostandfoundagain.blogg.se/2012/august/skyltkul.html#comment
Jag skrattade extra mycket åt näst sista. (Om du är en gangster, använde kniv, inte tändare)
Det är bra med ett gott skratt innan man går och lägger sig.
onsdag 22 augusti 2012
Det här med namn.
Det är ju det där med namn som man folk har som man undrar varför i helvete dom inte byter bort.
Häromkvällen när jag gjorde min sista rundzappning på tvkanalerna innan jag gav upp och insåg att jag var tvugnen att gå och lägga mig
(varför gör man alltid så?)
så fastnade jag på Celebrity Rehab. Denna pärla till förnedringssåpa.
Just där jag hamnade så satt doktor Rehab och hade ett litet psykologisamtal med en stackars tjej som inte bara försökte sluta knarka knark och borde även se som om efter en ny karriär. Den hon hade nu inom adultmovieindustrin var inte så bra för hennes mentala hälsa.
Så säger Doktor Rehab: - Vill du prata om Miss Buttafocco?
Jag dog! Vilket jävla namn! Helt grymt om du är porrfilmsstjärna!
Men vet ni? Det var inte porrtjejens artistnamn, det var namnet på en stackars kvinna som hon haft en beef med för hundra år sen och som hon därför sköt i huvet.
Vilket jävla öde. Hon hade inte bara ett helt sjukt namn, hon blev skjuten i huvet med. Uj uj uj.
(och om ni undrar varför jag kom och tänka på det här just nu så var det för att jag såg nån som hette Anna Flytström i tidningen. Kanske ett namn jag hade bytt bort om jag hetat det. Just saying.)
Häromkvällen när jag gjorde min sista rundzappning på tvkanalerna innan jag gav upp och insåg att jag var tvugnen att gå och lägga mig
(varför gör man alltid så?)
så fastnade jag på Celebrity Rehab. Denna pärla till förnedringssåpa.
Just där jag hamnade så satt doktor Rehab och hade ett litet psykologisamtal med en stackars tjej som inte bara försökte sluta knarka knark och borde även se som om efter en ny karriär. Den hon hade nu inom adultmovieindustrin var inte så bra för hennes mentala hälsa.
Så säger Doktor Rehab: - Vill du prata om Miss Buttafocco?
Jag dog! Vilket jävla namn! Helt grymt om du är porrfilmsstjärna!
Men vet ni? Det var inte porrtjejens artistnamn, det var namnet på en stackars kvinna som hon haft en beef med för hundra år sen och som hon därför sköt i huvet.
Vilket jävla öde. Hon hade inte bara ett helt sjukt namn, hon blev skjuten i huvet med. Uj uj uj.
(och om ni undrar varför jag kom och tänka på det här just nu så var det för att jag såg nån som hette Anna Flytström i tidningen. Kanske ett namn jag hade bytt bort om jag hetat det. Just saying.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)