När jag är ute och går en snabb långpromenad för att få ur mig hela dagens "jag har varit instängd i en lägenhet med en sjuk unge hela dagen-känslan". Då börjar jag tänka på det.
Tänk om jag är en av dom 20 procenten som fötts med bara en njure.
(jag hörde det på radion häromdan)
Det kanske är därför jag alltid blir helt svullen och röd om fingrarna när jag går länge. Och därför jag så lätt blir svullen om fötterna.
Egentligen kanske jag inte är speciellt tjock- jag kanske bara har samlat på mig skitmycket vatten.
Åh... fan... Och jag som har festat så mycket i mina dagar. Den där stackars enda njuren har inte långt kvar. Jaha, det är så det kommer att bli, jag kommer snart dö en sorglig död av njursvikt och Magnus kommer inte att palla att vara med mig på sjukan för han hatar dialysapparater och barnen kommer bli moderslösa och och och...
Men så minns jag.
Jag minns hur jag låg på en brits på Vasa Sjukhus men nån märklig platta fastspänd på magen med ballonger under som pumpades upp med luft för bättre effekt och sedan sprutades det in kontrastvätska i blodet och jag såg tydligt på en skärm hur vätskan fyllde njurarna när de släppte på trycket i ballongerna. Jag har sett mina njurar på en röntgenskärm.
Ok. Jag har två njurar.
Jag kanske bara är rätt tjock också. Inte direkt vattenfylld.
Jag vet inte om det här är normalt alls.
Vad tycker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar