Karma?

Förra veckan hittade jag två tunikor på rea som jag tänkte passade min mamma fint. Jag packade ner dom i två kuvert som Magnus skulle posta på väg till jobbet. Men han somnade på bussen, vaknade precis vid sin hållplats, sprang av och kvar på bussen låg paketen.
Vet ni hur svårt det är att få tag i en hittegods-grej nuförtiden?
Skitsvårt.

Så jag tänkte att jag håller tummarna att nån vänlig själ hittar dom och lägger dom på lådan.

Jag hade tur!
Imorses fick jag ett glatt sms av min mamma att hon hade fått paket.

Tack du vänliga människa! Underbart jättesnällt av dig!

Hippien i mig tänker att det var min belöning för att jag lyckades få fatt i ägaren till mobilen jag hittade i snön vid Marklandsgatan, dan innan nyårsafton. Trots att det var en kontantkortstelefon utan pengar på. Gissa om killen blev glad!

Jag har också gjort en massa andra smygsnälla saker. Fast jag vet inte om det räknas för ibland misstänker jag att allt snällt jag gör, gör jag för att få god karma tillbaka den dan jag behöver det? Och är det snällt egentligen då? Eller är jag bara nån slags karmaposör?

Nån djup människa som har ett svar på det?