När vi flyttade in i huset blev vi i-lurade att det enda sättet att få in tvkanaler i tvn var från paraboljäveln som hänger på väggen utanför huset. Jag ringde raskt till viasat som hade hand om skiten och ett par månaders totalförvirring satte igång. Jag ska inte gå in på detaljer nu men jag kan nämna att denna förvirring innehöll härliga saker som: paket som skulle hämtas på posten som inte hämtades rätt och därför åkte tillbaka (vi snackar 2 paket som ska hämtas ut men bara 1 avi), ett tag hade jag TRE paraboler, jag har fortfarande en paraboljävel i garaget som jag inte vet vad jag ska göra med, abonnemang som avslutats fast skiten inte ens kopplats in... Jag skulle kunna skriva ett inlägg bara om det här men det känns som jag har GÅTT VIDARE I MITT LIV sen dess så nu ska ni få en lite käck uppdatering om hur JÄVLA TREVLIGT det är att vara Viasat kund nu. Hoppas att min drypande sarkasm hörs genom dataskärmen.
Hej och hopp. Nu är de första tre månadernas prova-på- abonnemang över. Man får ett litet käckt vykort med käck slogan i brevlådan där man uppmanas gå in på Viasats hemsida och välja vilka kanalpaket man vill ha. Det gör man ju. Där ser man sina egna "val". Sport och film och dokumentär och barnkanaler. ( Du kan läsa: Idiotmycket idiotsport (vet ni att det finns hela kanaler för ishockey. Vem tittar så mycket på ishockey. Eller golf? Det är helt totalt hjärndött), filmer som man ändå aldrig vill se alternativt redan har sett och dokumentärfilmer om hur man flyttar jättestora byggnader och hela program där stora kattdjur jagar på savannen i slowmotion.
Så försöker man göra sin val då. Det stora problemet är att det enda man kan göra är att lägga till FLER paket. Som om man skulle vilja betala 149 spänn i månaden för att se på ÄNNU mer golf. Och trav.
Man ger upp och skickar ett surt mejl och sen slänger man igen datorn och går och lägger sig. Och sen rullar vardagslivet på. Det är jobb och tvätt och gympapåsar och barnkalas och vinterkräksjukan och vips så har det där magiska datumet passerat och man kan inte ångra sig längre. Då tänker man att man nog har råd att betala ändå och så får man ordna det där när man får en redig dag igen och fixar en massa saker.
Och sen får man en räkning på 1128 spänn.
Precis den månaden när man ska betala fjärrvärmen och tusen andra saker och man lyckats få varsinn halv lön.
Det är väl tur ändå för det är såna månader som gör att man tar tag i att ringa upp såna här företag.
Först får man välja tusen val. Och stå i telefonkö. Du är nummer trettio i kön. Beräknad väntetid är åtta minuter.
Åtta minuter. Då kan jag passa på att slänga ut katten. Kommer tillbaka till bordet lagom till att höra ett svagt hallå nånstans ifrån. Oj jävlar! Det gick fort!
Först får jag prata med en tjej som suttit i en telefonväxel liiiite för länge. Hon använder ordet "precis" kanske 35 gånger på tre minuter.
- Jaha, precis då ska vi se, kan jag få ditt personnummer...
- Ja ok, 1973 XX XX XXXX
- Ja PRECIIIIS. Ja då ser jag va bra, precis.
(Vafan är det som är precis? )
Jamen då har vi haft det så fint förut att vi fått lov att betala i efterskott varje månad och nu ska vi börja betala i förskott och just den här månaden har vi haft oturen att dom har försökt att vi ska "komma ikapp" och då har vi liksom fått dubbla räkningar. Preciiiis.
Jaha. Då får man väl tycka att det är helt normalt att betala 1128 spänn för att se på tv en månad. Kan jag få lova att bli kopplad till avdelningen för bortplockande av helt onödiga idiotkanaler?
- Välkommen till Viasat, hur kan jag hjälpa dig?
- Jo, alltså, vi har haft tremånaders gratis prova- på en massa kanalar och jag vill ta bort dom för vi kollar inte på dom.
- Ok. Ja, nu har ju tiden gått ut för er att fixa det här.
- Ja, jag försökte ju göra detta via hemsidan men man kunde inte ta bort nåt bara lägga till MER skit och sen har jag mejlat er och bett om hjälp men inte fått nåt svar.
- Ja man kan ju bara fixa detta om man RINGER oss.
- Jamen va bra. Vad bra att ni upplyser om detta.
- Det gör vi. Det står i ert kontrakt.
- Du menar det första brevet man får?
- Ja.
- Jamen strålande!! Hur länge är jag fast med den här skiten då?
- Då ska vi se... Du har bundit upp dig på 24 månader.
- 24 MÅNADER!!! Det är ju för fan TVÅ ÅR!! Skämtar du eller?!
- Eh....
- Och det är helt totalt omöjligt för dig att ta bort det nu?
- Ja... alltså... du har ju skrivit på ett kontrakt.
- Åh herregud.... Jag kollar ju knappt på tv.
- Jag kanske kan göra nånting litet här för dig. Är det sporten du tittar minst på?
- Ja. OCH FILMKANALENA. Dom är helt värdelösa.
- Jag kan inte ta bort dom. Men jag kan ta bort sporten och dokumentärpaketet. Låter det bra?
- Ja om det gör nåt på priset så blir jag jätteglad. Verkligen jättesnäll av dig jag blir verkligen jättejätteglad. TACK för att du är lite mänsklig.
- Jaja. Men du, hur är det med HD-kvaliten? Är det något som är viktigt för dig?
- HD?
- Ja, om du ser på din faktura så betalar du 129 kr i månaden för HDkvalitet.
-VA?!?!?! Jag skiter ju fullständigt i sånt. Jag har precis köpt min första tv EVER. Innan hade vi min kompis gamla tv som hon köpte när hon flyttade hemifrån för 23 år sen.
- Jag tar bort HD för ditt utbud då.
- Ja herregud! GÖR DET! Jag vill verkligen inte ha skiten.
- Ok. Då gör vi så här att istället för att betala 1128 kronor som du fått en faktura på så kan du betala... nu ska vi se... 228 kronor.
- Eh.... oooookeeej.... Då gör jag det.
- Samma ocr och allt.
När jag slår på tv en kvart senare så upptäcker jag att alla filmkanalerna visst är bortplockade ändå. Och alla andra extra skitkanaler. Hurra och jippi! Fantastiskt!
Senare upptäcker jag grejen med "HD-kvaliten".
Jomensåhärärdet. Att innan låg kanalerna så här:
svt 1
svt 2
tv 3 (HD)
tv4
kanal 5 (HD)
osv osv
Vad tror ni händer om dom tar bort ens hdkvalitetskit? Jo, då ligger inte trean och femman på plats nummer tre och fem längre utan på plats typ 67 och 68. Så för att kolla vad som är på trean så måste man zappa förbi 66 kanaler där det är svart och man blir upplyst att man inte har kanalen. Gissa om man blir galen? Och vill döda nån?
Är det bara jag som tycker att saker och ting fanimej var bättre förr?
Dear karma, I have a list of people you missed
Visar inlägg med etikett varför händer sånt här alltid oss. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett varför händer sånt här alltid oss. Visa alla inlägg
fredag 7 mars 2014
torsdag 12 september 2013
Sånt som bara händer oss
Idag smäller det. Idag ska jag skriva på de sista pappren och få nycklarna till huset.
(jag ska även betala lite mer än 2 miljoner spänn men det vågar jag inte ens tänka på)
Igår skulle vi föra över de sista pengarna till kontantinsats och lagfart och såna där grejer. Det var superviktigt att pengarna kom iväg. Att dom kom rätt och att ja... att vi inte fuckade upp det.
Nu tänker ni väl att det är något som vi borde gjort lite tidigare så det inte skulle bli så tight med tid men den här gången var det faktiskt inte vårt fel utan banktjejen som hade semester och inte svarade på mejl om exakt hur mycket pengar som skulle sättas in och vart det var vi skulle sätta in dom nu igen. Man vill ju inte att det ska bli fel lixom.
Iallafall.
Medans Magnus läste gonattsagor så rotade jag fram vår gamla dator som har en e-legetimation i sig. Plopp, på med den och sen började jag leta efter strömsladden som hör till. Just den här datorn är så petig så man måste ha precis exakt RÄTT sladd annars funkar det inte. I vår familj förvarar vi alla sladdar i en käck rosa plastlåda som står längst ner i en hylla bakom en trasig fotölj. Jag börjar nysa bara jag tänker på dammlagret som är där.
Jag slet fram fotöljen och satte mig på golvet och började rota fram alla sladdar som trasslat ihop sig med varandra. Ingen funkade. Efter en lång, nysande stund inser jag fått med mig den riktiga sladden till jobbet.
Datorn har exakt 16 procents batteri kvar. Den kan dö närsomhelst. Precis så som gamla laptopar gör när batteriet börjar bli dåligt. Hinner man på 16 procent. Vi loggar in på banken och vips så är det bara 12 procent kvar. RÖV!
Vad ska vi göra nu? Det är larm på mitt jobb så jag kan inte åka dit och hämta sladden.
Magnus börjar febrilt fippla med sin telefon för att se om det går att föra över 215 tusen spänn via mobilen. Känns inte jätteseriöst. Och det går tydligen inte.
Det är då man går ner till grannen och knackar på och ber att få låna deras dator och ladda ner en e-leg som man lovar att ta bort med en gång och sen komma tillbaka med datorn. Och man har en jävla tur att grannen är så fantastisk så man får lov att göra det.
Sånt här händer väl bara oss?
ps. Sen räckte det faktiskt med att långa deras strömsladd. Den funkade på vår dator. Helt otroligt.
(jag ska även betala lite mer än 2 miljoner spänn men det vågar jag inte ens tänka på)
Igår skulle vi föra över de sista pengarna till kontantinsats och lagfart och såna där grejer. Det var superviktigt att pengarna kom iväg. Att dom kom rätt och att ja... att vi inte fuckade upp det.
Nu tänker ni väl att det är något som vi borde gjort lite tidigare så det inte skulle bli så tight med tid men den här gången var det faktiskt inte vårt fel utan banktjejen som hade semester och inte svarade på mejl om exakt hur mycket pengar som skulle sättas in och vart det var vi skulle sätta in dom nu igen. Man vill ju inte att det ska bli fel lixom.
Iallafall.
Medans Magnus läste gonattsagor så rotade jag fram vår gamla dator som har en e-legetimation i sig. Plopp, på med den och sen började jag leta efter strömsladden som hör till. Just den här datorn är så petig så man måste ha precis exakt RÄTT sladd annars funkar det inte. I vår familj förvarar vi alla sladdar i en käck rosa plastlåda som står längst ner i en hylla bakom en trasig fotölj. Jag börjar nysa bara jag tänker på dammlagret som är där.
Jag slet fram fotöljen och satte mig på golvet och började rota fram alla sladdar som trasslat ihop sig med varandra. Ingen funkade. Efter en lång, nysande stund inser jag fått med mig den riktiga sladden till jobbet.
Datorn har exakt 16 procents batteri kvar. Den kan dö närsomhelst. Precis så som gamla laptopar gör när batteriet börjar bli dåligt. Hinner man på 16 procent. Vi loggar in på banken och vips så är det bara 12 procent kvar. RÖV!
Vad ska vi göra nu? Det är larm på mitt jobb så jag kan inte åka dit och hämta sladden.
Magnus börjar febrilt fippla med sin telefon för att se om det går att föra över 215 tusen spänn via mobilen. Känns inte jätteseriöst. Och det går tydligen inte.
Det är då man går ner till grannen och knackar på och ber att få låna deras dator och ladda ner en e-leg som man lovar att ta bort med en gång och sen komma tillbaka med datorn. Och man har en jävla tur att grannen är så fantastisk så man får lov att göra det.
Sånt här händer väl bara oss?
ps. Sen räckte det faktiskt med att långa deras strömsladd. Den funkade på vår dator. Helt otroligt.
måndag 1 april 2013
Sånt som bara händer oss
Räkningsdax! Åh vad det är härligt!
Japp då kör vi! (och inte tänkte jag då låtsas om att det egentligen skulle gjorts i slutet på förra veckan)
Magnus börjar. Batterierna på bankdosan har vart jävligt svaga länge. Vi snackar månader. Men om man kör in kortet många många många gånger så brukar det funka till slut att logga in.
*splatt* *splatt* *splatt* låter det i köket. Till slut undrar äldsta barnet vad vi håller på med för hon försöker sova.
Efter femtio splatt står det nåt i displayen. Ett nytt märkligt meddelande. Nåt om att kortet är spärrat för just den här dosan. Skumt. Det blir till att ringa supporten och fråga. Under tiden sätter jag igång att betala räkningar från mitt konto. Jag får väl ta sparpengarna så länge skit samma. Det gick ju bra ändå. Sådär. Då är vi på grön kvist igen. Härligt.
Fast vänta nu. Var är hyresavin? Ska vi göra som vanligt och kopiera förra månadens avi eftersom den alltid är borta och varför lägger man inte in tre månader i taget när man ändå håller på med skiten? Men just det, vi kommer ju bara in på mitt konto och där drogs ju inte nån hyra förra månaden. Fan oxå.
- Men du, kan inte du ringa hyresvärden i morgon?
- Och kolla om dom fått in hyran?
- Ja! Säg som det är! Att vi inte kommer in!
- Ok. Jag gör det!
- Säg att din fru har låst dosan så du inte kommer in.
*asgarv*
- Vafan säger jag....
Andra härliga saker som jag åstakommit den här påsken är:
1. Glömt ljuset på bilen så batteriet var stendött så vi tillslut fick dit en bärgare för det går inte att få igång dieselmotorer till renaultbussar med vanliga startkablar. BRA DÅ VET VI DET. Ska bli spännande att se vad det kostade att lära sig den grejen.
2. Lyckades handla frallor på icaMaxi för 2500 spänn. Ja, du läste helt rätt. Jag skulle köpa: ett årspresenter till Myra, kalasmat och fika, påskmat, nya kläder till barnen och lite annan mat och tyckte att det var väl dyrt när jag skulle betala. Men jag hade sån sömnbrist och hade tagit en sömntablett kvällen innan så jag var lite drogad fortfarande och alla tre barnen var med och lassade in skit i kundvagnen så jag tänkte att det var då fan vad dyrt det är jämt på icaMaxi men fyra och tre var VÄL saftigt men nu är det gjort och jag ska aldrig handla här mer igen.
Sen kom jag hem och hade sån grym ångest och vi tittade på kvittot och upptäckte att kassörskan hade stämplat in 510 frallor. Det blev ju en bra historia.
Sen la jag skulden på mig själv eftersom det var jag som som vanligt hade pratat med kassörskan och varit trevlig och käck precis när hon skulle räkna frallorna. Jag berättade exakt hur rörigt det var just vid frallorna när en ungen skrek, en var lite ivägen och en skulle lägga i frallor i påsen och jag försökte få en att inte ramla ur vagnen, en att inte vara ivägen för andra kunder som också ville ha frallor och en att inte pilla på alla frallor som han inte hade tänkt lägga i påsen.
När jag tänker på det så känns det lite som om jag vore ett våldtäktsoffer som skyller på sig själv.
Annars har vi haft ettårskalas här och det var härligt. Det hon blev gladast för var ett silverhalsband med en liten fjäril. Släkten blev djup imponerade över att hon direkt visade att hon ville ha den runt halsen och OH! Vilket begåvat barn som förstår med en gång att det var ett halsband. Det vet jag väl. Hon är skitsmart! (Men lite impad blir man ju)
Det var väl det.
Vi hörs då!
Japp då kör vi! (och inte tänkte jag då låtsas om att det egentligen skulle gjorts i slutet på förra veckan)
Magnus börjar. Batterierna på bankdosan har vart jävligt svaga länge. Vi snackar månader. Men om man kör in kortet många många många gånger så brukar det funka till slut att logga in.
*splatt* *splatt* *splatt* låter det i köket. Till slut undrar äldsta barnet vad vi håller på med för hon försöker sova.
Efter femtio splatt står det nåt i displayen. Ett nytt märkligt meddelande. Nåt om att kortet är spärrat för just den här dosan. Skumt. Det blir till att ringa supporten och fråga. Under tiden sätter jag igång att betala räkningar från mitt konto. Jag får väl ta sparpengarna så länge skit samma. Det gick ju bra ändå. Sådär. Då är vi på grön kvist igen. Härligt.
Fast vänta nu. Var är hyresavin? Ska vi göra som vanligt och kopiera förra månadens avi eftersom den alltid är borta och varför lägger man inte in tre månader i taget när man ändå håller på med skiten? Men just det, vi kommer ju bara in på mitt konto och där drogs ju inte nån hyra förra månaden. Fan oxå.
- Men du, kan inte du ringa hyresvärden i morgon?
- Och kolla om dom fått in hyran?
- Ja! Säg som det är! Att vi inte kommer in!
- Ok. Jag gör det!
- Säg att din fru har låst dosan så du inte kommer in.
*asgarv*
- Vafan säger jag....
Andra härliga saker som jag åstakommit den här påsken är:
1. Glömt ljuset på bilen så batteriet var stendött så vi tillslut fick dit en bärgare för det går inte att få igång dieselmotorer till renaultbussar med vanliga startkablar. BRA DÅ VET VI DET. Ska bli spännande att se vad det kostade att lära sig den grejen.
2. Lyckades handla frallor på icaMaxi för 2500 spänn. Ja, du läste helt rätt. Jag skulle köpa: ett årspresenter till Myra, kalasmat och fika, påskmat, nya kläder till barnen och lite annan mat och tyckte att det var väl dyrt när jag skulle betala. Men jag hade sån sömnbrist och hade tagit en sömntablett kvällen innan så jag var lite drogad fortfarande och alla tre barnen var med och lassade in skit i kundvagnen så jag tänkte att det var då fan vad dyrt det är jämt på icaMaxi men fyra och tre var VÄL saftigt men nu är det gjort och jag ska aldrig handla här mer igen.
Sen kom jag hem och hade sån grym ångest och vi tittade på kvittot och upptäckte att kassörskan hade stämplat in 510 frallor. Det blev ju en bra historia.
Sen la jag skulden på mig själv eftersom det var jag som som vanligt hade pratat med kassörskan och varit trevlig och käck precis när hon skulle räkna frallorna. Jag berättade exakt hur rörigt det var just vid frallorna när en ungen skrek, en var lite ivägen och en skulle lägga i frallor i påsen och jag försökte få en att inte ramla ur vagnen, en att inte vara ivägen för andra kunder som också ville ha frallor och en att inte pilla på alla frallor som han inte hade tänkt lägga i påsen.
När jag tänker på det så känns det lite som om jag vore ett våldtäktsoffer som skyller på sig själv.
Annars har vi haft ettårskalas här och det var härligt. Det hon blev gladast för var ett silverhalsband med en liten fjäril. Släkten blev djup imponerade över att hon direkt visade att hon ville ha den runt halsen och OH! Vilket begåvat barn som förstår med en gång att det var ett halsband. Det vet jag väl. Hon är skitsmart! (Men lite impad blir man ju)
Det var väl det.
Vi hörs då!
fredag 3 augusti 2012
Historien om den röda pluppen i gasflaskan
Jag satt gött i en solstol bakom huset. Bebisen hängde i tutten och jag hade en riktigt nördig kursbok framför mig (till min riktigt nördiga sommarkurs). Magnus hade precis börjat laga mat inne i köket när han stack ut huvet genom fönstret.
- Har du stängt av gasen?
Vår spis på landet går på gas. Gasen förvaras i en liten låda på baksidan som man måste vri på och av om man vill laga mat (eller sova lugnt om natten, man kan lätt börja nojja över gasläckor).
- Nä.
- Fan också. Då är den slut.
- Vi får väl åka och köpa en ny då. Min pappa köpte från en husvagnsgubbe en bit bort.
- Ok. Packa in ungarna.
Jag drog loss bebisen från tutten med ett plopp och letade rätt på dom där andra barnen. Efter att dom letat reda på något att "ta med sig", (det verkar som att dom just nu inte kan åka någonstans utan att ta med sig varsinn pryl. "-Vi ska gå och köpa mjölk." "- Får jag ta med mig min samling pokimonar?" "- Javisst." Sen kryper man runt på icamaxi och försöker sticka in armen under frysdisken för att Picatio har rullat in under torskblocken.
En kvart senare har vi hittat husvagnsgubben. Han nickar till hälsning. Magnus lommar iväg bakom en lada med den tomma gasflaskan tillsammans med gubben. Jag backar bak bilen så dom inte ska få så långt att gå. Det blir dom glada för. Magnus betalar, hoppar in i bilen, highfivar mig och vi drar hemmåt på dammiga grusvägar.
När vi är hemma igen så sjunker jag ner i solstolen igen, tar upp kursboken och ploppar tillbaka bebisen på tutten. Magnus ska bara få loss en liten röd plupp som sitter som nånslags säkerhetsgrej på gasflaskan. Vi hjälps åt att tänka hur man ska skruva. Gasflaskor är nämligen gängade åt andra hållet om man jämför med vanliga skruvar. Så om du skruvar fast en vanlig skruv så vrir du medsols och om den ska bort så skruvar du motsols. Men om du då ska skruva loss en gasgrej så skruvar du medsols. Jamen du fattar ju, man kan ju inte ens tänka. Man kan ju inte ens läsa skiten, eller hur?
Det är då det börjar iallafall.
Pluppen sitter som berget.
En halvtimme senare har Magnus dragit fram alla verktyg vi har.
- Ring din farsa! Ropar han där han ligger på alla fyra vid flaskan.
Just det. Kommer du ihåg att vi skulle laga mat för typ en timme sen? Blodsockret är numera nere på minus. Alla är lagom glada. (Förutom bebisen som ligger där hon ligger).
Jag ringer farsan. Det är universallösningen på alla praktiska problem. Han vet alltid hur man gör allt. Och om det inte funkar så ringer han alltid upp en stund senare och har tänkt ut en "specialare".
Farsan ger oss rådet att bara dra ut skiten. Det gör inget om den går sönder, det är inget att spara på ändå den där skiten.
Vi fortsätter slita och dra. Jag lägger ifrån mig bebisen och kämpar på jag med. Farsan ringer tillbaka och undrar hur det går. (och frågar igen om vi vet att den är vänstergängad och att vi bara kan ta en tång och dra ut skiten. Och slänga den. Det är viktigt att slänga den åt helvete känns det som just nu).
Till slut ligger jag på allafyra över gasflaskan och hugger i hålet med en skruvmejsel och bredvid mig står Matilda och frågar tusen frågor om vad jag gör och jag skriker åt henne till svar för jag är så hungrig och helt genomsvett och Magnus håller en skrikande bebis och allt känns helt psykotiskt.
Jag vänder mitt svettiga röda ansikte upp mot min man och skriker:
- VARFÖR HÄNDER ALLTID SÅNT HÄR JUST OSS?!
och han svarar:
- Vi får åka tillbaka till husvagnsgubben och be honom hjälpa oss. Han har nog nåt specialverktyg.
- Och låta honom skratta åt oss stadsbor som inte klarar av nånting?!
- Vafan spelar det för roll då?!
Och jag inser att det kanske inte är så bra att hacka med saker i en gasflaska. Så vi får svälja stoltheten och packa in alla ungar i bilen igen och den här gången får FAN INGEN TA MED SIG NÅN JÄVLA SKIT FATTAR NI DET!!! Matilda sitter bak och gråter tyst för att jag varit en sån häxa, bebisen illvrålar för den vill bara ha tutte och Viggo frågar som vanligt när vi har backat ut på vägen:
- Men vart ska vi egentligen?
Tillbaks till husvagnsgubben igen. Samma dammiga grusvägar. Gubben möter oss på gårdsplanen. Trällor, hängiga jeans, kulmage, sävlig gång. Inga problem vet ni.
Han hämtar en kniv, pillar ut pluppen och sen "blåser han hur hålet lite". Det vill säga, han öppnar flaskan och blåser ur lite gas med full fart, inne i vår bil där vi sitter med alla barnen och sådärja nu är det minsann ingen plast kvar i hålet. Det kan vara farligt minsann.
Magnus frågar om han brukar använda en kniv och gubben svarar att han brukar kunna dra ut pluppen med fingrarna. Och vi åker hem och känner oss som de stadsboloosers vi är.
Senare på kvällen. Vi har äntligen fått alla ungar i säng. Tänt en brasa. Varsinn bok. Då säger Magnus:
- Du. Jag tänkte på en grej som du sa förut. När vi höll på med gasflaskan.
- Ja.
- Det där "varför händer alltid sånt här oss". Varför händer alltid sånt här oss? Det känns inte som att det händer andra normala människor?
- Nä. Jag vet.
- Kanske om vi skaffade oss lite mer verktyg?
- Men vi har ju hela boden full med verktyg här. Jag tror inte det är det som är problemet. Man kan ju inte ha specialgrejer till allt. Ett specialverktyg till att ta bort pluppar på gasflaskor. Såna finns ju inte ens.
- Nä.
Nu undrar jag, kära läsare, händer sånt här bara OSS. Eller händer såna här saker andra människor också? Skulle det här kunna hända dig? Please let me know.
- Har du stängt av gasen?
Vår spis på landet går på gas. Gasen förvaras i en liten låda på baksidan som man måste vri på och av om man vill laga mat (eller sova lugnt om natten, man kan lätt börja nojja över gasläckor).
- Nä.
- Fan också. Då är den slut.
- Vi får väl åka och köpa en ny då. Min pappa köpte från en husvagnsgubbe en bit bort.
- Ok. Packa in ungarna.
Jag drog loss bebisen från tutten med ett plopp och letade rätt på dom där andra barnen. Efter att dom letat reda på något att "ta med sig", (det verkar som att dom just nu inte kan åka någonstans utan att ta med sig varsinn pryl. "-Vi ska gå och köpa mjölk." "- Får jag ta med mig min samling pokimonar?" "- Javisst." Sen kryper man runt på icamaxi och försöker sticka in armen under frysdisken för att Picatio har rullat in under torskblocken.
En kvart senare har vi hittat husvagnsgubben. Han nickar till hälsning. Magnus lommar iväg bakom en lada med den tomma gasflaskan tillsammans med gubben. Jag backar bak bilen så dom inte ska få så långt att gå. Det blir dom glada för. Magnus betalar, hoppar in i bilen, highfivar mig och vi drar hemmåt på dammiga grusvägar.
När vi är hemma igen så sjunker jag ner i solstolen igen, tar upp kursboken och ploppar tillbaka bebisen på tutten. Magnus ska bara få loss en liten röd plupp som sitter som nånslags säkerhetsgrej på gasflaskan. Vi hjälps åt att tänka hur man ska skruva. Gasflaskor är nämligen gängade åt andra hållet om man jämför med vanliga skruvar. Så om du skruvar fast en vanlig skruv så vrir du medsols och om den ska bort så skruvar du motsols. Men om du då ska skruva loss en gasgrej så skruvar du medsols. Jamen du fattar ju, man kan ju inte ens tänka. Man kan ju inte ens läsa skiten, eller hur?
Det är då det börjar iallafall.
Pluppen sitter som berget.
En halvtimme senare har Magnus dragit fram alla verktyg vi har.
- Ring din farsa! Ropar han där han ligger på alla fyra vid flaskan.
Just det. Kommer du ihåg att vi skulle laga mat för typ en timme sen? Blodsockret är numera nere på minus. Alla är lagom glada. (Förutom bebisen som ligger där hon ligger).
Jag ringer farsan. Det är universallösningen på alla praktiska problem. Han vet alltid hur man gör allt. Och om det inte funkar så ringer han alltid upp en stund senare och har tänkt ut en "specialare".
Farsan ger oss rådet att bara dra ut skiten. Det gör inget om den går sönder, det är inget att spara på ändå den där skiten.
Vi fortsätter slita och dra. Jag lägger ifrån mig bebisen och kämpar på jag med. Farsan ringer tillbaka och undrar hur det går. (och frågar igen om vi vet att den är vänstergängad och att vi bara kan ta en tång och dra ut skiten. Och slänga den. Det är viktigt att slänga den åt helvete känns det som just nu).
Till slut ligger jag på allafyra över gasflaskan och hugger i hålet med en skruvmejsel och bredvid mig står Matilda och frågar tusen frågor om vad jag gör och jag skriker åt henne till svar för jag är så hungrig och helt genomsvett och Magnus håller en skrikande bebis och allt känns helt psykotiskt.
Jag vänder mitt svettiga röda ansikte upp mot min man och skriker:
- VARFÖR HÄNDER ALLTID SÅNT HÄR JUST OSS?!
och han svarar:
- Vi får åka tillbaka till husvagnsgubben och be honom hjälpa oss. Han har nog nåt specialverktyg.
- Och låta honom skratta åt oss stadsbor som inte klarar av nånting?!
- Vafan spelar det för roll då?!
Och jag inser att det kanske inte är så bra att hacka med saker i en gasflaska. Så vi får svälja stoltheten och packa in alla ungar i bilen igen och den här gången får FAN INGEN TA MED SIG NÅN JÄVLA SKIT FATTAR NI DET!!! Matilda sitter bak och gråter tyst för att jag varit en sån häxa, bebisen illvrålar för den vill bara ha tutte och Viggo frågar som vanligt när vi har backat ut på vägen:
- Men vart ska vi egentligen?
Tillbaks till husvagnsgubben igen. Samma dammiga grusvägar. Gubben möter oss på gårdsplanen. Trällor, hängiga jeans, kulmage, sävlig gång. Inga problem vet ni.
Han hämtar en kniv, pillar ut pluppen och sen "blåser han hur hålet lite". Det vill säga, han öppnar flaskan och blåser ur lite gas med full fart, inne i vår bil där vi sitter med alla barnen och sådärja nu är det minsann ingen plast kvar i hålet. Det kan vara farligt minsann.
Magnus frågar om han brukar använda en kniv och gubben svarar att han brukar kunna dra ut pluppen med fingrarna. Och vi åker hem och känner oss som de stadsboloosers vi är.
Senare på kvällen. Vi har äntligen fått alla ungar i säng. Tänt en brasa. Varsinn bok. Då säger Magnus:
- Du. Jag tänkte på en grej som du sa förut. När vi höll på med gasflaskan.
- Ja.
- Det där "varför händer alltid sånt här oss". Varför händer alltid sånt här oss? Det känns inte som att det händer andra normala människor?
- Nä. Jag vet.
- Kanske om vi skaffade oss lite mer verktyg?
- Men vi har ju hela boden full med verktyg här. Jag tror inte det är det som är problemet. Man kan ju inte ha specialgrejer till allt. Ett specialverktyg till att ta bort pluppar på gasflaskor. Såna finns ju inte ens.
- Nä.
Nu undrar jag, kära läsare, händer sånt här bara OSS. Eller händer såna här saker andra människor också? Skulle det här kunna hända dig? Please let me know.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)