Stadier av Melodifestival i livet

1. Barnets tindrande ögon-fasen

När man tycker att det är bra på Riktigt. När det är det bästa programmet som går på hela året.
(speciellt när man växte upp på en annan tid när det faktiskt var det enda program där Statliga televisionen bjöd på någon form av glamor. När Carola vann i gul sparkdräkt och man faktiskt var lite kär i Carola för att hon var så grym.
Och ett år chockade ens föräldrar en med att man inte skulle få se, redan till frukost, och man blev så knäckt att man låste in sig i en garderob en halv dag. Och sen satt man ändå där med te och mackor och såg på filmen som visst skulle ses på istället för Festivalen. Och den började med att en naken tant gick upp ur en säng och man Hatade sina föräldrar för det.

(ironiskt nog så inser jag att jag borde gått ner till grannarna och tittat istället. Inte bara för att det brukade ätas dillchips i deras hem utan för att grannkillen numera är största kommentatorn på Facebook)

2. Revolt-fasen

Jag har faaan bättre saker för mig än att se på Melodifestivalen!
Jag ska supa mig full på folköl och lyssna på hårdrock och gärna hångla med nån hopplös snubbe. Och se till att bli hyfsat nykter innan det är dags att åka hem igen.
Denna fas kan pågå i väldigt många år för vissa.


3. Ironiska fasen

När man använder Melodifestivalen som förfest, alternativt festdetalj. Det är här ok att ge de som uppträder riktigt svidande kritik. Till exempel kan de som är riktigt dåliga få bajskorvar eller hakkors utdelade istället för poäng. Med fördel intas rejäla mängder alkohol under kvällens gång. Det underlättar kreativiteten i elakheten.



4. Vi tittar för barnens skull- fasen

Ja. Det gör man. Och barnen fattar inte nåt om varken "humorn" mellan låtarna. Eller om det är pausunderhållning eller en låt som tävlar. Och man får förklara etthundrafem gånger vad som är andra chansen. Och vem som går vidare. Och att det är en tävling nästa vecka med. Och att nej, vi kan inte slå om till Gladiatorerna NU för vi spelar in det för att du skulle få se det i morgon. Utan reklam.
Och det slutar oftast med att man sitter helt nykter och glor medans ungarna har stensomnat och godiset är slut och man är helt förstoppad av alla elakheter som man egentligen velat säga om idiotjävlarna som tävlat, men man för barnens skull hållt inne med, så det känns som man ska storkna.

Jag återkommer med faser för resten av livet. När jag kommit ur den här eländiga.