När jag och Magnus gifte oss så höll min pappa ett tal.
Det var inte ett dugg likt honom, han vill helst inte göra nåt väsen av sig men jag vet att han egenligen älskar uppmärksamhet. Lite lagom uppmärksamhet.
I talet så sa han att man kan jämföra min barndom med en film. Och, sa han, det var inte psyko eller... åh gud jag minns inte vilka filmer mer han sa... Men jag minns filmen som han till slut valde.
Tillsammans.
Förutom att det inte permanent BODDE så många hippies hemma hos oss så stämmer den filmen rätt bra in på hur mina föräldrar var.
Dom flyttade ut på landet till ett gammalt hus som inte ens hade rinnande vatten. När jag föddes gick det fortfarande och hämtade vatten i en brunn en bit bort.
Jag är född på midsommmarafton, mitt i en fest. Pappa och Mamma åkte in till sjukan, jag föddes och Pappa åkte hem igen där festen fortfarande höll på. Han firade att han fått en dotter genom att sitta på taket, naken så när som på gummistövlar. Härligt.
Vi hade många katter, en lagom knäpp hund och i vedboden bodde det en get som hette Hubbe. När Mamma gick ut med hunden gick alla katterna efter på rad. Såklart blev geten tokig och bräkte tills hon tog honom med också. Där gick hon, med hund, katter och get i Marimekkoklänning och ja... Folk på landet hade lite svårt att fejsa sånt där 1970. Men det gick ju bra det med. Och jag misstänker att Mamma trivdes fint med det där. Till skillnad från Pappa så älskar hon att vara i centrum.
När jag var barn åkte vi inte på charter, vi åkte på akvarellkollektiv. Där målades det, dracks rödvin och käkades linsgrytor. Ganska trevligt ändå.
Min mamma är konstnär och keramiker. Min pappa är musiker och musiklärare.
Chansen att man ska plugga på Handels och göra nån skum karriär är rätt liten om man har såna föräldrar.
De är båda gränslösa, spontana och kreativa. Lite lagom galna. Mamma kunde rita giftsymboler på saltpaketet och sedan gå och ta sig en cigg. Pappa drog med mig på motorcykelsemester genom hela europa utan att ens tänka att det kunde vara bra att ringa hem till Mamma och säga att jag var ok. ( Om han var ok sket hon nog i, detta var efter de skilde sig men hon kanske ville veta ifall JAG levde... ). I Pappas värld finns det inte att nåt händer. I Pappas värld löser sig allt med "en specialare". Och om inte det hjälper så kan man gå runt och mumla lite, harkla sig, ta en cigg, pinka i trädgårn och sen har han kommit på en ny specialare.
Jag är en perfekt blandning av dom båda. Och grymt nöjd med det.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrarDag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dear karma, I have a list of people you missed
onsdag 8 december 2010
tisdag 7 december 2010
Om att uthärda smärta
När jag gick och utbildade mig till massageterapeut så hade vi en finsk lärare som hette Jako. Jako trodde på den finska sortens massage. De vill säga, hitta där det gör ont på människan som ligger på bänken och tryck allt vad du kan på det stället. Gärna med armbågen.
Vi övade på varandra. Gud vad jag skrek. Och när Jako kom i närheten av bänken jag låg på rullade jag ihop mig till en boll och skrek som en liten flicka.
Smärta är inte min grej alls.
Sen gick jag en fortsättingskurs till att kunna trycka på triggerpunkter med. Triggerpunkter är det som de flesta kallar muskelknutor. Eller hypersenitiva smärtpunkter. Där det gör som allra ondast på en ond muskel. Jag har fått vuxna män att svettas, gråta som små flickor och be om nåd när jag hittar vissa punkter på dom.
(alla har legat på massagebänken förstås, det hade vart coolt om jag kunnat använda dessa skills till att pressa ur hemligheter ur folk...)
I min klass gick Annika. Annika hade blonderat hår, två barn och en skönhetssalong. Vi var kompisar ett tag. Jag brukade gå förbi hennes salong ibland efter vi slutat skolan och hon bjöd på kaffe mellan nagelförlängingarna och så höll jag henne sällskap när hon rökte blå blend på lastbryggan bakom salongen. Jag undrar var hon tog vägen.... Är det nån som vet?
Iallafall.
En gång när jag höll på att plåga Annika rejält och hon skrek som en liten flicka (hon med) så sa jag nåt i stil med:
- Men lägg av och löjla dig! Du har ju för fan fött två barn!
Typ ett år senare så hade jag fått i present av Magnus att gå och färga ögonfransarna och ögonbrynen innan jag skulle föda barn. Jag tänkte att man nog skulle svettas bort sminket och jag ville inte se ful ut på dom där första bilderna från BB.
(att jag såg ut som en val skulle nog vägas upp lite om jag bara slapp ha grisvita ögonfransar. Smart.)
Så jag halvlåg i en bekväm stol i Annikas salong och skrek. Inte som en liten flicka, mer som en galen tjur på en tjurfäktningsarena som fått ett par svärd i mig av matadoren eller om det var pickadoren eller.... Vänta lite, var var jag?
Jo. Annika. Hon tyckte att hon nog skulle göra valen en tjänst och plocka ögonbrynen lite. Jag gör inte det. Det gör förjävlaskitont. Det är tur att jag är född utan unibrow kan man säga. Annars hade jag nog gått runt med ett sånt.
Kan ni gissa vad hon sa?
- Ärligt! Kan du inte va tyst! Om du inte fixar det här, hur ska du då kunna föda barn om en vecka?
Jo Annika. Det gick det med. Och det gjorde lite lite ondare. Men inte så jävla mycket ondare faktiskt.
Vi övade på varandra. Gud vad jag skrek. Och när Jako kom i närheten av bänken jag låg på rullade jag ihop mig till en boll och skrek som en liten flicka.
Smärta är inte min grej alls.
Sen gick jag en fortsättingskurs till att kunna trycka på triggerpunkter med. Triggerpunkter är det som de flesta kallar muskelknutor. Eller hypersenitiva smärtpunkter. Där det gör som allra ondast på en ond muskel. Jag har fått vuxna män att svettas, gråta som små flickor och be om nåd när jag hittar vissa punkter på dom.
(alla har legat på massagebänken förstås, det hade vart coolt om jag kunnat använda dessa skills till att pressa ur hemligheter ur folk...)
I min klass gick Annika. Annika hade blonderat hår, två barn och en skönhetssalong. Vi var kompisar ett tag. Jag brukade gå förbi hennes salong ibland efter vi slutat skolan och hon bjöd på kaffe mellan nagelförlängingarna och så höll jag henne sällskap när hon rökte blå blend på lastbryggan bakom salongen. Jag undrar var hon tog vägen.... Är det nån som vet?
Iallafall.
En gång när jag höll på att plåga Annika rejält och hon skrek som en liten flicka (hon med) så sa jag nåt i stil med:
- Men lägg av och löjla dig! Du har ju för fan fött två barn!
Typ ett år senare så hade jag fått i present av Magnus att gå och färga ögonfransarna och ögonbrynen innan jag skulle föda barn. Jag tänkte att man nog skulle svettas bort sminket och jag ville inte se ful ut på dom där första bilderna från BB.
(att jag såg ut som en val skulle nog vägas upp lite om jag bara slapp ha grisvita ögonfransar. Smart.)
Så jag halvlåg i en bekväm stol i Annikas salong och skrek. Inte som en liten flicka, mer som en galen tjur på en tjurfäktningsarena som fått ett par svärd i mig av matadoren eller om det var pickadoren eller.... Vänta lite, var var jag?
Jo. Annika. Hon tyckte att hon nog skulle göra valen en tjänst och plocka ögonbrynen lite. Jag gör inte det. Det gör förjävlaskitont. Det är tur att jag är född utan unibrow kan man säga. Annars hade jag nog gått runt med ett sånt.
Kan ni gissa vad hon sa?
- Ärligt! Kan du inte va tyst! Om du inte fixar det här, hur ska du då kunna föda barn om en vecka?
Jo Annika. Det gick det med. Och det gjorde lite lite ondare. Men inte så jävla mycket ondare faktiskt.
30 dagar. Dag 2. Min första kärlek
Alltså, jag var hopplöst kär i en kille i min klass i typ tusen år. Han var den där snygge, snälle, smarte som alla gillade och det fanns inte en chans att han skulle se åt mig... Kanske inte så roligt att skriva om så jag tog den där första besvarade kärleken. :-)
Ok.
(shit jag blev nästan lite nervös nu)
Jag gick i sjuan. Det var 80-tal. Vi var hårdrockare, jag och mina vänner. Jag hade sjukt mycket svart kajal och blonderat hår som jag sprayade med sockervatten och tuperade.
Vi brukade gå på ett disco inne i stan, inte för att vi gillade musiken men för att man gick på disco, det vi gjorde för att där fick man hångla och man träffade folk.
Där hängde han med, Ronny. Han var inte min typ. Alls. Och det värsta av allt. Han var syntare.
1987 blev inte hårdrockare ihop med syntare. Det var som att blanda olja och vatten. Han gick dessutom på en annan skola och man blandade inte ihop sig med andra skolor hur som helst.
Men jag kunde inte hjälpa det. Det var något med honom. Något som i: jag kan inte andas när du är i samma rum som jag. Något som i: jag svettas och kan inte komma på ett vettigt ord när du pratar med mig.
Vi spanade på varandra i flera månader först men han hade en tjej redan. Hon var tråkig och hade dessutom snelugg och det var ett stort jävla no-no 1987, lika illa som att blanda rött och rosa.
Men så gjorde dom slut och han bjöd upp mig när det var tryckaredags. Jag tror vi dansade varenda tryckare den kvällen. Och sen frågade han efter mitt telefonnummer.
Vi var ihop i typ 3 månader innan han gjorde slut och jag trodde jag skulle dö av brustet hjärta. Det är skumt men jag kommer knappt ihåg hur han såg ut. Men jag minns precis vad han hade för kläder, hur den stökiga lägenheten såg ut där han bodde med sin pappa och hur hans salomonryggsäck såg ut där det stod Front 242, Nitzer Ebb och Depeche Mode. Man minns märkliga saker ibland...
Jag minns också vad vi dansade tryckare till den där första kvällen. Den här:
30 inlägg på 30 dagar
Regler; Ett inlägg varje dag i 3o dagar med följande topic:
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Ok.
(shit jag blev nästan lite nervös nu)
Jag gick i sjuan. Det var 80-tal. Vi var hårdrockare, jag och mina vänner. Jag hade sjukt mycket svart kajal och blonderat hår som jag sprayade med sockervatten och tuperade.
Vi brukade gå på ett disco inne i stan, inte för att vi gillade musiken men för att man gick på disco, det vi gjorde för att där fick man hångla och man träffade folk.
Där hängde han med, Ronny. Han var inte min typ. Alls. Och det värsta av allt. Han var syntare.
1987 blev inte hårdrockare ihop med syntare. Det var som att blanda olja och vatten. Han gick dessutom på en annan skola och man blandade inte ihop sig med andra skolor hur som helst.
Men jag kunde inte hjälpa det. Det var något med honom. Något som i: jag kan inte andas när du är i samma rum som jag. Något som i: jag svettas och kan inte komma på ett vettigt ord när du pratar med mig.
Vi spanade på varandra i flera månader först men han hade en tjej redan. Hon var tråkig och hade dessutom snelugg och det var ett stort jävla no-no 1987, lika illa som att blanda rött och rosa.
Men så gjorde dom slut och han bjöd upp mig när det var tryckaredags. Jag tror vi dansade varenda tryckare den kvällen. Och sen frågade han efter mitt telefonnummer.
Vi var ihop i typ 3 månader innan han gjorde slut och jag trodde jag skulle dö av brustet hjärta. Det är skumt men jag kommer knappt ihåg hur han såg ut. Men jag minns precis vad han hade för kläder, hur den stökiga lägenheten såg ut där han bodde med sin pappa och hur hans salomonryggsäck såg ut där det stod Front 242, Nitzer Ebb och Depeche Mode. Man minns märkliga saker ibland...
Jag minns också vad vi dansade tryckare till den där första kvällen. Den här:
30 inlägg på 30 dagar
Regler; Ett inlägg varje dag i 3o dagar med följande topic:
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
måndag 6 december 2010
30 dagar -dag 1 Presentera mig själv
Ok. Here it goes....
Dag 1 Presentera mig själv.
Insåg precis att jag inte ens har nån vettig presentation av mig själv här på bloggen. Har gillat att vara anonmym och det känns som att det flesta som läser ändå är folk som känner mig.
Men för er som inte känner mig så bra...
My real name is Lotten. Jag är 37 år men i själen är jag en hopplöst ilsken och svartsynt fjortis.
Jag bor i Göteborg i en färgglad lägenhet med mycket kitsch, en äkta make (Magnus 34), två envisa barn (Matilda 6 och Viggo 4), 2 katter (Hugo och Majros) och numera en hamster (Filip).
Jag pluggar till lärare och jobbar på ett gruppboende.
Om jag börjar gilla en grej så kan jag bli besatt av den i flera år. Mitt senaste knäppa intresse är allt som har med Twilight att göra. Det är väldigt trevlig inne i den bubblan just nu. Varmt och blekt och vemodigt.
Passar bra med mina favoritband - kent och Him.
Jag gillar rosa, ljusslingor, storblommiga tyger, nagellack, blommiga vintageklänningar, djur, tjocka böcker, julpynt och mina vänner.
Jag har världens roligaste och knäppaste vänner.
Jag gillar att dricka öl med dom på sunkiga hak och dansa hela natten. Men just nu är jag en hopplös soffgris och vill mest bara sitta i soffan och se på film.
Jag har ett gammal torp i Dalsland där vi hänger på sommaren. Det finns varken el eller rinnande vatten så man får leva hippieliv på riktigt. Eller som min brorsa sa: " Festivalliv fast man har ett hus lixom." Och inte så många band att kolla på.
Frågor på det=
30 inlägg på 30 dagar
Regler; Ett inlägg varje dag i 3o dagar med följande topic:
Dag 01 – Presentera mig självDag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dag 1 Presentera mig själv.
Insåg precis att jag inte ens har nån vettig presentation av mig själv här på bloggen. Har gillat att vara anonmym och det känns som att det flesta som läser ändå är folk som känner mig.
Men för er som inte känner mig så bra...
My real name is Lotten. Jag är 37 år men i själen är jag en hopplöst ilsken och svartsynt fjortis.
Jag bor i Göteborg i en färgglad lägenhet med mycket kitsch, en äkta make (Magnus 34), två envisa barn (Matilda 6 och Viggo 4), 2 katter (Hugo och Majros) och numera en hamster (Filip).
Jag pluggar till lärare och jobbar på ett gruppboende.
Om jag börjar gilla en grej så kan jag bli besatt av den i flera år. Mitt senaste knäppa intresse är allt som har med Twilight att göra. Det är väldigt trevlig inne i den bubblan just nu. Varmt och blekt och vemodigt.
Passar bra med mina favoritband - kent och Him.
Jag gillar rosa, ljusslingor, storblommiga tyger, nagellack, blommiga vintageklänningar, djur, tjocka böcker, julpynt och mina vänner.
Jag har världens roligaste och knäppaste vänner.
Jag gillar att dricka öl med dom på sunkiga hak och dansa hela natten. Men just nu är jag en hopplös soffgris och vill mest bara sitta i soffan och se på film.
Jag har ett gammal torp i Dalsland där vi hänger på sommaren. Det finns varken el eller rinnande vatten så man får leva hippieliv på riktigt. Eller som min brorsa sa: " Festivalliv fast man har ett hus lixom." Och inte så många band att kolla på.
Frågor på det=
30 inlägg på 30 dagar
Regler; Ett inlägg varje dag i 3o dagar med följande topic:
Dag 01 – Presentera mig självDag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
söndag 5 december 2010
Samtal mellan makar
I soffan. Söndagkväll. Magnus har sovit sig igenom nästan hela Poltergeist. Plötsligt säger han:
- Vet du om att det finns en öken i Polen?
- Va?
- En öken. I Polen.
- Lägg av! Vad snackar du om?
- Polen. Det finns en öken där. En riktig.
- Men sluta! Det klart det inte gör.
- Jo. Och det finns bisonoxar också. Visste du det?
- Men det klart att det inte finns en öken i Polen!
(och varför börjar du prata om det här NU)
- Jo. Kolla på wikipedia då. Sök på Polen och öken.
- Men wikipedia, dom är rätt... trovärdiga.
- Jag tycker dom är jättebra.
En stunds tystnad. Sen kommer nästa.
- Vet du vad dom har för religion på Filipinerna?
- Va?! Vad håller du på med? Vad är det med dig?
- Vet du? Vet du vad dom har för religion där?
- Nä... Eller fan, dom är nog muslimer.
- Nä. Katoliker. Det kan man inte tro.
- Men varför säger du det här nu?
- Vet du hur många som bor där?
- Nä.
- 70 miljoner. 70 miljoner pers som ser ut som kineser och är katoliker.
- Ok...
(jag bryter ihop nu)
- Kineser?
- Ja, eller du vet, asiater. 70 miljoner. Det är riktigt många.
En stunds tystnad.
- Men vad är det för slags öken i Polen då? En klippöken? Sandöken?
- Riktig jävla öken. Sandöken.
- Men lägg av nu. Det klart att det inte finns en sandöken i Polen.
- Det finns riktigt skumma länder i Europa också. Som man aldrig hört talas om. Montenegro till exempel. Vad är det för ett land. Vad håller dom på med där.
- Men har du aldrig hört talas om Montenegro?
- Jag tror jag ska åka till Polen och ta kort och du kommer aldrig tro att jag är i Polen.
- I öknen då eller?
- Ja, jag ska stå där på ett kort och bara: -Tjäna, kan du gissa vad jag är? I Polen. Det kunde du aldrig tro va?
- Skulle det stå en bisonoxe bredvid dig då?
- Ja.
Skolarbete som min man håller på med verkar sätta griller i huvet på honom...
- Vet du om att det finns en öken i Polen?
- Va?
- En öken. I Polen.
- Lägg av! Vad snackar du om?
- Polen. Det finns en öken där. En riktig.
- Men sluta! Det klart det inte gör.
- Jo. Och det finns bisonoxar också. Visste du det?
- Men det klart att det inte finns en öken i Polen!
(och varför börjar du prata om det här NU)
- Jo. Kolla på wikipedia då. Sök på Polen och öken.
- Men wikipedia, dom är rätt... trovärdiga.
- Jag tycker dom är jättebra.
En stunds tystnad. Sen kommer nästa.
- Vet du vad dom har för religion på Filipinerna?
- Va?! Vad håller du på med? Vad är det med dig?
- Vet du? Vet du vad dom har för religion där?
- Nä... Eller fan, dom är nog muslimer.
- Nä. Katoliker. Det kan man inte tro.
- Men varför säger du det här nu?
- Vet du hur många som bor där?
- Nä.
- 70 miljoner. 70 miljoner pers som ser ut som kineser och är katoliker.
- Ok...
(jag bryter ihop nu)
- Kineser?
- Ja, eller du vet, asiater. 70 miljoner. Det är riktigt många.
En stunds tystnad.
- Men vad är det för slags öken i Polen då? En klippöken? Sandöken?
- Riktig jävla öken. Sandöken.
- Men lägg av nu. Det klart att det inte finns en sandöken i Polen.
- Det finns riktigt skumma länder i Europa också. Som man aldrig hört talas om. Montenegro till exempel. Vad är det för ett land. Vad håller dom på med där.
- Men har du aldrig hört talas om Montenegro?
- Jag tror jag ska åka till Polen och ta kort och du kommer aldrig tro att jag är i Polen.
- I öknen då eller?
- Ja, jag ska stå där på ett kort och bara: -Tjäna, kan du gissa vad jag är? I Polen. Det kunde du aldrig tro va?
- Skulle det stå en bisonoxe bredvid dig då?
- Ja.
Skolarbete som min man håller på med verkar sätta griller i huvet på honom...
Dagens tvångstanke
Matildas hamster springer så jävla mycket i sitt hjul så jag lovar att det hörs till in till grannen.
Tvångstanken är att grannen ska höra och tro att vi håller på med nåt skumt... Typ nåt som vibererar mycket.
Tvångstanken är att grannen ska höra och tro att vi håller på med nåt skumt... Typ nåt som vibererar mycket.
30 dagar
Vad tycker ni? Ska jag göra den här grejen jag med?
Isånnafall börjar jag i morgon...
30 inlägg på 30 dagar
Regler; Ett inlägg varje dag i 3o dagar med följande topic:
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Isånnafall börjar jag i morgon...
30 inlägg på 30 dagar
Regler; Ett inlägg varje dag i 3o dagar med följande topic:
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Det är nu det sker
Helgen v.48
Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bil,
jag ser en tjej,
jag ser en snut,
snart har helgen vecka 48 tagit slut
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bar
jag ser en man
jag hör ett tjut
snart har helgen vecka 48 tagit slut
Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bil,
jag ser en tjej,
jag ser en snut,
snart har helgen vecka 48 tagit slut
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bar
jag ser en man
jag hör ett tjut
snart har helgen vecka 48 tagit slut
lördag 4 december 2010
Vi försöker få Viggo att minnas när han var på semester i England
Hela familjen försöker få Viggo att minnas när vi var i England på semester och hälsade på Anneli och hennes gäng. Egentligen är det rätt meningslöst eftersom han typ var 2 år då och faktiskt inte minns ett skit ifrån den resan...
- Kommer du ihåg när vi var i England Viggo? Och du bråkade med Elmo?
- Och vi var på stranden och plockade stenar och det var jättestora vågor?
- Och vi åkte karuseller på piren och du blev jätterädd för karusellen med hästarna?
- Och vi åkte flygplan?
- Och tåg?!
- Och ett litet tåg i en park!?
Viggo ser mer och mer frånvarande ut. Han har sjunkit ihop mer och mer över bordet och vi är rätt säkra på att han inte lyssnar mera.
Då säger Magnus tydligen the key-line.
- Och du såg en apa som spelade trumma!!
Viggo reser sig frånvarande som att han inte ens hör vad vi säger och vi tror att han ska gå därifrån. Men han ställer sig på golvet och helt plötsligt börjar han slå på sin egen mage och säger på sitt vanliga exalterade sätt:
- Ja!! Och apan slog på sin egen mage för att han skulle bli smalare!!
Han börjar slå sig själv i magen så det smäller samtidigt som han tittar förväntansfullt ner på magen för att se om den blir mindre.
- Nä, Viggo, en sån apa var det inte. Du minns nog inte när du var i England...
- Kommer du ihåg när vi var i England Viggo? Och du bråkade med Elmo?
- Och vi var på stranden och plockade stenar och det var jättestora vågor?
- Och vi åkte karuseller på piren och du blev jätterädd för karusellen med hästarna?
- Och vi åkte flygplan?
- Och tåg?!
- Och ett litet tåg i en park!?
Viggo ser mer och mer frånvarande ut. Han har sjunkit ihop mer och mer över bordet och vi är rätt säkra på att han inte lyssnar mera.
Då säger Magnus tydligen the key-line.
- Och du såg en apa som spelade trumma!!
Viggo reser sig frånvarande som att han inte ens hör vad vi säger och vi tror att han ska gå därifrån. Men han ställer sig på golvet och helt plötsligt börjar han slå på sin egen mage och säger på sitt vanliga exalterade sätt:
- Ja!! Och apan slog på sin egen mage för att han skulle bli smalare!!
Han börjar slå sig själv i magen så det smäller samtidigt som han tittar förväntansfullt ner på magen för att se om den blir mindre.
- Nä, Viggo, en sån apa var det inte. Du minns nog inte när du var i England...
Viggo och hans syn på hur mat smakar
- Viggo, bli inte tokig nu, jag vill bara prata med dig om en sak.
Han svarar mig med ett blängande ögonkast. Åh detta labila gossebarn som jag närtvidminbarm.
- Jo, det är fisk med äggsås till middag och jag undrar hur du känner för det?
- UÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!! Det smakar rutten hjärna tycker jag!! Rutten hjärna och och och och och rutten FISK!!! ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!
- Ok. Det var intressant att höra hur du tycker att mat smakar faktisk. Men jag ville bara höra ifall du vill ha en grönsaksbiff istället?
- Ja. Det smakar iallafall inte rutten hjärna.
Han svarar mig med ett blängande ögonkast. Åh detta labila gossebarn som jag närtvidminbarm.
- Jo, det är fisk med äggsås till middag och jag undrar hur du känner för det?
- UÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!! Det smakar rutten hjärna tycker jag!! Rutten hjärna och och och och och rutten FISK!!! ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!!!
- Ok. Det var intressant att höra hur du tycker att mat smakar faktisk. Men jag ville bara höra ifall du vill ha en grönsaksbiff istället?
- Ja. Det smakar iallafall inte rutten hjärna.
Viggo minns en fest
Jag försöker berätta för barnen att Anneli ska sova här en natt snart med sina barn.
- Kommer ni ihåg Elmo från England? Han ska....
Viggo: (något exalterat)
- Ja!! Han som älskar winx!! Han älskar dom! Han har ALLA Winx-filmerna. Vi träffade honom när vi var på korv-fest!!
Magnus: -Nä, det var MATTEO som du träffade i somras när vi hade GRILLfest.
Det är alldeles för sällan man blir bjuden på korv-fest tycker jag. Ingen som vill ha lite korvfest med mig?
- Kommer ni ihåg Elmo från England? Han ska....
Viggo: (något exalterat)
- Ja!! Han som älskar winx!! Han älskar dom! Han har ALLA Winx-filmerna. Vi träffade honom när vi var på korv-fest!!
Magnus: -Nä, det var MATTEO som du träffade i somras när vi hade GRILLfest.
Det är alldeles för sällan man blir bjuden på korv-fest tycker jag. Ingen som vill ha lite korvfest med mig?
fredag 3 december 2010
En lite mer ofittig dag
Än igår.
Jag började morgonen med att lösa problemet: "Hur man kommer in i bilen när man står för nära bilen intill så man inte kan låsa upp passagerardörren och krypa in och öppna förardörren från insidan för att centrallåset fryser när det är kallare än minus 2."
Ovanstående problem är exakt samma som jag hade HELA förra jävla fittvintern.
Iallafall så är det bra att man har en 4årig son ibland. Som tycker det är en ball happening att krypa in i bilen via bakluckan och öppna förardörren så jag kan komma in och vi kan komma iväg och alla blir glada. Jag är ganska stolt över att jag är så uppfinningsrik ibland. Och att jag skaffat en lite klättrig unge.
Resten av dan har förflutit över förväntan måste jag säga.
Det har inte gjort ont i ansiktet av köld när man går ut.
Min handledare på praktiken och jag har bondat så bra att vi gaddat ihop oss emot tanten som ska komma och bedömma mig i veckan. Utan att bedömningstanten vet om det ens och vi skrattar gott och rått åt det.
Jag kom hem till en städad lägenhet och mat på bordet. Nice.
Jag har ätit grönsaker doppade i dipp och läst aftonbladet.
Kvar ikväll har jag: Klickbilagan, Skavlan och Eclipse.
Eclipse. Ni läste det va.
*djup suck av lycka*
ps. Historien om min fittiga gårdag slog besöksrekord här i bloggen.
Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag ska gnälla mer/ skriva ordet fitta oftare eller om det bara är att ni bryr er om mig.
Tack förresten Nettan för ditt uppmuntrande sms i morse! Kram och puss på dig!!
Jag började morgonen med att lösa problemet: "Hur man kommer in i bilen när man står för nära bilen intill så man inte kan låsa upp passagerardörren och krypa in och öppna förardörren från insidan för att centrallåset fryser när det är kallare än minus 2."
Ovanstående problem är exakt samma som jag hade HELA förra jävla fittvintern.
Iallafall så är det bra att man har en 4årig son ibland. Som tycker det är en ball happening att krypa in i bilen via bakluckan och öppna förardörren så jag kan komma in och vi kan komma iväg och alla blir glada. Jag är ganska stolt över att jag är så uppfinningsrik ibland. Och att jag skaffat en lite klättrig unge.
Resten av dan har förflutit över förväntan måste jag säga.
Det har inte gjort ont i ansiktet av köld när man går ut.
Min handledare på praktiken och jag har bondat så bra att vi gaddat ihop oss emot tanten som ska komma och bedömma mig i veckan. Utan att bedömningstanten vet om det ens och vi skrattar gott och rått åt det.
Jag kom hem till en städad lägenhet och mat på bordet. Nice.
Jag har ätit grönsaker doppade i dipp och läst aftonbladet.
Kvar ikväll har jag: Klickbilagan, Skavlan och Eclipse.
Eclipse. Ni läste det va.
*djup suck av lycka*
ps. Historien om min fittiga gårdag slog besöksrekord här i bloggen.
Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag ska gnälla mer/ skriva ordet fitta oftare eller om det bara är att ni bryr er om mig.
Tack förresten Nettan för ditt uppmuntrande sms i morse! Kram och puss på dig!!
torsdag 2 december 2010
En fittig fittdag från helvetet
Jag försöker ändå att inte gnälla i den här bloggen. Eller skrika på främmande människor men idag så gick det inte att undvika...
Onsdagkväll 19.00. Matilda tar sin sista slurk av sitt pencillin mot lunginflammationen. Hon har ätit det i en vecka. Tre gånger om dagen.
Onsdagkväll 22.30.
Matilda kommer insmygande i vårt sovrum. Iklädd pyjamas och fleecetröja.
Jag: - Sover du i fleecen?
Matilda: -Ja, jag fryser.
Jag känner på hennes panna och hon är kokvarm. Febern är tillbaka.
Torsdagmorgon kl 9.
Tanten som skulle bedömma mig på praktiken igår och som aldrig dök upp ringer precis när jag slumrat till lite bredvid Matilda i soffan. Hon hade glömt mig.'
Torsdag. 9.20
Vårdcentralen ringer upp som dom lovar i sitt automatiska röstsvar. Dom vill att vi kommer ner på drop-in.
Torsdagförmiddag.
Matilda och jag softar. Jag försöker kurera min egen förkylning lite.
Torsdag 10.30
Jag tänker ta mig en dusch och upptäcker att det inte finns nån varmvatten.
Torsdag 13.45
Matilda och jag hasar in på vårdcentralen.
Torsdag 14.30
Vi kommer in till samma isländska doktor som inte blivit bättre på svenska på den vecka som gått sen vi var där sist för samma symptom. Det är inte heller så charmigt och lustigt som det kändes förra veckan när jag mest tyckte han var söt och rar . Men när ens avkomma varit sjuk i nästa 3 veckor så blir man lite intolerant mot avikelser... Det slutar med att vi pratar engelska och jag får med kvinnlig list lura honom att skriva ut en ny sorts penicillin. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag jobbat inom vården och att jag dessutom inte är helt dum i huvet. Jag känner mig sig att jag är med i ett avsnitt av cityakuten, en episod där läkaren är helt inkompetent och jag funderar hur länge man går i skolan för att bli läkare på island. Inte jättelänge verkar det som.
Torsdag 15.00
Apoteket Röven
(vi har väntat i 20 minuter)
- Nu är just den här medicinen som doktorn skrivit ut, slut. Vi har inte mer på lager. Men om du vill vänta till i morgon så kan vi beställa den.
- Ok. Nu är det så här att min dotter har 40 graders feber och lunginflammation och det känns lite RISKY att vänta till i morgon. Eller vad tycker du?!
- Eh, nä just det... Det är bra att påbörja behandling så fort man kan.
- (No shit)
- Vill du att jag ringer till närmaste apotek och kollar om dom har den inne.
- (Nä. Jag vill att hon ska dö såklart. ) Ja tack det vore snällt.
Text inom parantes är mina tankar. Och det låter som att hon tycker att hon gör mig världens tjänst när hon erbjuder sig att ringa.
Torsdag 15.10
På väg till bilen på ishal trottoar och 10 fucking jävla minusgrader.
En liten bil backar ut. Utan att titta på oss alls. Och bromsar in 10 cm framför Matilda.
Jag går in mellan bilarna, lutar mig fram och skriker åt kärringen bakom ratten:
- DÅ SÅG INTE OSS VA?!
Hon skakar skräckslaget på huvuet.
- TITTA FÖR I HELVETE I BACKSPEGELN INNAN DU BACKAR DIN JÄVLA IDIOT!!!
Frölunda torg, Apoteket Apfittan 16.10
Sms till min man som väntar med ungarna i bilen. (vi har plockat upp dom på vägen)
"Hyr har ni det? Kallt? Här här det segt och nu håller dom på att blanda medicin... The old fucking school way. Fuck me."
Svar:
"Det är lugnt baby"
Svar:
"Ja men jag börjar känna Falling Down-vibbarna!
Svar:
" Tur att du inte har nåt vapen då"
Svar:
"Nä SYND för mig men tur för dom som jobbar här kanske! Och jag har inte fått min Eclipsefilm idag heller som jag trodde jag skulle få.Men jag överlåter åt dig att gå bärsärkargång på posten. Det gör du för mig va?!
Svar:
"Jag gör allt för dig."
Frölunda torg 16.30
Jag är 200 spänn fattigare och har hamnat mitt i ett jävla bygge och får gå 2 km till bilen (känns det som iallafall.)
Hemma på Pennylane 16.40
Nån jävla idiotjävel har ställt sig på parkeringen bredvid min men nästan PÅ min plats med en jävla släpkärra på släp. Jag får stanna halvvägs in på parkeringen så barnen får hoppa ur. Magnus får dessutom bära ut Viggo som somnat i baksätet.
Det är så trångt att jag faktiskt inte tror jag ska kunna köra in med vår jättevolvo. Det går precis. Men sen kommer jag inte ut.
Jag öppnar dörren och försöker. Då ser jag det. Det sitter en tant i bilen bredvid. Hon ser väldigt skamsen ut, vevar ner rutan och försöker skämta med mig. Jag är inte på skämthumör. Jag skriker:
- HELT ÄRLIGT! MIN DOTTER HAR 40 GRADERS FEBER OCH LUNGINFLAMMATION OCH JAG HAR HÅLLT PÅ DE SENASTE 3,5 TIMMARNA ATT FÖRSÖKA FÅ TAG I MEDICIN TILL HENNE OCH DU HAR FAN INTE HJÄLPT TILL ETT JÄVLA SKIT ATT GÖRA MIN DAG BÄTTRE!!
Jag stänger min dörr med en smäll och börjar klättra över sätet till andra sidan. Öppnar den dörren och ... kommer fan inte ut där heller.
Klättrar tillbaka och försöker komma ut en gång till. Det är helt omöjligt. Jag kan bara få upp dörren typ 10 cm.
Så jag använder de 10 cm till att sticka ut huvudet och skrika allt jag kan:
-DU MÅSTE FÖR HELVETE FLYTTA DIG ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVET ELLER.
Kärringjävlen backar en halv meter och jag kan komma ut.
Gud vad länge sen jag det var jag skrek på främmande människor. Och jag har inte ens dåligt samvete. Alltså, när jag fick syn på att det satt nån i bilen, på förarsätet, när vi hade kämpat så för att komma ut bilen, när jag tänker på det så klickar det obehagligt i huvet av ilska.
Det är tur för henne att jag inte har pms ändå....
Onsdagkväll 19.00. Matilda tar sin sista slurk av sitt pencillin mot lunginflammationen. Hon har ätit det i en vecka. Tre gånger om dagen.
Onsdagkväll 22.30.
Matilda kommer insmygande i vårt sovrum. Iklädd pyjamas och fleecetröja.
Jag: - Sover du i fleecen?
Matilda: -Ja, jag fryser.
Jag känner på hennes panna och hon är kokvarm. Febern är tillbaka.
Torsdagmorgon kl 9.
Tanten som skulle bedömma mig på praktiken igår och som aldrig dök upp ringer precis när jag slumrat till lite bredvid Matilda i soffan. Hon hade glömt mig.'
Torsdag. 9.20
Vårdcentralen ringer upp som dom lovar i sitt automatiska röstsvar. Dom vill att vi kommer ner på drop-in.
Torsdagförmiddag.
Matilda och jag softar. Jag försöker kurera min egen förkylning lite.
Torsdag 10.30
Jag tänker ta mig en dusch och upptäcker att det inte finns nån varmvatten.
Torsdag 13.45
Matilda och jag hasar in på vårdcentralen.
Torsdag 14.30
Vi kommer in till samma isländska doktor som inte blivit bättre på svenska på den vecka som gått sen vi var där sist för samma symptom. Det är inte heller så charmigt och lustigt som det kändes förra veckan när jag mest tyckte han var söt och rar . Men när ens avkomma varit sjuk i nästa 3 veckor så blir man lite intolerant mot avikelser... Det slutar med att vi pratar engelska och jag får med kvinnlig list lura honom att skriva ut en ny sorts penicillin. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag jobbat inom vården och att jag dessutom inte är helt dum i huvet. Jag känner mig sig att jag är med i ett avsnitt av cityakuten, en episod där läkaren är helt inkompetent och jag funderar hur länge man går i skolan för att bli läkare på island. Inte jättelänge verkar det som.
Torsdag 15.00
Apoteket Röven
(vi har väntat i 20 minuter)
- Nu är just den här medicinen som doktorn skrivit ut, slut. Vi har inte mer på lager. Men om du vill vänta till i morgon så kan vi beställa den.
- Ok. Nu är det så här att min dotter har 40 graders feber och lunginflammation och det känns lite RISKY att vänta till i morgon. Eller vad tycker du?!
- Eh, nä just det... Det är bra att påbörja behandling så fort man kan.
- (No shit)
- Vill du att jag ringer till närmaste apotek och kollar om dom har den inne.
- (Nä. Jag vill att hon ska dö såklart. ) Ja tack det vore snällt.
Text inom parantes är mina tankar. Och det låter som att hon tycker att hon gör mig världens tjänst när hon erbjuder sig att ringa.
Torsdag 15.10
På väg till bilen på ishal trottoar och 10 fucking jävla minusgrader.
En liten bil backar ut. Utan att titta på oss alls. Och bromsar in 10 cm framför Matilda.
Jag går in mellan bilarna, lutar mig fram och skriker åt kärringen bakom ratten:
- DÅ SÅG INTE OSS VA?!
Hon skakar skräckslaget på huvuet.
- TITTA FÖR I HELVETE I BACKSPEGELN INNAN DU BACKAR DIN JÄVLA IDIOT!!!
Frölunda torg, Apoteket Apfittan 16.10
Sms till min man som väntar med ungarna i bilen. (vi har plockat upp dom på vägen)
"Hyr har ni det? Kallt? Här här det segt och nu håller dom på att blanda medicin... The old fucking school way. Fuck me."
Svar:
"Det är lugnt baby"
Svar:
"Ja men jag börjar känna Falling Down-vibbarna!
Svar:
" Tur att du inte har nåt vapen då"
Svar:
"Nä SYND för mig men tur för dom som jobbar här kanske! Och jag har inte fått min Eclipsefilm idag heller som jag trodde jag skulle få.Men jag överlåter åt dig att gå bärsärkargång på posten. Det gör du för mig va?!
Svar:
"Jag gör allt för dig."
Frölunda torg 16.30
Jag är 200 spänn fattigare och har hamnat mitt i ett jävla bygge och får gå 2 km till bilen (känns det som iallafall.)
Hemma på Pennylane 16.40
Nån jävla idiotjävel har ställt sig på parkeringen bredvid min men nästan PÅ min plats med en jävla släpkärra på släp. Jag får stanna halvvägs in på parkeringen så barnen får hoppa ur. Magnus får dessutom bära ut Viggo som somnat i baksätet.
Det är så trångt att jag faktiskt inte tror jag ska kunna köra in med vår jättevolvo. Det går precis. Men sen kommer jag inte ut.
Jag öppnar dörren och försöker. Då ser jag det. Det sitter en tant i bilen bredvid. Hon ser väldigt skamsen ut, vevar ner rutan och försöker skämta med mig. Jag är inte på skämthumör. Jag skriker:
- HELT ÄRLIGT! MIN DOTTER HAR 40 GRADERS FEBER OCH LUNGINFLAMMATION OCH JAG HAR HÅLLT PÅ DE SENASTE 3,5 TIMMARNA ATT FÖRSÖKA FÅ TAG I MEDICIN TILL HENNE OCH DU HAR FAN INTE HJÄLPT TILL ETT JÄVLA SKIT ATT GÖRA MIN DAG BÄTTRE!!
Jag stänger min dörr med en smäll och börjar klättra över sätet till andra sidan. Öppnar den dörren och ... kommer fan inte ut där heller.
Klättrar tillbaka och försöker komma ut en gång till. Det är helt omöjligt. Jag kan bara få upp dörren typ 10 cm.
Så jag använder de 10 cm till att sticka ut huvudet och skrika allt jag kan:
-DU MÅSTE FÖR HELVETE FLYTTA DIG ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVET ELLER.
Kärringjävlen backar en halv meter och jag kan komma ut.
Gud vad länge sen jag det var jag skrek på främmande människor. Och jag har inte ens dåligt samvete. Alltså, när jag fick syn på att det satt nån i bilen, på förarsätet, när vi hade kämpat så för att komma ut bilen, när jag tänker på det så klickar det obehagligt i huvet av ilska.
Det är tur för henne att jag inte har pms ändå....
Fanfic är väldigt beroendeframkallande
Det är som att det sitter en sån här skylt intill texten du läser
onsdag 1 december 2010
Utekväll med jobbarkompisarna
Lite dålig var jag som hoppade av spårvagnen i farten på när vi passerade Järntorget. Jag var tvungen att finta dom eftersom dom redan börjat hålla fast min handväska när jag nämnde att jag skulle hem.
Sist vi var ute så var jag hemma när solen redan hade gått upp och Marie och jag hade förvandlats till 2 norska horor med Diorläppar som pratade med oss själva i spegeln på toan på Babar. Gud så dåligt jag mådde dan efter. I morgon kommer jag nog må som en prinsessa.
Och jag önskar jag kunde berätta nån skröna från kvällen men det enda smaskiga vi pratat om lyder tyvärr under sekretessen. Skitsynd eftersom det innefattade både penisar och pungar...
Sist vi var ute så var jag hemma när solen redan hade gått upp och Marie och jag hade förvandlats till 2 norska horor med Diorläppar som pratade med oss själva i spegeln på toan på Babar. Gud så dåligt jag mådde dan efter. I morgon kommer jag nog må som en prinsessa.
Och jag önskar jag kunde berätta nån skröna från kvällen men det enda smaskiga vi pratat om lyder tyvärr under sekretessen. Skitsynd eftersom det innefattade både penisar och pungar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)