Sommarlov!

Bloggen har lite sommarlov.

Jag har hört att folk bränner ut sig när dom bloggar...


*plats för ev asgarv*


Men iallafall så tänkte jag ha lite semester. Och gnäll fan inte, jag har skrivit över niehundra inlägg så ni kan väl läsa lite gammal skit så länge.


Puss o kram!!

Norrlandsresan i bilder

Jo, jag hade en tanke om att ta en massa roliga bilder på min lilla resa. Och sen lägga upp dom här så ni kunde få se.

Jag började på bussen in till stan. Det satt en gubbe med roligt hår framför mig.

Sen glömde jag bort min ambition.



Men erkänn att det ändå var roligt tänkt! Och jag gick ut hår. Jag menar hårT...

Dagens Viggo

Vi var på Grand Parfymeri och köpte nagellack till Viggos fröknar. Viggo valde en färg var till dom. Noga.

Expediten som jobbade hade antagligen en bra dag så hon engagerade sig väldigt i fröknarna och lacken och paketen. Det var snören och tejp och bara glada miner.

Sen avslutade hon allt med att ge barnen varsitt parfymprov.

Viggo var grymt nöjd. Han sprang runt i Bamba och visade sina kompisar att han hade en parfym. Jag bad om ursäkt för att han förstörde all form av matro.

Sen gick dagen och det blev kväll.
Barnen och jag la oss i dubbelsängen och läste saga.
Det doftade väldigt gott om om.

- Oj, vad det luktar gott om er! Har ni provat era nya parfymer som ni fick av tanten?

- Ja! Lukta i min mun?!

Jag lutar mig fram och luktar i Viggos gap. Han ser väldigt nöjd ut. Det tar mig 2 sekunder att hajja vad han gjort.

- Har du ätit parfymen?!

- Ja!!

- Men lägg aaav! Var det inte äckligt?!

- Jo, först. Men sen blev det godare och godare.


Jag dör.

En liten film till mina vänner som är ensamstående

Ni är mina hjältar och hjältinnor!

Om tjejen i parken

Som jag sov hos.

Jag lärde mig två saker av henne.

1. Jag kommer aldrig mer kunna äta varma koppen utan att fnissa.

2. Det är viktigt att inte torka golvet med någons disktrasa. Inte innan man frågar om det är ok.


Andra människor har annan ocd än du själv har... Minneslapp till mig själv...

Och ganska ofta

Drömmer jag lite om att jag skulle ha blivit hårfrisörska.

Jag hade älskat det. Mitt ytliga jag hade ÄLSKAT det.

Men så kommer den osociala nörden fram ibland och den hade inte pallat med en massa jävla människor. Jag hade lämnat nåt stackars blondin med mörk utväxt i sticket medans jag sa att jag gick för att "blanda färg"....





(bilden har såklart ingenting med mig att göra, jag har snott den på internet nånstans och jag har såklart mycket Större Röv än det där så ni behöver inte spekulera...)

Hårfrisörskor/ pokerfejs

Häromdan var jag tvungen att göra nåt med mitt hår.

Ni vet, när man kammade Barbiedockorna när man var liten. Och dom till slut fick hår som bara lixom var nånslags torva. En torr galen torva.
Det var jag.

Och när det var nytvättat så såg jag ut som Kristina Lugn.

Jag var övertygad om att jag skulle behöva klippa mig svinsvinkort. På ett fult sätt.

Jag trodde jag hade dödat mitt hår.
Så nu är det sagt.

Jag brukade ta svinto/Barbiehåret och rulla in det inne i det håret som var närmast huvet för att det inte skulle synas hur illa det var. Och min egen klipparetjej Elenor har alltid 2 månaders väntetid för att klippa sig. Så jag övertalade min jobbarkompis Marie att göra det. Mutade med vin till o med. Det blev bra.

Det är egentligen inte det jag ska skriva om. Nu kommer jag till saken:

(skrev hon mest för sig själv för att det är mitt i natten och hon sitter på nattjobbet och håller på att somna...)

Jag blötte ner håret i duschen på personaltoan, borstade ut det värsta och satte mig framför spegeln. Marie mötte min blick i spegeln. Jag vet att hon var lite skakad av kvaliten på mina toppar. Jag vet det för att frissor är mästare på att hålla masken och när jag visade henne "sanningen om min håruppsättning" så tappade hon sitt pokerfejs.

Hon drog en djup suck och drog fingrarna genom mitt hår, som frissor gör. Och fick en hel näve hår i handen.

Panikögon mötte mina i spegeln.

- Men! Du tappar ju hår också!

- Jag vill inte prata om det!!

Då samlade hon sig och sa, som frissor säger:

- Men, det är ju så också när håret är så långt. Det blir mer i handen när det lossnar liksom. Så var det för mig också nu innan jag klippte mig.





Va sa du? Om hon räddade håret på mig?

JA! Underbart!! Hon är helt enkelt bäst!

Mer tjuvlyssnat

Du, tjejen som satt bakom mig på tåget igår.

Jo, jag håller med din mamma om att du kanske ska gör slut med din kille.

Det verkar jättejobbigt för dig att pendla till honom i stockholm varje vecka. Och det där du sa om att han är så osocial för att han suttit inne i 11 år, större delen av tiden på isolering, säg det ett par gånger till högt för dig själv så får du se hur det låter på riktigt.

Och jag tror inte alls att du bara behöver ha såna killar som är som han. Vet du, det finns faktiskt snälla killar där ute med. Som inte gör dig uttråkad - jo, jag vet det av erfarenhet. Man behöver inte hänga med dom som är galnast och gör värst grejer för att bli lycklig. Fast man måste kanske bestämma själv först hur man vill ha det. Jag har svårt att tro att man hinner det om man pendlar varje vecka...

Och det där med att ni ska ut och resa en långresa ihop... Alltså, jag Tror inte att du kommer få ihop pengar så det funkar. Inte så länge du (pendlar till stockholm varje vecka), tycker att du måste köpa kläder istället för att betala dina räkningar (fast att du säger med sån inlevelse att du ju tycker om att handla), om du har lånat typ 10 000 av din pappa och dina närmaste bara den här månaden ( obs, min något grova huvudräkning, det kan vara mer eller mindre pengar, du sa inte hela summan för sig) och det hjälper inte till att du redan har tagit ut 5 tusen spänn på din nästa lön...

Ta dig samman tjejen. Man får inte så jävla mycket roligare än man gör sig...

Eller som Nikki Sixx säger:
"There´s nothing like a trail of blood to find your way back home"

Tillbaka i stan igen

Jag sitter på en bänk vid centralen och väntar på min buss. Det är strax mitt i natten. Stan är full av märkliga människor som åkt hit för att gå på festival förstår jag.

Värst av alla är ett gäng på 4 stycken som kommer gående. Det verkar vara 2 par. Ett lite yngre som ser ofantligt vanliga ut och ett lite äldre som ser lite... ja, halvslitna men ändå svenniga ut. Gubben har mustasch och lite mage och tanten har ganska långt, lite grått hår med hästsvans och lugg. Det som är utmärkande med dom är att tanten är så fruktansvärt full att hon knappt kan gå. Hon hasar sig fram som en krabba. Och hon ser samtidigt ut som att hon jobbar som typ mattelärare på en högstadieskola. Stilen, kläderna och sättet hon pratar på. För hon lyckas prata ganska normalt. Men hon kan typ inte gå.
Och ingen som är med i sällskapet låtsas om det.

Dom sätter sig på bänken bredvid min och jag försöker att inte stirra för mycket.

Det verkar som att paren har träffats nyss. Och verkligen funnit varandra.

Men gubben pratar bara om hur trevligt och gosigt det är att ta lite piller och han låter som en tonåring när han säger det. Och han bjuder sin fru på vin som han hällt upp i en juiceflaska och hon är så full att, när hon ska dricka, så lutar hon sig åt sidan för att nå flaskan så ramlar hon nästan av bänken. Men när hon pratar så låter hon nästan nykter.

Och jag hör dom prata om att det är så trevligt att dom träffat varandra och att dom ska fortsätta gå på festival tillsammans i morgon.

jag blir fan inte klok på folk.

Hoppas ni hade kul idag med era jävla puckon.

Norrland

Saker jag lärt mig:

* Nattåg betyder inte att folk håller sina jävla käftar stängda och sover. Och ifall tåget är sent och står still nånstans så är det en god ide att ringa alla i adressboken för att berätta hur det ligger till. Man kan oxå, ifall man har en jävligt irriterande sms-signal som säger: "you got mail!" varje gång man får sms -välja att ha det ljudet kvar på hela natten.

* Ifall nattåget till slut typ DÖR mitt i natten (och du har lyckats sova en halvtimme) så kommer det efter en ganska lång stund ett par slöa konduktörer och frågar vart du ska och när du säger vart du ska så kommer dom att berätta att du ska få åka taxi. Dom sista 25 milen.

* Ifall du då tror att taxin typ är utanför NU så är den inte det. Nej, det tar typ en timme till. En timme som är jävligt NICE att spendera i duggregn småpratandes med ett hopplösa tonåringar som varit på festival (och du kan inte låta bli att göra annat än att vrålstirra på tonårskillens extremt täta acne medans du pratar om den, jag menar Med Honom. Herregud.)

* När du sitter där i duggregnet kl 4 på natten och undrar vafan som egentligen händer med ditt liv och varför sånt här alltid på nåt vis händer dig, så kan du vara glad att det ändå bara är DU som sitter där mitt i natten och inte du och dina aptrötta ungar. Tummen upp på det!

* Ifall man blir avsläppt av taxin, halv 7 på morgonen utanför en skola där man aldrig varit, som dessutom är LÅST (och det ÖSregnar, sa jag att det ÖSregnade?), då i alla fall så är det en supersmart ide att gå till närmaste badhus och byta kläder och dricka kaffe. (obs jättebra är det även att ignorera att badhuspersonalen glor på en som att man är hemlös)

* Det är jättetrevligt att träffa lite nya människor

* Det är jättejättejättetrevligt med internetkompisar som man kan sova hos!

Och.

* Det är ganska roligt att rita faktiskt! ( det där sista trodde jag aldrig att jag skulle skriva)

Personliga rekord!

Denna kategori var länge sen!

Jag har en gång åkt taxi 25 mil. Utan att betala.

Det ni!

The things we girls worry about...

Det går en del snack just nu bland oss Twilight-knäppisar - att "våran" Rob skulle använt en body double. Jag kan ... nä förresten, jag VILL inte gå in på några detaljer vad jag själv har yrat om med mina nördvänner.
Vi säger så här: Läs detta skitskitroliga blogginlägg

Och tänk dig att jag redan haft exakt samma diskussion med mina polare.

(nästa vecka fyller jag år. Riktigt många faktiskt. Way för många för att hålla på med såna här meningslösa sysselsättningar. Fast det är dom här meningslösheterna som håller mig utanför galenskapet)

Det är bra att göra läskiga saker ibland

En gång när jag hade varit mammaledig lite för länge så utmanade jag mig själv och åkte för att hälsa på Anna-Lena i Brighton.
Jag hade börjat tycka att det var en stor häftig grej att ta bussen in till stan så jag kände att det var dags att ...vidga.... lite.

Om ni inte kopplade riktigt så måste man åka flygplan och tåg och tunnelbana och annat läskigt för att ta sig till Brighton. Anna-Lena visste hur det kändes, hon hade blivit lika harig efter att hon fått en bebis.
- Man tror verkligen att man ska DÖ... sa hon insiktsfullt.

Jag dog inte. Fast det var väldigt läskigt. Men det var härligt att komma iväg. Och sitta på stranden i oktober och dricka öl. Och köpa en ny garderob på Primark. Alla som varit mammalediga borde få åka på en sån tur.

I morgon ska jag vara i norrland. Jag är rädd för norrland. Och jag är skiträdd för att åka natt-tåg. Nä förresten, det är jag inte, jag har åkt natt-tåg genom Indien med massa skumma indier och sovit på en hatthylla bredvid en gubbe med jätteturban. Så hur jävla illa kan det bli liksom.
Men jag är skiträdd för att gå vilse. Gå vilse är mitt mellannamn... (Fråga Frida.)
Men jag har skrivit ut kartor från Eniro där jag har målat med grön penna hur jag ska gå. Så det ska nog gå bra.

Sen är det kanske läskigt med att jag ska gå en bildkurs. Och jag kan inte måla. Eller rita. Min 6-åriga dotter är bättre en mig. På riktigt.

Och just det. Sa jag att jag ska sova hos en tjej som jag har träffat en gång i en park? För 5 år sen?

Jag ska det iaf.

Ett riktigt brev med frimärken

Det ringde i den gamla fasta telefonen nyss. Den som har sladd och står i hörnet av vardagsrummet och bara göra väsen av sig om man råkar putta till luren och det börjar tuta som varning, som låter precis som början på en låt med Ceasars Palace. Jag har glömt vilken låt det var.

Ibland ringer den faktiskt. Då är det antingen: Min mamma, min pappa, Magnus mamma eller Magnus pappa. Eller nån som försöker sälja oss nån skit.

Nu ringde det på riktigt. Och det var en riktig vän. En såndär gammal go som vet precis allt om en så man inte behöver försöka skärpa sig ens. Vi hade visserligen precis chattat lite på fejjan och jag bad henne ringa men ÄNDÅ.

Iaf så fick vi snabbt som fan säga vad som hänt i våra liv sen vi pratade sist, tills nån kom på att hon ringde i smyg på jobbet... Och det var nog minst ett halvår sen vi pratade sist.
Men hon läser här- i bloggen så för henne känns det som att hon pratar med mig nästan varje dag. Och det är jag glad för! Skitglad!

(ibland tänker jag att det vore bra ifall alla kunde blogga så man kan hålla koll på vad man gör nu förtiden eftersom man ändå inte hinner ses. Jag vet att det bara är ett substitut för att hänga på riktigt, IRL, liksom. Men om det är det enda alternativet så är det väl iaf bättre än inget?)


Min fina vän, hon berättade att hon brukade sitta på jobbet och läsa i min blogg och skratta högt. Och hennes jobbarkompisar brukar fråga vad det är som är så roligt och så brukar hon försöka förklara att det är en gammal kompis till henne som skriver en blogg och att det är så kul. Då brukar dom fråga vem vännen är och ifall hon träffar vännen ofta.

Hennes svar blev: "- Jo, typ en gång om året. Men förr, då träffades vi typ en gång i halvåret och då brukade vi sitta på ett fik och läsa varsin tidning och inte säga ett ord."

För mig är det det som är äkta vänskap.

Men jag vet också att ifall livet skiter sig för mig riktigt illa, om jag hamnar i nån jävla soppa så att säga, så skulle jag kunna ringa till dig Jenny. Mitt i natten och jag är säker på att du hade satt dig i bilen och åkt och hämtat mig.
Och jag hade gjort precis samma för dig.

I love you! Du är bäst!!

"tjuvlyssnat"

- Grattis! Jag hörde att du fått en dotter.

- Ja. Tack tack. Jo så är det. Jävligt synd bara att farsans hund heter Jordan (uttalat "Jåååådan") för annars hade hon fått heta det.

- Va? Ska du döpa din dotter till Yoda?

- Näää. JÅÅÅÅÅ_D_AN. Det är fint som fan.

- Ok. Ja.

- Så det blev Alicia istället.


Läste ni detta på jävligt grov göteborska. Om inte- gör´t igen!