Det är nåt speciellt med att låta ens unge gå i skola på Solsidan.
Alltså... dom här karriärsmammorna och papporna i kostymer som inte har ett hårstrå fel och som alltid verkar ha koll på allt och som konstant väljer att vända bort huvudet när man kommer. För vem vill hejja på en mamma med lite för rött hår och lite för knasiga kläder liksom. Och jag vet att man inte ska få mindervärdeskomplex och att jag verkligen inte bryr mig egentligen och jag kanske bara är paranoid men jag känner ganska tydligt att vi är från slummen och dom är inte.
Då är det väldigt gött när man kryssar ut från parkeringen i sin rostiga Stenafärja till bil och försöker undvika att repa alla nya fina bilar och enorma SUVar, DÅ stannar det en lustig blå bil framför en och där sitter ens coola granne. Jag vinkar glatt åt henne men då ser jag.
Hon vinkar inte tillbaka.
Hon gör hårdrockstecknet.
Då kan man andas ut och inte känna sig som ett miffo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar