Dagens äventyr

Idag har vi vart på passmyndigheten. Hela famlijen eftersom Magnus skulle göra ett nytt pass och hans gamla gått ut och eftersom han inte har nåt körkort så var jag tvungen och åka med och intyga att det var han. Och såklart var ju barnen tvungna att åka med. Vart skulle som annars ha varit?

Passmyndigheten ger en alltid en känsla av maktlöshet. Det sitter alltid en jävla massa människor från andra länder som ser helt uppgivna ut och människor i uniform bakom glas som säkert inte kommer att ge dom där uppgivna människorna något pass.

Det var typ 60 nummer innan oss så vi gick och köpte glass.

När vi kom in igen var det bara 40 nummer kvar.

Medans vi väntade så hann jag reta ihjäl mig på en märklig familj där - om man säger så här- pappan var jävligt mycket för gammal för att ha ett byxben uppvikt och ett ner. Jag bet mig i läppen för att inte säga nåt om det så han hörde det. Sånt gör man inte.

Och studerade även väldigt länge en tants fot för att hon hade skor på sig som inte passade henne så hennes lilltår stack ut. Utanför skon. Det måste ha varit SÅ JÄVLA OBEKVÄMT.

Sen när det var 3 nummer kvar så märker vi att folk samlas runt en människa i uniform. Jag går lite närmare jag med för att höra vad som händer. Det är inte lätt eftersom den här människan är den hesaste dom har på passpolisen och man inte hör ett skit vad han/hon säger. (ja, man såg inte heller om det var en man eller kvinna. Inte för att det är nåt fel med det men... ja....)

Det visar sig att datasystemet har kraschat. I hela sverige säger den hesa människan flera gånger. Precis som att man är sugen på att åka iväg till en annan stad för att få sitt pass när det är 3 pers framför en i kön.
Hesen säger att det kan ta flera flera timmar.

Magnus kramar sin nummerlapp och säger med desperation i rösten att han minsann inte går nånstans nu. Jag tror även att han förstärkte det han sa med diverse svordomar.

Men helt plötsligt är det vår tur igen och jag pekar på skylten och gör små tjut utan att få fram ett vettigt ord. Vi rusar till luckan som är vår.

Där låter det så här:

- Hej, jag vill ha ett nytt pass.

- Det kommer ta JÄTTELÅNG tid för datasystemet har kraschat.

- Ok. Men jag måste ha ett nytt pass ändå. Jag har med mig min fru som ska intyga att jag är jag för mitt gamla pass har gått ut.

- ÅH NEJ!! INTE DET OCKSÅ...


Vet ni hur lång tid det tog? Ja, typ 7 minuter. Herregud vad lata folk verkar ha blivit när datorerna inte funkar.

Sen åkte vi hem med samma spårvagn som resten av Gotia Cup och jag höll i en liten liten bit av en stång för att inte ramla och när vagnen bromsade så fick jag en gubbes svettiga armhåla tryckt mot min hand.