Dear karma, I have a list of people you missed

onsdag 28 juli 2010

Bloggsemester igen...


Kika in igen om ett par veckor! Jag behöver lite ledigt så jag kan tänka ut nya saker att skriva om...

ps, bilden tog Dinga-Linga på en semesterresa. Säger ju en del om den tjejens humor:-D

Ha det fint kära läsare!

Jessicas facebookstatus inspirerade mig till denna...

Min vän Jessica bodde en bit utanför byn jag växte upp i. Man fick ta bussen ett par hållplatser och sedan var det en bit att gå på en grusväg. Först gick vägen mellan ett par åkrar och sedan svängde den i en uppförsbacke rakt in i skogen.
På hösten och vinterna var det helt kolsvart. Verkligen jättejättemörkt.

Vi brukade sysselsätta oss med att läsa Starlet, lyssna på hårdrock och kolla skräckfilm. Ibland snokade vi i hennes brorsas rum när han inte var hemma. Det var jävligt risky för han skulle bli galen på oss om han kom på oss. Men hans bilmotor var av sorten som hördes två kilometer bort. Så det var rätt lugnt.

Vi brukade hänga i sofforna på övervåningen och där såg vi alla skäckisarna man skulle se. Terror på Elm street, Fredagen den trettonde.... ja ni hajjar ju. Det var bara filmer om galna mördare. Och det var väl inte så himla läskigt när man satt där med sina tjejer. Nästa lite skrattretande ibland. Men sen skulle man hem.

Och man skulle gå den där skogsvägen ner i mörkret till den ödebusskuren nere vid stora vägen. Då var man inte en så jävla tuff liten fjortis...

tisdag 27 juli 2010

På bion

Var på bio häromkvällen med Magnus.

Vi hade platser längst bak. När vi kom upp till våra platser så var det ett par som satt sig på platserna längst ut, sen var det en tom plats i mitten och sen var det vi. Vi klev förbi dom och den tomma platsen och så satte vi oss.

Aldeles innan filmen börjar så kommer det in en kille och sätter sig på den tomma platsen.
Han verkar lite märklig och så börjar han prata lite märkligt med paret längst ut.
Så jag sitter på helspänn hela filmen för att jag tror att killen är ett freak. Och jag har verkligen inte nån lust att prata med honom...

Hela filmen igenom frågar han jävligt konstiga frågor till paret längst ut. När han inte hostar på ett konstigt sätt eller dricker jättekonstigt ur sin dricka.

Själva kulmen på hela weirdnesset är när han lutar sig över dom andra och frågar om dom har några pop-corn kvar.
Och jag tänker att så.jävla.freakad. kan man inte vara så man frågar främmande människor om man får äta upp deras pop-cornflagor.

Men så är filmen slut och killen och paret går iväg tillsammans.

Han var visst deras kompis.

ups

måndag 26 juli 2010

En bakfull dag

Har det vart idag. Förstår verkligen inte varför.
Vi tog en öl på Södra Liden och sen 3 glas vin på LaSombrita. Herregud det är ju ingenting. Det är ju vad Keith Richards äter till mellanmål.

Idag har jag genomgått faserna:

1. Förtidigt uppvaknande med ångest och rusande hjärta.
(denna fas spenderande jag vandrades runt i lägenheten, ätandes rostmackor för mig själv i köket och slutligen i fosterställning i sängen där jag stirrade tomt ut i rummet och ville dö)

2. Djupaste stensömn

(denna fas påbörjades lagom till när barn och make vaknat och börjat hoppa runt i sängen. Jag sov till klockan var typ 12 och när jag vaknade hade barnen burit in, skruvlådan, snickarbänken med tillhörande verktyg och alla mina smycken i sängen. De hade även tältat i mitt täcke med 2000 gosedjur. Härligt, dom vill lixom vara nära sin mamma fast hon ligger där och sover ruset av sig. Som ett riktigt alkisfamiljeliv. Spädde inte på ångesten direkt...)

3. Glupande hunger

(Fas som spenderades i köket där Magnus räddade mitt liv genom att laga omelett med ost på. Tur man har honom ibland va...:-))

4. Rannsakande av livstil

(I denna fas låg jag i badkaret och försökte förtränga att barnen samtidigt hoppat ner i vattnet och klängde på mig. Jag rycktes bryskt tillbaka till verkligheten med jämna mellanrum då någon av dem råkat köra in en fot i min rumpa)

5. Allmänn irritation och martyrskap

(fas där jag hasat runt i och utanför vårt hem och inte sagt fem ord på raken)

Min dotter har till och med sagt till mig att sluta vara så gnällig.

Jag tror att allt kan bero på 2 saker.

Antingen blev jag drogad.
Eller så var det Magnus fel som, när vi kom ur bion sa: " -Can we go and get drunk now please!"

Ingen middag hjälpte nog till med.

lördag 24 juli 2010

tack för det!

På bussen

- Mamma hade ödlan i sin ficka pappa.

- Ja, jag kände nåt slemmigt där, hade du lagt den där?

Kanske inte så roligt om man inte vet att ungen inte alltid säger K. Utan T.

Läs det igen...

fredag 23 juli 2010

Till mamma (om tatueringar)

Eftersom du älskade historien om tjejen som tror hon såg sin pappa på badhuset för att hon kände igen hans tatuering.
Jag kan inte låta bli, du vet hur det är...

Min storebror har inte samma pappa som mig. Hans pappa heter Klas och kunde lyfta sådär på läppen som Elvis. En sån där grej som var sjukt hett på slutet av 50-talet. Det är antagligen just på grund av det som min storebrorsa finns till.

Min mamma var bara 18 när brorsan kom till världen 1959. Och jag antar att dom måste varit ganska unga och tokiga dom med. Eftersom... ja, jag ska berätta.

Många år senare. Mamma har skiljt sig från Klas och börjat hänga med min farsa. Dom har köpt ett hus på landet dit dom har flyttat a la the big Green wawe.
Klas kommer för att hälsa på och dom sitter i trädgården och dricker kaffe. (säkert röker dom cigg också, det gjorde man förr)

Det är varmt och soligt och Klas har rullat upp sina skjortärmar rejält. På båda överarmarna har han två riktigt fula och dåligt gjorda tatueringar. Den ena är ett stort kors och ... vad var det på den andra mamma? Jag vet inte. Nåt stort fult och rätt hemmagjort.

Mamma spärrar upp ögonen (betänk att det här ser ut som tatueringar som man bör ha gjort innan man vet bättre. Med andra ord kan han inte varit så dum så han gjort dom på senare år, efter dom skiljt sig.

- Men herregud! säger mamma. VILKA stora fula tatueringar du har!

Klas tittar på henne som att hon inte är klok. Och så säger han:

- Det borde väl du veta. Det är ju du som har gjort dom.





Love you mammis

torsdag 22 juli 2010

Nikotintuggummi

Är verkligen skitskitäckligt.
Det har legat en karta här på jobbet hur länge som helst. Och jag var såklart tvungen att smaka.
Helt starkt och konstigt i halsen. Tror dom verkligen att folk väljer den skiten istället för att röka.

Herregud hur dumma tror dom att folk är?

(hehe, skrev först Istället för att SLUTA röka och kunde inte förstå vad det var för fel på den meningen)

En vän jag hade en gång

En rödhårig och kär vän var hon.
Hon hade aldrig träffat sin pappa. Men hon visste att han hade en sol tatuerad på foten. Hennes mamma hade en likadan på magen.

En gång när hon var på Valhalla och badade så stod det en snubbe där. Med en sol på foten. Hon gick långsamt förbi och tittade noga. Det var exakt en sån som hennes mamma har...

Men hon vågade inte säga hej.

Fabriker och vad som görs där

En sak som jag verkligen älskar så är det såna där filmer där man får se hur dom gör grejer. Ni vet från fabriker.
Min favoritfilm var en jag såg där dom visade hur man gör pottekulor. Det var verkligen fascinerande...

Skulle vilja se en från fabriken där dom stoppar in den röda mojen i oliverna. Nån som har nån länk från en sån film att dela med sig?

Är det nån mer där ute som älskar såna filmer?

ps. Har hört att om man sett fiskbullefilmen så äter man aldrig mer fiskbullar. Fast, fan, jag tror inte jag behöver en film för det.

onsdag 21 juli 2010

Om spontan turism för att Mamman druckit vin och att förlåta sitt ursprung

Häromdan sitter jag i skuggan, på en trappa och stirrar på gågatan i staden där jag växte upp. Intill mig sitter min son och muttrar saker som: "jag vill ha min pappa och det kliar i min rumpa". Så där som han alltid är.
Vi väntar på att Pappan och den andra ungen ska dyka upp. De är på Max och köper pommes frittes som barnen ska få äta som middag. Jotack är man på semester så är man.

Vi är på semester i Staden där vi växte upp. Lite spontantokigt sådär. Av egentligen den anledningen att Mamman (jag) tyckte det var en skitbra ide´att dricka mest vin mellan kl 24 och 01.40. Och inte vågar köra bil än.
Det är väldigt tur att det just den dagen pågår en stadsfestival i stan.

Om man är den som har flyttat ifrån en liten stad till en lite större stad så får man för det första alltid höra det. Man blir en svikare av de som stannar kvar. Och man blir för alltid en utböling av de som man träffar dit man flyttar. Hur man än gör så blir det lite halvt om halvt så där. Men man får hålla god min och ständigt vara nöjd med valet man gjort. Om man nu är nöjd, det får vi hoppas.

Och för att klara av att ta klivet iväg från Hålan där man råkade födas och växa upp så måste man ladda med ett rejält dos hat till nämnda håla.
Jag flyttade 1997 och gud så jag har hatat sen dess. Det ända jag minns är elände och skit. Arbetslöshet och snöslask och sånt där.

Men när jag sitter där, på en lagom nerspydd trappa, med min lagom sure son så är det som att jag börjar förlåta.
Och minnas det som jag än en gång älskade med stan.
Jag älskar att det tog mig typ 3 veckor från det att jag flyttade in i en lägenhet mitt i stan och knappt kände nån (jag hade bott på landet innan om nån blir förvirrad nu) tills att jag kände ALLA. Kändes det som.
Jag älskade att det tog fem minuter från förfesten hemma hos mig tills att vi var på krogen. Jag älskade att köpa pommes frites med kebabsås på Ammis och sätta mig på trappan utanför och betrakta de sedvanliga slagsmålen. Jag älskade att sitta vid kanalen och dricka öl. (herregud jag bodde i stan mellan jag var 21 och 24, klart jag drack bärs hela tiden). Jag älskade att jag kunde gå och cykla överallt på ett litet kick. Jag älskade att man kunde gå ner på kvällarna och ta ett iskallt bad i kanalen. Jag älskade att man kunde planka in på utomhusbadet och att jag hade en vän som inte kunde simma men när han var full så vågade han hoppa från tian. Jag älskade Pianobaren. Jag älskade att bo i Hårdrockshuset. Jag älskar att jag var så rastlös att jag bodde i 4 olika lägenheter på 3,5 år, bara för att jag kände att jag nog behövde flytta hela tiden.

Jag måste nog nostalgiblogga lite om min gamla hemstad lite mer...

Förlåt mig Trollhättan. Vi hade fruktansvärt kul ihop du och jag.

tisdag 20 juli 2010

Hur du avslöjar ditt barn till att vara en goddam ljugande son of a bitch

I bilen:
- Mamma! Pappa! Jag såg en räv!

(vi åker genom skogen så det KAN ju va möjligt)

- Gjorde du?! Var var den?
- I skogen, bredvid bilen.
- Är du säker?
- Ja, det var en räv.
- Coolt...

En stunds tystnad där barnet låter det sjunka in att hennes föräldrar tror henne)

Sen:

- Den brottades med en varg.

Yeah right...

lördag 17 juli 2010

Stugtime

Drar iväg till landet igen några dagar.
Lovar ny läsning igen tisdag kväll.

Men innan du surfar vidare så kan du ju kolla ifall nu missat nåt nytt som jag skrivit de senaste dagarna.

Och glöm inte att du måste se Det levande slottet. Även om du inte gillar japanska tecknade syratrippar som måste du nog älska det här!!

puss o kram!

Grillfest

Idag ska vi ha grillfest med grabbarna i Crown och deras fruar och barn. Yay. Där räknas man själv med minsann. Det ska blir nice.

Först måste vi bara skura lite i vår lägenhet som ser ut som ett Horhus och jag måste göra lite andra viktiga saker som att ta en skitsnabbsväng till Gina för att se om det är nån rea kvar och vattna Nettans blommor.

Och tydligen måste jag skriva lite lite i bloggen med. :-) Barnen ser på Scooby doo som vanligt och jag hör att Mangan har stulit till sig lite gitarrtid i rummet intill. Allt är ganska härligt med andra ord...

Den bästa film jag sett tror jag!

Igår kom jag hem efter att ha jobbat 36 timmar på tre dagar och var rätt...slut. Magnus hade vart på Movieline och köpt hela boxen med filmer av han som gjorde Spirited away. Och där fanns den här pärlan:



Ber om ursäkt för att trailern var på japanska. Men jag har inte tid att leta mer på Youtube. Filmen heter iaf Det levande slottet. Den var så sjukt jävla skitbra. Helt fantastisk historia om en flicka som blir förvandlad till en gammal gumma och gömmer sig i en trollkarls slott medans hon kommer på hur hon ska göra för att bli sig själv. Trollkarlen är vacker och grym på att trolla och hon är såklart kär i honom. Och när hon sover är hon sitt gamla jag och han har såklart tittat på henne när hon sover så han vet vem hon är.
Matilda och jag blev typ kära i honom. Moget. Men ganska härligt.
Hela historien är som en galen japansk syratripp. Precis vad man behöver då och då.
Lova att ni går och hyr den!!