Minigeni

Ibland spelar vi frågesportspel hemma hos oss. Jag tycker det är extra kul för att jag kan alltid svaren på dom mest skumma frågorna som ingen nånsin har hört talas om.

Och för att det är så sjukt roligt när man frågar en 6-åring om det finns djungel i Europa och man ser paniken i ögonen innan han tvekande svarar.... nej...?

Matilda:- Viggo! Lyssnar du för nu läser jag frågan!

Viggo: -Mmmmmmm.......

Matilda: - Förut skrevs dom för hand men sen Gutenbrej... eller nåt... på ett tusen fyrahundra tallet uppfann tryykpresen så .... äh! Mamma läs!

Mamman: - Jo, Viggo, det är en sak som vill ha namnet på.

Viggo: - Okej.

Mamman: - Så här står det: Förr i tiden så skrev man den här saken för hand. Men sen så var det en gubbe som uppfann en maskin så nu gör man den här saken i en maskin.

Viggo: - Jaha.

Mamman: -Vad tror du att det är för en sak.

Viggo: - Jag vet inte.

Mamman: - Vad kan det var för en sak som man tillverkade när man skrev i den för hand. En och en gjorde man. Och skrev orden i. Så kan man läsa den sen.

Viggo: - Jag vet inte.

Mamman: - Det finns såna här i rummet. Där borta.

Viggo: - TV!!

Mamman bryter ihop.

Kort paus där alla flippar ur en stund.

Nästa fråga.

Matida läser igen, nu är det hon själv som ska svara på frågan: - Vilket puuuungdjuuuur, alltså! Står det verkligen pungdjur?! *asgarvar*

Viggo asgarvar med. Glider halv ner under soffbordet.

Matilda: HAHAHAHAHA!! Pungdjur!!! Hahahahahaha!! Men nu ska jag skärpa mig. Vilket pung HAHAHAHAHAHAHAHAHA pungHAHAHAHAHAHAHAHA puuuuuuHAAAAAAAAAAAAAAAAHAAAAAAAAAAAAHAAAAAAAAAAA

Och där ligger dom båda under soffbordet och vrider sig av garv. Ridå!

Viggo tog med sig en ny vän hem från skolan idag

Från baksätet hördes två lagom små pojkars verbala kraftmätning:

- Vet du, jag har en lillasyster som är jättesöt och min pappa är jättelång!

- Min pappa har en jättestor mage!

- Det har min mamma med!

- Hon kanske har en bebis i den?

- Nä. Men hon hade. Den bebisen är 7 månader nu.


När man är mamma så har man ganska ofta en känsla av att man inte syns. Men mitt magfläsk verkar ju vara fullt synligt. Det är ju bra.

Det du kanske inte visste om zombies

Från baksätet:

- Mamma! Ser du den där kyrkogården?! Där har jag sett zombies.

- Va?

- Ja, i en dröm alltså.

- Ja, det ser ut som precis en sån kyrkogård som man kan tänka sig att man kunde se zombies om det fanns såna.

- Ja.... Dom var blå. Massa blå zombisar sprang det där.

(Lillebror) (Med hes röst)

- Zombiesar är inte blå. Dom är gröna.

- Det är dom inte alls. Dom är blå.

- Gröna.

- Blå.

- Gröna.

- BLÅ!!

- Ja, när dom är nyfödda ja!

Det här med dvärgar. Igen.

I baksätet på bilen:

- Mamma! Visst är det jättehäftigt att det faktiskt FINNS dvärgar!

- Jo...

- Dom är faktiskt människor också!

- Ja... alltså... dom....

- Dom lever!

- Ja. Du menar att dom inte bara är sagofigurer och att det faktiskt finns människor som är dvärgar i verkligheten?

- Åh... Jag skulle verkligen vilja vara en.

- Skulle du?

- Ja. Tänk va häftigt att få vara en alf liksom.

Bevingade ord från senaste tiden

På Thairesturangen.

- ÅH! Äntligen har jag fått se en äkta dvärg!

- Va?! Vadå?

- DÄR!

Jo, sen fick vi ha en liten diskret diskussion om att ifall man är thailändare så är man kanske lite kortare än medellängd här i sverige. Men man är för den sakens skull inte dvärg.