När man köpte Fish and chips på Roskilde

>


Är det nån som minns den jävla kön som var där?

(mer än jag alltså)

Man lärde ju sig aldrig. En gång varje år blev man grymt sugen på Fish and chips. Det är ju så gott.
Men när man hade stått i en hopplös kö där inget hände för jävla länge så förbannade man sitt sug efter friterat fett.

Ett år minns jag att vi stod i kö i en timme. En jävla timme. Härligt.
Jag har för mig att dom hade nåt sjukt system där man betalade först och sen fick vänta på maten. Smart för dom annars hade ju hälften gått sin väg.

Jag tror att hälften faktiskt gick sin väg oxå.

Iallfall. Jag stod där. Hade hunnit bli nykter och missat nåt band som jag velat se. Snål som jag var gick jag inte min väg.
Till slut stod jag längst fram. I en hel evighet.
Bakom kassan stod en jävla idiot till snubbe som trodde han var guds gåva till brudarna. Trodde alltså. Han var en riktigt fjant som sprang runt och flirtade med alla och larvade sig.

Till slut fick jag nog och ropade nåt om att "Hallå kan man få sitt käk snart eller?!" Han svar blev att han bara skrattade mig rakt upp i ansiktet.

- Ärligt?! sa jag. Du jobbar här eller? Kan du göra nån nytta?

- Nä.

- Va?!

- Nä. DU, jag ska tala om för dig att jag har bara tagit det här jobbet för att ha kul och träffa tjejer. Jag är inte intresserad av att ge dig nån mat.

Vi diskuterar detta en stund. Allt en i skrikande ton. Och jag avslutar med att skrika till honom:

(det väldigt välformulerade)

- FUCK YOU YOU FUCKING FUCK!!





Moget.
Inget mat fick jag heller tror jag.
Jag hoppas innerligt att han inte fick ligga på hela festivalen.


Babyfly, jag snodde bilden av dig. Förlåt! :-)

Om hur jag blev vän med Nettan (och hur det kom sig att jag åkte till Roskilde första gången)

Blev så himla sugen på att berätta den här historien när Nettan påminde mig och gamla festivalhångel och andra härligheter.

Det var på den tiden när Nettans och min relation sträckte sig till att jag hejjade på henne på krogen. Det var ju i och för sig rätt ofta eftersom vi båda gick ut flera gånger i veckan...

En morgon vaknade jag i min säng i min lilla lägenhet på vinden av att brorsan ringde och sa att jag fick lov att låna hans bil, det gick bra.
" -Vaddå?" sa jag yrvaket. Idag?"
"- Nä, när du skulle till Roskilde. Det går bra, du kan låna den."
"- Eh... ok, ska jag till Roskilde?"
"- Ja, du ringde och sa det inatt."
"- Jaha. Vem skulle jag dit med då?"
"- Nettan."
"- Skulle jag till Roskilde med Nettan? Men jag känner ju inte ens henne..."

Min brorsa sa inte direkt nåt om det här. Han var, på den här tiden, smärtsamt van vid att jag hade en irriterande förmåga att:
1. Ringa honom mitt i natten för att snacka gojja/ läsa egenskrivna dikter.
2. Dricka på tok för mycket alkohol som gjorde att jag sällan kom ihåg att jag ringt...

Härligt.

När jag vaknat till liv letade jag upp Nettans nummer. Det låg säkert en skrynklig lapp nånstans i min handväska, en sån där från ett block i baren men ölreklam på, där hon skrivit sitt telefonnummer.

Jag ringde upp och vi garvade. Vi hade tydligen bestämt att det vore kul att åka på festival ihop. Och jag hade lovat att fixa en bil.

Jag tror att det här var 1995. Sen dess har vi vart vänner.


ps.
Förstår fortfarande inte hur brorsan vågade låna ut sin pärla till oss dårar. Jag hade verkligen inte vågat låna ut Hjördis till mina brorsor. Fast det är väl mest för att jag misstänker att dom, om möjligt, är ännu tokigare än vad jag var...