- ÅH! Är det där Japan? Är Japan med i OS?
- Ja.
- Är Kina med?
- Ja alla länder är med i OS.
- Är Sverige med?
- Ja, alla länder är m...
- Är Helevetet med?!
- Helvetet är inget land.
- Va!? Är dom i London?!
(Lillebror:) - Är VI i London?!
Ständigt denna förvirring.
Dear karma, I have a list of people you missed
söndag 29 juli 2012
Samtal mellan makar. (That is why I love you)
I bilen. Mamman har fått syn på sin vilda uppsyn i bakspegeln.
- Herrejävlar var jag ser ut!
- Äh... Du är så fin så...
- Jag ser helt vild ut ju! Jag har inte borstat håret på flera dar! Och jag sov fan i den här tröjan. Men vafan. Jag ska ju bara till Mellerud. Jag lär ju inte träffa på nån jag känner.
- Nä.
(Den ända jag känner i Mellerud är en gammal klasskompis och hon har redan sett mig och min "eftergraviditetskropp" i bikini. Hon jobbade nämligen på badhuset blev jag varse om när jag var där och badade. Bara det är ju en historia i sig)
- Jag menar. I will not meet anyone important.
- Robert Pattinson sitter kanske på pizzerian och gråter.
- Ja. Och säger: - I was looking for a slightly overweight redhaired mother of three to comfort me and here you are... And you are TOO MUCH!! I can´t take it!! You look wild! Like you been living under a bush!! What have you done to yourself!!
- Ja. Det är precis det som kommer hända.
- Tur att jag har en massa andra Twilightmammor som jag kan skicka honom till.
- Jättetur.
Sen åt vi pizza. Gröna Miljö heter den godaste pizzan på Pizzeria Vita Sannar i Mellerud. Det är fetaost och kebabsås på. Säkert tillräckligt med kalorier på för att mätta halva sydsudan. Och jag tänkte att vafan, Robert Pattinson satt fan inte på pizzerian så skitsamma. Och vi smugglade även med Matildas hamster. Igen kom på oss.
- Herrejävlar var jag ser ut!
- Äh... Du är så fin så...
- Jag ser helt vild ut ju! Jag har inte borstat håret på flera dar! Och jag sov fan i den här tröjan. Men vafan. Jag ska ju bara till Mellerud. Jag lär ju inte träffa på nån jag känner.
- Nä.
(Den ända jag känner i Mellerud är en gammal klasskompis och hon har redan sett mig och min "eftergraviditetskropp" i bikini. Hon jobbade nämligen på badhuset blev jag varse om när jag var där och badade. Bara det är ju en historia i sig)
- Jag menar. I will not meet anyone important.
- Robert Pattinson sitter kanske på pizzerian och gråter.
- Ja. Och säger: - I was looking for a slightly overweight redhaired mother of three to comfort me and here you are... And you are TOO MUCH!! I can´t take it!! You look wild! Like you been living under a bush!! What have you done to yourself!!
- Ja. Det är precis det som kommer hända.
- Tur att jag har en massa andra Twilightmammor som jag kan skicka honom till.
- Jättetur.
Sen åt vi pizza. Gröna Miljö heter den godaste pizzan på Pizzeria Vita Sannar i Mellerud. Det är fetaost och kebabsås på. Säkert tillräckligt med kalorier på för att mätta halva sydsudan. Och jag tänkte att vafan, Robert Pattinson satt fan inte på pizzerian så skitsamma. Och vi smugglade även med Matildas hamster. Igen kom på oss.
torsdag 21 juni 2012
Sommarlov
Jag vet att jag varit skitkass på att blogga ett tag.
Men tre barn och en pendlande gubbe har varit lite för mycket för till och med mig.
Sa jag att jag fått ihop tretti högskolepoäng med den här terminen. Jo, jag har gjort det med. Pluggat alltså. Mitt i bebisfödandet.
Men nu tar jag sommarlov. Vi drar till landet.
Jag ska sitta på trappan och glo ut över landskapet. Dricka kaffe. Måla teckningar. Läsa böcker. Lyssna på p1 och ha det superfint.
Jag kommer tillbaka i augusti och då kommer jag vara sjukt sugen på att skriva saker!
Ses!!
Men tre barn och en pendlande gubbe har varit lite för mycket för till och med mig.
Sa jag att jag fått ihop tretti högskolepoäng med den här terminen. Jo, jag har gjort det med. Pluggat alltså. Mitt i bebisfödandet.
Men nu tar jag sommarlov. Vi drar till landet.
Jag ska sitta på trappan och glo ut över landskapet. Dricka kaffe. Måla teckningar. Läsa böcker. Lyssna på p1 och ha det superfint.
Jag kommer tillbaka i augusti och då kommer jag vara sjukt sugen på att skriva saker!
Ses!!
När Myra föddes
Jag har ju lovat er att berätta om hur det var när hon föddes. Så här kommer berättelsen.
Det började nån gång tidigt tidigt på morgonen. Jag vaknade till av att något som kunde vara en värk. Äntligen. Det är den 30 mars och jag var beräknad att föda den 20. Alla människors konstanta tjat tillsammans med foglossningen från helvetet har gjort att jag har gett upp. Det kommer aldrig att komma ut nån bebis. Jag är helt bergsäker på det och snudd på psykotisk.
Så därför somnar jag om när den där kanske värken gett sig till känna.
Jag vaknar igen en stund senare. Mera värk. Jag är helt säker på att det bara är nåt som spökar i tarmarna och tänker nästan somna om men så hör jag att Magnus är i duschen och tänker att det nog är smart att om han är hemma ändå. Han pendlar till jobbet och det tar minst en och en halv timme för honom att komma hem. Ifall han skulle behöva komma hem fort...
Så jag går upp och säger att han kanske inte ska åka till jobbet idag för idag kanske det händer.
Han kryper ner i sängen en stund till och vi somnar om tills min klocka ringer och det är dags för barnen att gå upp och gå till skolan och förskolan.
Det är fredag och jag packar ner sova över-kläder och discokläder i Matildas ryggsäck. Pyjamas, tandborste och gosehunden i en påse till Viggo. Vi har bestämt att Matilda ska gå med sin bästis till skoldiscot och sen få sova över där ifall, ifall det händer nåt. Jag berättar för barnen att idag kanske lillasyster är på väg och att det kan hända att farmor kommer att hämta Viggo idag. Och att Matilda kanske får sova hos sin kompis. Dom blir uppspelta och glada och jag försöker hålla masken när det börjar göra mer och mer ont.
Sen äter vi frukost och gör oss iordning och jag kör Matilda till skolan. Än är det såpass så jag kan köra bil.
Magnus lämnar Viggo och jag ber honom handla lite saker på vägen hem. Jag vill ha Aftonbladet att läsa i sängen och fryspizza till lunch. Jag har ätit det innan dom andra barnen fötts och jag har fått för mig att det är det som jag måste ha innan jag föder barn. Fast jag är ändå rätt säker på att det som är bara är förvärkar och det inte kommer komma nån bebis. Inte idag iallafall. Men det känns väldigt lugnt och skönt när jag vet att alla små har det bra och fixat för sig.
Vi ligger i sängen och läser tidningar och försöker vila. Värkarna kommer tätare och tätare. Vid tiotiden flyger jag upp ur sängen och tror att jag har kissat på mig. Magnus undrar om jag inte tror att det är vattnet som gått men jag muttrar nåt om kiss och slemproppar och att det är rätt äckligt att föda barn på såna vis.
Vid halv elva så har jag ändå en känsla av att om jag ska få ätit den där fryspizzan så måste vi nog värma på den nu. Så Magnus går ut i köket och värmer och vi käkar. Jag får hela tiden ställa mig upp och luta mig mot bänken där micron står och andas för att möta värkarna. Magnus säger att när vi har ätit upp så ska vi nog ringa förlossningen. Jag tycker att han överdriver. Det här är bara början. Dom andra ungarna har behövt minst ett dygn på sig att komma ut.
Men jag ringer ändå. Eller han ringer och dom vill prata med mig men jag får en värk igen och kan inte prata.
Jag vill så hemskt gärna vilja komma till Mölndal där dom andra barnen är födda och jag har tur så det finns en plats på Mölndal just precis då.
Magnus ringer en taxi. Vi tar väskorna och går ut för den ska komma direkt. Det är mitt på dan och det känns jättekonstigt att åka iväg sådär mitt på dan. När Matilda föddes åkte vi in kl 6 på morgonen och med Viggo kl 12 på natten.
Taxichaffören är en snäll trygg gubbe. Jag tror att han luktar lite gammal cigg. Som min pappa. Det känns bra. Han kör sjukt bra hela vägen, jag känner inte av ett enda gupp. Vi frågar om han är vad vid att köra folk till förlossningen och han berättar om att han körde en tjej häromveckan som hade så ont att hon stod på knä i baksätet och kved. Och att han själv hade fyra barn, när nummer två skulle ut så gick det så fort att han släppte av frugan och gick för att parkera bilen och när han kom upp på avdelningen så var det klart. Precis så sa han. Så slänger han ett öga på mig i bakspegeln och jag undrar om han menar att det här kommer gå lika fort.
När vi är framme vi sjukhuset så kommer jag inte ur bilen för det kommer en värk. Och sen en till innanför dörrarna. Det känns kul för jag minns att jag stått på precis samma fläck och hållt mig i väggen och bara tänkt på att andas andas andas och upp i mitt huvud finns en plats där inget gör ont. Där har jag bestämt mig för att vara. Jag undrar hur många det är som stått där och haft en värk. Precis på den fläcken på Mölndals sjukhus.
Vi åker hissen upp till elfte våningen. Utanför hissen kommer en värk till och barnmorskorna som möter oss låter oss göra det i lugn och ro. Vi får ringa på klockan när jag kan gå in.
Sen får vi komma in på ett undersökningsrum. Det är samma rum som jag fastnade på i fyra timmar när Matilda föddes. Då var jag livrädd och skakade och eftersom det var fullt på avdelningen så var min enda smärtlindring att få varmt vatten spolat på min rygg. Jag har för mig att vi var där i fyra timmar, på toan med en handdusch på ryggen, innan vi fick plats på ett rum den gången.
Den här gången är det anorlunda. Jag hävdar fortfarande att det bara är förvärkar. Men jag kan inte ligga ner när dom ska undersöka mig. Jag ålar runt på en brits och ber om ursäkt för att jag kletar ner gardinerna med nån slags goja som dom kletat på min mage för att lyssna på Myras hjärta. Det är helt omöjligt för dom att kolla hur mycket jag har öppnat mig för jag klarar inte att ligga still tillräckligt länge.
Vi har en gammal snäll barnmorska med grått hår. Efter en timme kommer hon in och säger att hon gjort ordning ett rum åt oss och att vi kan undersöka mig där. Jag protesterar och säger att det minsann bara är förvärkar men då kontrar hon med att det finns lustgas i rummet och då följer jag glatt med som en hund och hon har korv i fickorna.
Klockan är halv två på dan. Jag är öppen tre centimeter och får en vit rock, en gåstol att hänga på, en massagegrej i trä till Magnus som han kan trycka in i min rygg. Och lustgasen. Kära kära vän. Barnmorskan berättar att hon har vridit upp styrkan på max och om det är nåt mer som dom kan hjälpa mig med så är det bara att ringa på klockan.
Jag blir stenpackad direkt. Utanför fönstret är det en klar vacker och strålande vårdag. Jag får en underbar känsla av att jag är fjorton år och det är valborg och jag är i slottskogen och har fått i mig en kasse folköl. Och det som är bäst med alltihop är att jag har en kasse folköl kvar, gömd i en buske. När barnmorskorna kommer in så frågar dom hur det går med mig. Jag får för mig att det är ordningsvakter eller poliser och skärper mig som om jag vore en full fjortis på valborg. Magnus ser allting, han vet precis vad jag håller på mig och vi skrattar jättegott när dom lämnat oss ensamma igen.
Jag checkar in på förlossningen på facebook och vi skrattar ändå mer åt det. Jag har en låtlista på spotify som mina vänner hjälpt mig att få ihop och vi lyssnar på den. Det känns som att vi har fest. Jag är på ytterst gott humör. Det kan bero på att värkarna kommer så sjukt tätt att jag inte hinner nyktra till emellan lustgasen.
Värkarna kommer så tätt att jag inte hinner tänka på dom. Det är bra. Jag gör inget annat än att koncentrera mig på att vara precis där jag är just nu. Lustgas gör också att man totalt tappar tidsuppfattningen. Jag känner ganska att jag måste sätta mig ner lite. Och plötsligt gör det sådär helvetets ont som det gjorde på slutet när Viggo föddes. Då höll det på i två timmar. Jag hinner säga till Magnus att nu, nu börjar helvetet. Jag skriker in i masken på slutet av värken och hinner tänka att jag nog inte pallar det här och att jag ska be om jag kan få ryggbedövning i alla fall. Nästa värk har jag lagt mig ner på sidan och när jag skriker in i masken så slutar skriket med det där härliga grymtande ljudet som man ger ifrån sig när man ska krysta.
Jag säger att det omöjligt kan vara dags än men barnmorskan vill undersöka om jag öppnat mig klart. Det kan ha gått fort säger hon. Hon kollar och jag får en värk och innan jag får svaret av henne så måste hon låta sin elev kolla med. Jag ligger och grymtar och håller emot och hör hur hon säger med pedagogisk röst att "Nu säger jag ingenting utan du får kolla och se vad du säger." Om man har läst pedagogik tre år så fattar man att det är klart för att krysta men att hon ska lura eleven lite. Jag känner en barnmorska lite och hon berättade att det var som att stoppa in fingrarna i en syltburk när man ska kolla hur öppen nån är. Innan man lärt sig hur det ska kännas iallfall. Jag kan ju ana hur det är för stackarn.
Men tillslut får jag säga till dom att sluta vela. Kan jag krysta eller inte för det är sjukt svårt att hålla emot. Jag får lov. Äntligen. Jag försöker slappna av och låta kroppen göra jobbet. Det är som att kräkas. Fast åt fel håll.
På andra värken känner jag hur huvet åker ut och sen tillbaka igen. En mycket skum känsla. Så tror jag att jag får tre eller fyra krystvärkar till och så är hon ute. Lilla skruttan. Hon hänger halvt upponer mellan mina ben och en barnmorska gnuggar henne på ryggen. Jag skyndar mig att knäppa upp skjortan och så får jag henne på bröstet. Hon är slemmig och ser sur ut hon är helt underbar.
Om jag skulle göra om det igen? Japp! Lätt, gärna i nästa vecka.
Vara gravid en gång till? Inte en jävla chans i helvetet. Aldrig.
Och just det. Hon vägde 3620 gram och hon föddes kl 14.55. Vi var två och en halv timma på sjukan.
Det började nån gång tidigt tidigt på morgonen. Jag vaknade till av att något som kunde vara en värk. Äntligen. Det är den 30 mars och jag var beräknad att föda den 20. Alla människors konstanta tjat tillsammans med foglossningen från helvetet har gjort att jag har gett upp. Det kommer aldrig att komma ut nån bebis. Jag är helt bergsäker på det och snudd på psykotisk.
Så därför somnar jag om när den där kanske värken gett sig till känna.
Jag vaknar igen en stund senare. Mera värk. Jag är helt säker på att det bara är nåt som spökar i tarmarna och tänker nästan somna om men så hör jag att Magnus är i duschen och tänker att det nog är smart att om han är hemma ändå. Han pendlar till jobbet och det tar minst en och en halv timme för honom att komma hem. Ifall han skulle behöva komma hem fort...
Så jag går upp och säger att han kanske inte ska åka till jobbet idag för idag kanske det händer.
Han kryper ner i sängen en stund till och vi somnar om tills min klocka ringer och det är dags för barnen att gå upp och gå till skolan och förskolan.
Det är fredag och jag packar ner sova över-kläder och discokläder i Matildas ryggsäck. Pyjamas, tandborste och gosehunden i en påse till Viggo. Vi har bestämt att Matilda ska gå med sin bästis till skoldiscot och sen få sova över där ifall, ifall det händer nåt. Jag berättar för barnen att idag kanske lillasyster är på väg och att det kan hända att farmor kommer att hämta Viggo idag. Och att Matilda kanske får sova hos sin kompis. Dom blir uppspelta och glada och jag försöker hålla masken när det börjar göra mer och mer ont.
Sen äter vi frukost och gör oss iordning och jag kör Matilda till skolan. Än är det såpass så jag kan köra bil.
Magnus lämnar Viggo och jag ber honom handla lite saker på vägen hem. Jag vill ha Aftonbladet att läsa i sängen och fryspizza till lunch. Jag har ätit det innan dom andra barnen fötts och jag har fått för mig att det är det som jag måste ha innan jag föder barn. Fast jag är ändå rätt säker på att det som är bara är förvärkar och det inte kommer komma nån bebis. Inte idag iallafall. Men det känns väldigt lugnt och skönt när jag vet att alla små har det bra och fixat för sig.
Vi ligger i sängen och läser tidningar och försöker vila. Värkarna kommer tätare och tätare. Vid tiotiden flyger jag upp ur sängen och tror att jag har kissat på mig. Magnus undrar om jag inte tror att det är vattnet som gått men jag muttrar nåt om kiss och slemproppar och att det är rätt äckligt att föda barn på såna vis.
Vid halv elva så har jag ändå en känsla av att om jag ska få ätit den där fryspizzan så måste vi nog värma på den nu. Så Magnus går ut i köket och värmer och vi käkar. Jag får hela tiden ställa mig upp och luta mig mot bänken där micron står och andas för att möta värkarna. Magnus säger att när vi har ätit upp så ska vi nog ringa förlossningen. Jag tycker att han överdriver. Det här är bara början. Dom andra ungarna har behövt minst ett dygn på sig att komma ut.
Men jag ringer ändå. Eller han ringer och dom vill prata med mig men jag får en värk igen och kan inte prata.
Jag vill så hemskt gärna vilja komma till Mölndal där dom andra barnen är födda och jag har tur så det finns en plats på Mölndal just precis då.
Magnus ringer en taxi. Vi tar väskorna och går ut för den ska komma direkt. Det är mitt på dan och det känns jättekonstigt att åka iväg sådär mitt på dan. När Matilda föddes åkte vi in kl 6 på morgonen och med Viggo kl 12 på natten.
Taxichaffören är en snäll trygg gubbe. Jag tror att han luktar lite gammal cigg. Som min pappa. Det känns bra. Han kör sjukt bra hela vägen, jag känner inte av ett enda gupp. Vi frågar om han är vad vid att köra folk till förlossningen och han berättar om att han körde en tjej häromveckan som hade så ont att hon stod på knä i baksätet och kved. Och att han själv hade fyra barn, när nummer två skulle ut så gick det så fort att han släppte av frugan och gick för att parkera bilen och när han kom upp på avdelningen så var det klart. Precis så sa han. Så slänger han ett öga på mig i bakspegeln och jag undrar om han menar att det här kommer gå lika fort.
När vi är framme vi sjukhuset så kommer jag inte ur bilen för det kommer en värk. Och sen en till innanför dörrarna. Det känns kul för jag minns att jag stått på precis samma fläck och hållt mig i väggen och bara tänkt på att andas andas andas och upp i mitt huvud finns en plats där inget gör ont. Där har jag bestämt mig för att vara. Jag undrar hur många det är som stått där och haft en värk. Precis på den fläcken på Mölndals sjukhus.
Vi åker hissen upp till elfte våningen. Utanför hissen kommer en värk till och barnmorskorna som möter oss låter oss göra det i lugn och ro. Vi får ringa på klockan när jag kan gå in.
Sen får vi komma in på ett undersökningsrum. Det är samma rum som jag fastnade på i fyra timmar när Matilda föddes. Då var jag livrädd och skakade och eftersom det var fullt på avdelningen så var min enda smärtlindring att få varmt vatten spolat på min rygg. Jag har för mig att vi var där i fyra timmar, på toan med en handdusch på ryggen, innan vi fick plats på ett rum den gången.
Den här gången är det anorlunda. Jag hävdar fortfarande att det bara är förvärkar. Men jag kan inte ligga ner när dom ska undersöka mig. Jag ålar runt på en brits och ber om ursäkt för att jag kletar ner gardinerna med nån slags goja som dom kletat på min mage för att lyssna på Myras hjärta. Det är helt omöjligt för dom att kolla hur mycket jag har öppnat mig för jag klarar inte att ligga still tillräckligt länge.
Vi har en gammal snäll barnmorska med grått hår. Efter en timme kommer hon in och säger att hon gjort ordning ett rum åt oss och att vi kan undersöka mig där. Jag protesterar och säger att det minsann bara är förvärkar men då kontrar hon med att det finns lustgas i rummet och då följer jag glatt med som en hund och hon har korv i fickorna.
Klockan är halv två på dan. Jag är öppen tre centimeter och får en vit rock, en gåstol att hänga på, en massagegrej i trä till Magnus som han kan trycka in i min rygg. Och lustgasen. Kära kära vän. Barnmorskan berättar att hon har vridit upp styrkan på max och om det är nåt mer som dom kan hjälpa mig med så är det bara att ringa på klockan.
Jag blir stenpackad direkt. Utanför fönstret är det en klar vacker och strålande vårdag. Jag får en underbar känsla av att jag är fjorton år och det är valborg och jag är i slottskogen och har fått i mig en kasse folköl. Och det som är bäst med alltihop är att jag har en kasse folköl kvar, gömd i en buske. När barnmorskorna kommer in så frågar dom hur det går med mig. Jag får för mig att det är ordningsvakter eller poliser och skärper mig som om jag vore en full fjortis på valborg. Magnus ser allting, han vet precis vad jag håller på mig och vi skrattar jättegott när dom lämnat oss ensamma igen.
Jag checkar in på förlossningen på facebook och vi skrattar ändå mer åt det. Jag har en låtlista på spotify som mina vänner hjälpt mig att få ihop och vi lyssnar på den. Det känns som att vi har fest. Jag är på ytterst gott humör. Det kan bero på att värkarna kommer så sjukt tätt att jag inte hinner nyktra till emellan lustgasen.
Värkarna kommer så tätt att jag inte hinner tänka på dom. Det är bra. Jag gör inget annat än att koncentrera mig på att vara precis där jag är just nu. Lustgas gör också att man totalt tappar tidsuppfattningen. Jag känner ganska att jag måste sätta mig ner lite. Och plötsligt gör det sådär helvetets ont som det gjorde på slutet när Viggo föddes. Då höll det på i två timmar. Jag hinner säga till Magnus att nu, nu börjar helvetet. Jag skriker in i masken på slutet av värken och hinner tänka att jag nog inte pallar det här och att jag ska be om jag kan få ryggbedövning i alla fall. Nästa värk har jag lagt mig ner på sidan och när jag skriker in i masken så slutar skriket med det där härliga grymtande ljudet som man ger ifrån sig när man ska krysta.
Jag säger att det omöjligt kan vara dags än men barnmorskan vill undersöka om jag öppnat mig klart. Det kan ha gått fort säger hon. Hon kollar och jag får en värk och innan jag får svaret av henne så måste hon låta sin elev kolla med. Jag ligger och grymtar och håller emot och hör hur hon säger med pedagogisk röst att "Nu säger jag ingenting utan du får kolla och se vad du säger." Om man har läst pedagogik tre år så fattar man att det är klart för att krysta men att hon ska lura eleven lite. Jag känner en barnmorska lite och hon berättade att det var som att stoppa in fingrarna i en syltburk när man ska kolla hur öppen nån är. Innan man lärt sig hur det ska kännas iallfall. Jag kan ju ana hur det är för stackarn.
Men tillslut får jag säga till dom att sluta vela. Kan jag krysta eller inte för det är sjukt svårt att hålla emot. Jag får lov. Äntligen. Jag försöker slappna av och låta kroppen göra jobbet. Det är som att kräkas. Fast åt fel håll.
På andra värken känner jag hur huvet åker ut och sen tillbaka igen. En mycket skum känsla. Så tror jag att jag får tre eller fyra krystvärkar till och så är hon ute. Lilla skruttan. Hon hänger halvt upponer mellan mina ben och en barnmorska gnuggar henne på ryggen. Jag skyndar mig att knäppa upp skjortan och så får jag henne på bröstet. Hon är slemmig och ser sur ut hon är helt underbar.
Om jag skulle göra om det igen? Japp! Lätt, gärna i nästa vecka.
Vara gravid en gång till? Inte en jävla chans i helvetet. Aldrig.
Och just det. Hon vägde 3620 gram och hon föddes kl 14.55. Vi var två och en halv timma på sjukan.
fredag 8 juni 2012
Angående fotbolls em.
Matilda: - Såååå onödigt!
Jag: -Vadå?
Matilda: -Meh! Dom får springa så himla långt efter bollen!
Jag: -Menar du att dom har lite för stor plan?
Matilda: -Ja, dom skulle ha en mindre så hade det inte varit så jobbigt för dom.
Mmmm. Ja.
Jag: -Vadå?
Matilda: -Meh! Dom får springa så himla långt efter bollen!
Jag: -Menar du att dom har lite för stor plan?
Matilda: -Ja, dom skulle ha en mindre så hade det inte varit så jobbigt för dom.
Mmmm. Ja.
onsdag 6 juni 2012
Hört från rummet intill
- Du är doktor Ägg.
- Nej, du är doktor Ägg.
- Nej, du är doktor Ägg.
- Nej DU är doktor Ägg.
- Nej DU är doktor Ägg!
- Nej DU ÄR DOKTOR ÄGG!
- NEJ DU ÄR TJOCKA DOKTOR ÄGG!
- NEJ DU ÄR TJOCKA DOKTOR ÄGG!!
- NEJ DU ÄR TJOCKA FETA DOKTOR ÄGG!!
- NEJ DU ÄR TJOCKA FETA DOKTOR ÄGG!!!!!!
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!
Om nån har upplysningar om vem fan doktor Ägg är så blir jag glad för det. En ledtråd kan vara att han är tjock och fet och inget att sträva efter.
- Nej, du är doktor Ägg.
- Nej, du är doktor Ägg.
- Nej DU är doktor Ägg.
- Nej DU är doktor Ägg!
- Nej DU ÄR DOKTOR ÄGG!
- NEJ DU ÄR TJOCKA DOKTOR ÄGG!
- NEJ DU ÄR TJOCKA DOKTOR ÄGG!!
- NEJ DU ÄR TJOCKA FETA DOKTOR ÄGG!!
- NEJ DU ÄR TJOCKA FETA DOKTOR ÄGG!!!!!!
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!
Om nån har upplysningar om vem fan doktor Ägg är så blir jag glad för det. En ledtråd kan vara att han är tjock och fet och inget att sträva efter.
fredag 4 maj 2012
Rock n roll-pappan
- Viggo, du vet, pappa ska ju spela rocknrollkonsert i helgen så det var därför han var tvungen att åka och träna lite på det. Jag vet att du längtar efter honom men dom måste ju öva sig lite så det låter bra på konserten.
- Okej....
- Vet du vad stället heter som dom ska spela på?
- Näääää...
- Kladdiga fingrarna.
- Jaha.
Cirka 12 timmar senare:
- Pappa!
- Hej! Jag är hemma nu!
- Pappa, vet du. Jag vet vad det rocknrollband heter.
- Jasså.
- Det heter Klantiga fingrarna.
- Okej....
- Vet du vad stället heter som dom ska spela på?
- Näääää...
- Kladdiga fingrarna.
- Jaha.
Cirka 12 timmar senare:
- Pappa!
- Hej! Jag är hemma nu!
- Pappa, vet du. Jag vet vad det rocknrollband heter.
- Jasså.
- Det heter Klantiga fingrarna.
torsdag 3 maj 2012
Dagens huvudet i sanden
Hänger lite ihop med det där jag skrev nyss om att bara öppna sin post en gång i månaden...
Orkade äntligen kolla mejlet jag fick från csn för några veckor sen. Det var döpt: Beslut från csn och lät olycksbådande. Bäst att försöka förtränga tänkte jag.
Csn hade också fått information någonstans ifrån att jag fått ett barn till. Och beslutat att ge mig typ 276 spänn mer i månaden för det.
Det var ju bra.
Brålanda-Karro säger att man kan ha nån slags diagnos om man gör såhär. Inte öppnar posten och låter bli att göra viktiga saker i tid fast man måste.
Är det så eller?
Orkade äntligen kolla mejlet jag fick från csn för några veckor sen. Det var döpt: Beslut från csn och lät olycksbådande. Bäst att försöka förtränga tänkte jag.
Csn hade också fått information någonstans ifrån att jag fått ett barn till. Och beslutat att ge mig typ 276 spänn mer i månaden för det.
Det var ju bra.
Brålanda-Karro säger att man kan ha nån slags diagnos om man gör såhär. Inte öppnar posten och låter bli att göra viktiga saker i tid fast man måste.
Är det så eller?
Dagens: Hur tänkte ni där?
Jo vi lekte ekonomistuga här igår och betalade räkningar och deklarerade.
Min deklaration är numera så piece of kaka att jag kunde göra den i en reklampaus på Arga snickaren.
Sen öppnade vi hela månadens post. Vi gör alltid så. Och varje månad lovar jag mig själv att jag ska bli bättre på att öppna posten. Minst en gång i veckan ska jag minsann öppna alla brev.
Men sen hinner jag knappt plocka upp skiten från hallgolvet och så ser jag på kuverten vad det är för nåt. Typ, Telenor, dig lägger jag här. Reklam från nåt ställe som vill att vi ska låna pengar av dom, dig lägger jag i högen. Hej på dig Radiotjänst. Dig lägger jag här utan att öppna.
Och snabbare än man tror så har det gått en månad till. Och man får öppna alla brev på samma gång.
Ibland är det lite opraktiskt för man missat att man inte betalat typ en elräkning och så får man en påminnelse och den missar man med för man tänker att det är en elräkning till. Ärligt, hur många jävla elräkningar får man inte egentligen? Och sen kommer det en inkassogrej för elräkningen och den tror man är ett käckt brev från nåt företag som upplyser en om att man kan få låna pengar av dom för superhög ränta och dom frågar inte efter någon säkerhet alls. Så man lägger den bara på högen och får en glad överraskning när man öppnar hela månadens brev på en gång.
Ibland är det väldigt praktiskt för det kan vara olika inbjudningar och upplysningar om saker som ska hända och när man öppnar brevet så har det där redan hänt och man behöver inte ens fundera på om man ska hinna gå eller inte.
Igår tog Magnus hela månadens brev och viftade med och lekte att han var Arga snickaren:
- Vad är det här?!! Här ligger ju hela månadens brev! Är det så här ni gör?!!
Och jag fyllde i:
- Har ni barn som lever i det här också?! VA!! Det ser ut som HELVETET i hallen!!
Och så kom vi på att det nog mer var ett fall för lyxfällan. Fast ändå inte. Om vi svarat på dom där käcka breven från ställen som vill låna ut pengar till oss så hade det kanske varit det. Och denna månaden var det inte ett enda inkasso i högen.
Iallafall så hittade jag ett brev som jag trott var från bibblan med en påminnelse om sena bibblaböcker. Men det var det inte, det var från tanten som bestämmer över dagisplatser på kommunen. Hon undrade om Viggo skulle ha kvar sin plats för hon hade fått information om att vi fått ett barn till. Vi kunde välja mellan att kryssa i rutan för att göra honom till ett 15-timmars barn eller säga upp platsen. Och sen, det bästa av allt: Svar önskades inom fem dagar.
FEM DAGAR! Det skickar dom ut till folk som just har fått en bebis!
Herregud, man är ju glad om man hinner tvätta håret inom fem dagar.
Eller gå och bajsa.
Min deklaration är numera så piece of kaka att jag kunde göra den i en reklampaus på Arga snickaren.
Sen öppnade vi hela månadens post. Vi gör alltid så. Och varje månad lovar jag mig själv att jag ska bli bättre på att öppna posten. Minst en gång i veckan ska jag minsann öppna alla brev.
Men sen hinner jag knappt plocka upp skiten från hallgolvet och så ser jag på kuverten vad det är för nåt. Typ, Telenor, dig lägger jag här. Reklam från nåt ställe som vill att vi ska låna pengar av dom, dig lägger jag i högen. Hej på dig Radiotjänst. Dig lägger jag här utan att öppna.
Och snabbare än man tror så har det gått en månad till. Och man får öppna alla brev på samma gång.
Ibland är det lite opraktiskt för man missat att man inte betalat typ en elräkning och så får man en påminnelse och den missar man med för man tänker att det är en elräkning till. Ärligt, hur många jävla elräkningar får man inte egentligen? Och sen kommer det en inkassogrej för elräkningen och den tror man är ett käckt brev från nåt företag som upplyser en om att man kan få låna pengar av dom för superhög ränta och dom frågar inte efter någon säkerhet alls. Så man lägger den bara på högen och får en glad överraskning när man öppnar hela månadens brev på en gång.
Ibland är det väldigt praktiskt för det kan vara olika inbjudningar och upplysningar om saker som ska hända och när man öppnar brevet så har det där redan hänt och man behöver inte ens fundera på om man ska hinna gå eller inte.
Igår tog Magnus hela månadens brev och viftade med och lekte att han var Arga snickaren:
- Vad är det här?!! Här ligger ju hela månadens brev! Är det så här ni gör?!!
Och jag fyllde i:
- Har ni barn som lever i det här också?! VA!! Det ser ut som HELVETET i hallen!!
Och så kom vi på att det nog mer var ett fall för lyxfällan. Fast ändå inte. Om vi svarat på dom där käcka breven från ställen som vill låna ut pengar till oss så hade det kanske varit det. Och denna månaden var det inte ett enda inkasso i högen.
Iallafall så hittade jag ett brev som jag trott var från bibblan med en påminnelse om sena bibblaböcker. Men det var det inte, det var från tanten som bestämmer över dagisplatser på kommunen. Hon undrade om Viggo skulle ha kvar sin plats för hon hade fått information om att vi fått ett barn till. Vi kunde välja mellan att kryssa i rutan för att göra honom till ett 15-timmars barn eller säga upp platsen. Och sen, det bästa av allt: Svar önskades inom fem dagar.
FEM DAGAR! Det skickar dom ut till folk som just har fått en bebis!
Herregud, man är ju glad om man hinner tvätta håret inom fem dagar.
Eller gå och bajsa.
To do listan...
Har lyckats deklarera, betala räkningarna nästan i tid och beställa tid för efterkontroll hos barnmorskan.
Efter förra ungen så kom jag inte iväg förrän det hade gått typ 5 månader efter att han hade ploppat ut.
Har inte lyckats byta till sommardäck på bilen och laga punkan på barnvagnen.
Barnvagnen låter som en luftballong. Ni vet när man är ute och går en sommarkväll och det kommer en luftballong pysandes högt uppe ovanför dig. Det är ett av mina favoritljud. Fast jag vill inte ha det på min barnvagn.
Jag har inte heller lyckats passa på att sova medans bebisen sover. Det här är andra dagen i rad som följer på en natt där bebisen vägrat sova. 7 timmars sömn på 2 dygn är lite lite.
När jag tänkte ut det här inlägget så var det mycket roligare än det blev. Förlåt.
Efter förra ungen så kom jag inte iväg förrän det hade gått typ 5 månader efter att han hade ploppat ut.
Har inte lyckats byta till sommardäck på bilen och laga punkan på barnvagnen.
Barnvagnen låter som en luftballong. Ni vet när man är ute och går en sommarkväll och det kommer en luftballong pysandes högt uppe ovanför dig. Det är ett av mina favoritljud. Fast jag vill inte ha det på min barnvagn.
Jag har inte heller lyckats passa på att sova medans bebisen sover. Det här är andra dagen i rad som följer på en natt där bebisen vägrat sova. 7 timmars sömn på 2 dygn är lite lite.
När jag tänkte ut det här inlägget så var det mycket roligare än det blev. Förlåt.
fredag 27 april 2012
Rika människors tacky
Det borde finnas ett ord för rika människors taskiga smak.
Typ som Tacky. Fast för rika människors grejer.
Jag menar, bara för att något är dyrt så betyder det inte att det är snyggt.
Eller hur?
*måste sluta kolla på dom dyraste hushelvetena på hemnet. Det är så obehagligt att munkräkas...*
Typ som Tacky. Fast för rika människors grejer.
Jag menar, bara för att något är dyrt så betyder det inte att det är snyggt.
Eller hur?
*måste sluta kolla på dom dyraste hushelvetena på hemnet. Det är så obehagligt att munkräkas...*
tisdag 24 april 2012
Vad som gör innebandy till innebandy
- Kan inte ni gå ut och spela bandy istället? Det är så trångt i hallen.
- Men vi spelar INNEBANDY!
- Men vi spelar INNEBANDY!
Saker jag blivit medveten om de senaste veckorna
* Du kan börja misstänka att ditt liv inte är jätteglamoröst ifall du och din man känner er som att ni är på semester och bor på hotell när ni spenderar en natt i ett familjerum på BB.
(och du kan vara helt nöjd med det livet ändå)
* Det svåraste du kan försöka få i dig att äta är en banan. Om någon räcker dig bananen och den är oöppnad.
Och du bara har vänster hand att öppna den med.
(Prova själv om du inte tror mig
* När du fått barn är de två vanligaste frågorna folk frågar:
1. Gick allt bra eller?
(Och sedan slänger de alla en supersnabb blick neråt min kropp och man förstår att dom egentligen vill veta hur mycket man sprack)
2.Får ni sova?
(Jo tack, FÅR får man väl. Det är kanske inte alltid helt lätt)
*När man ligger inlagd på BB så är det helt normalt för personalen att prata med en som att man är dum i huvet eller 7 år.
*Om ens nyfödda barn blir inlagd på en avdelning för sjuka barn så är man själv inte inlagd längre.
Från att ha blivit behandlad som porslin med folk som vaktar en på toa så man inte ska svimma och bli runtkörd i rullstol så får man fanimej klara sig själv. Man får ta sin bebis och sitt babianarsle och springa efter personalen så gott man och man får fan vara glad om man lyckas sno med sig några bindor och nätbyxor innan det är försent. Det serveras heller ingen sjukhusmat till mamman om barnet är inlagd. Man får vara glad om man inte är ensamstående. Och det är väldigt bra om man, som jag, är gift med en feeder)
Ja, det var väl det för nu.
(och du kan vara helt nöjd med det livet ändå)
* Det svåraste du kan försöka få i dig att äta är en banan. Om någon räcker dig bananen och den är oöppnad.
Och du bara har vänster hand att öppna den med.
(Prova själv om du inte tror mig
* När du fått barn är de två vanligaste frågorna folk frågar:
1. Gick allt bra eller?
(Och sedan slänger de alla en supersnabb blick neråt min kropp och man förstår att dom egentligen vill veta hur mycket man sprack)
2.Får ni sova?
(Jo tack, FÅR får man väl. Det är kanske inte alltid helt lätt)
*När man ligger inlagd på BB så är det helt normalt för personalen att prata med en som att man är dum i huvet eller 7 år.
*Om ens nyfödda barn blir inlagd på en avdelning för sjuka barn så är man själv inte inlagd längre.
Från att ha blivit behandlad som porslin med folk som vaktar en på toa så man inte ska svimma och bli runtkörd i rullstol så får man fanimej klara sig själv. Man får ta sin bebis och sitt babianarsle och springa efter personalen så gott man och man får fan vara glad om man lyckas sno med sig några bindor och nätbyxor innan det är försent. Det serveras heller ingen sjukhusmat till mamman om barnet är inlagd. Man får vara glad om man inte är ensamstående. Och det är väldigt bra om man, som jag, är gift med en feeder)
Ja, det var väl det för nu.
måndag 23 april 2012
Jag har inte slutat blogga
Om nu nån trodde det.
(Min mamma typ)
Det är såhär att det har flyttat in en tjej här hos oss. Hon beter sig som att hon bestämmer över alla andra som bodde här innan hon flyttade in. Hon dricker för mycket, kräks, är väldigt tuttfixerad och skriker högt ganska så ofta.
Hon väger inte ens fyra kilo och vi älskar henne sjukt mycket.
Jag läste en gång en intervju med Johnny Depp och han sa att leva i ett hem med barn var som att bo med med små fyllon.
Det är verkligen tur att hon bara väger knappt fyra kilo.
Iallafall så förutom att det var så länge sen jag bloggade så blogger har gjort om sig och jag inte fattar hur man gör så har det hänt massa saker, värda att berätta för er. Men bebisen vaknar alltid så fort jag får lite datortid och jag alltid måste skriva med en hand för den andra handen får hålla i bebisen som hänger fast i en tutte. Och medans jag skrivit dom här ynka raderna har 6-åringen passat på att ge mig en Beyblade-lektion, tappat en tung grej på foten och fastnat med fingret i en skruv. Jag känner mig något splittrad om man säger så... Men håll ut så ska ni snart få oglamorösa rapporter från mitt liv. Och den härliga historien om när vår lilla fina Myra föddes.
(Min mamma typ)
Det är såhär att det har flyttat in en tjej här hos oss. Hon beter sig som att hon bestämmer över alla andra som bodde här innan hon flyttade in. Hon dricker för mycket, kräks, är väldigt tuttfixerad och skriker högt ganska så ofta.
Hon väger inte ens fyra kilo och vi älskar henne sjukt mycket.
Jag läste en gång en intervju med Johnny Depp och han sa att leva i ett hem med barn var som att bo med med små fyllon.
Det är verkligen tur att hon bara väger knappt fyra kilo.
Iallafall så förutom att det var så länge sen jag bloggade så blogger har gjort om sig och jag inte fattar hur man gör så har det hänt massa saker, värda att berätta för er. Men bebisen vaknar alltid så fort jag får lite datortid och jag alltid måste skriva med en hand för den andra handen får hålla i bebisen som hänger fast i en tutte. Och medans jag skrivit dom här ynka raderna har 6-åringen passat på att ge mig en Beyblade-lektion, tappat en tung grej på foten och fastnat med fingret i en skruv. Jag känner mig något splittrad om man säger så... Men håll ut så ska ni snart få oglamorösa rapporter från mitt liv. Och den härliga historien om när vår lilla fina Myra föddes.
torsdag 29 mars 2012
Lärdomar för dagen
*Ifall hela din kropp cravar efter 7elevens islatte och islattemaskinen är ur funktion när du kommer dit- lyssna då INTE på vad den tjugoåringa snärtan som jobbar där säger. En colaslushi är INTE same same som en islatte. Även om du snabbt tänker: vafan, hackad is, socker och koffein. Nä. Det smakar som outspädd cola med snöslask.
(Det fattas fortfarande en islatte i min kropp...)
* Det är fullt möjligt, om man är 5,5 och spelar ett slagsmålsninjaBen10-spel, att komma åt en knapp nånstans på datorn så att bilden på skärmen ställer sig på ända så att man måste hålla datorn halvt upp och ner för att se bilden.
* Ifall du haft ett fett jobb i regeringen, gör bort dig som satan, så kan man alltid martyra sig och skylla på att ens barn mår dåligt när det är dags att säga upp sig. Moget.
Lite random lärdomar sådär.
(Det fattas fortfarande en islatte i min kropp...)
* Det är fullt möjligt, om man är 5,5 och spelar ett slagsmålsninjaBen10-spel, att komma åt en knapp nånstans på datorn så att bilden på skärmen ställer sig på ända så att man måste hålla datorn halvt upp och ner för att se bilden.
* Ifall du haft ett fett jobb i regeringen, gör bort dig som satan, så kan man alltid martyra sig och skylla på att ens barn mår dåligt när det är dags att säga upp sig. Moget.
Lite random lärdomar sådär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)