Ett av de värsta minnen jag har i livet är av barnhemmet i Calcutta där vi skulle jobba som volontärer i en dag. En dag tänker man, det är väl inte så hemskt. Det var den dagen på den resan då jag ringde hem och grät.
Jag ska inte gå in på några detaljer om vad det var som fick mig att ringa hem och lipa, för jag lovar, det är inget som gör någon glad.
Men i allafall.
Vi kom dit efter att ha vandrat i smutsiga gränder i typ en timme. Solen hade knappt gått upp och det ända vi fått i magen var en kopp chai var. Vårt första jobb var att hjälpa till att få upp barnen. De sov i stora salar, typ 50 småbarn i varje sal. Föreståndaren viftade lite indiskt med handen åt det håll vi skulle gå så vi öppnade första bästa sal, där vi trodde att det var och gick in. Precis när jag kliver över tröskeln så hör jag hur någon ropar bakom oss:
- No no no!! Don´t go in! Chickenpox!!
Just då var jag glad att engelska jag läste på gymnasiet var speciellt för ifall vi ville jobba som Nannys i andra länder. Vi hade tragglat i oss alla barnsjukdomars engelska namn. (chickenpox, rubella, measles) Jag fattade direkt vad det handlade om alltså.
Chickenpox. Jag har inte haft chickenpox.
Men jag visste att det är 2 veckors inkubationstid.(Det lärde jag mig också på gymnasiet, vårdkunskapen) 2 veckor det var då jag skulle åka hem. Jag fattade också att ingen skulle släppa på mig på ett plan med vattkoppor. Jag skulle alltså bli kvar i detta hemska land. Ensam. Jag skulle ligga ensam på ett hotellrum i 35 graders hetta och klia ihjäl mig.
Det blev för mycket.
Jag klev över koskit och en uteliggarfamilj, in på ett internetcafe, ringde hem till Magnus och grät. Över hur vidrigt det är att vara föräldrarlös i Calcutta och att jag var fast.
Jag fick inte några vattkoppor. Kanske har jag haft det nån gång när jag var liten och ingen riktigt märkte det. Ni vet, 70-talet... ja, ni vet...
Nu sover jag intill en 6-årig prickekorv på nätterna. Frågan om jag är immun eller har haft det kommer att lösa sig om sådär 2 veckor.
Spännande?
ps, jag åkte hem från Indien med mygg/loppbett på hela baksidan av benen. Som jag, när jag stod i en jättejättelång kö i säkerhetskontrollen, kliade på med ovansidan av sandalerna, samma sandaler som jag vandrat runt med i slummen. Halvvägs hem till sverige så rann det var ur betten och jag var övertygad om att jag skulle få amputera benen under knäna. Men det, det är en helt annan historia.
There´s no place like India...
SvaraRaderaThat is so true
SvaraRadera