Ett litet inlägg till bara...

Sen måste jag plugga lite innan True blood börjar....

När man har pms så hatar man verkligen andra människor.

Speciellt tanter som cyklar MITT I GATAN. Och har en cykelstil som ett stort barn när dom gör det. Cyklar alltså.

Jag har utvecklat ett speciellt suckljud som bara kommer fram när jag kör bil. Det ljudet kan döda. På riktigt.

Igår morses:

Tant mitt i gatan som har en cykelstil som ett barn
Döds-suck från mig.
Magnus:- Du hatar verkligen människor, gör du inte.
Jag: - Jag har pms!

Ops, det här kändes inte karma-bra när jag precis skrev att jag hoppas på en sak väldigt mycket.
Förlåt så mycket.

Att var impulsiv

Är väl bra. Antar jag.
Och jag är väldigt tacksam för att jag gifte mig med en som kan stoppa upp de mest vansinniga ideerna jag får.
Utan Magnus hade jag nog startat lite fler galna företag och flyttat lite oftare.

(hans favorit är den gången när jag kom hem efter en promenad och var övertygad om att jag skulle bli hundklippare)

Men ibland låter han mig hållas.
Därför har vi tex ett superfint sommartorp nu. Som vi impulsköpte förra sommaren för att jag inte kunde leva med att det inte skulle vara vårat hus.

Och idag satte Freddan griller i huvet på mig som jag tänker på hela tiden.

Har kört The Secret-trix hela kväller för att få min vilja fram.

Ni håller oxå tummar va? Lovar att berätta om VAD när jag kan... :-)

Om man aldrig frågar

Så får man inte nån hjälp...

Idag har jag sms-frågat vänner om barnvakthjälp. För tillfället har vi typ bara EN person att fråga när vi behöver barnvakt.
Och även om barnens fina moster gärna ställer upp så finns det en gräns för hur många gånger man kan med att fråga.

Satt på föreläsningen i morses och skickade ut lite sms till folk jag litar på. Fast ett sms gick fel och hamnade hos nån som genast sa: "ja! Det gör jag gärna." Och la till: "Vem är du?"
Det visade sig att den personen inte kände mig. Jag smsade bara rätt ut i luften och fick ändå nästan napp:-)

Tänkte på det när jag gick iväg för att möta en vän på lunchen. Vi är så fega med att be om hjälp. Vi bor ju här på det här jordklotet och vi klarar oss inte utan varandra. Ibland tänker jag att människorna är som myror i en myrstack lixom.

Jag vattnar gärna dina blommor när du åker bort.
Jag kan låna ut min bil om du behöver storhandla.
Jag kan mata din katt om du åker bort över helgen.
Eller följa med dig till tandläkaren om du är rädd.

Så kanske det är någon som har ork och tid att hjälpa mig när jag är i nöd....

Tack Söta Linda för att du ställer upp på söndag så Mangan och jag kan gå på vuxenfest! Jag är verkligen glad för att du ställer upp!

ps. Min mamma behöver hundvakt snart när hon ska operera sina ben, är det nån som kan tänka sig att ställa upp?

Ni drack upp barnens sprit!

Middan i lördags var verkligen underbart jättekul och och och... jag har dåligt med bra ord på hur härligt det var att ses:-)

Här är ett litet utdrag ur samtalet:

S: "- Jag ska beställa en jägermeister tror jag, det har inte inte druckit sen jag låg på en gräsmatta på barnens ö och halsade jäger."
I: "- Vadå, finns barnens ö på riktigt?"
M: "-Ja, det är en sån där koloni. Fast dom har konferanser och kick-offer och sånt där oxå.
I: (ryser) "- Usch, kommer ni ihåg den där otäcka filmen som hette så? Jag blev skiträdd för den när jag var barn..."
S: "-Ja, det var när jag jobbade på mitt gamla jobb. Vi var där på konferens. Vi drack så SJUKT mycket sprit. Dom släppte baren helt fri."

En stunds tystnad där detta begrundas av alla runt bordet.

S: "- Sen gick dom i konkurs. Barnens ö. Jag hoppas det inte har nåt samband med att vi drack upp all deras sprit".
M: " -Ni drack upp barnens sprit!"




Fotnot till den som vill veta mer.
Vi var på en Österrikiskt resturang, därav Jägerdrickandet på S.
Och Barnens ö var en film som Kay Pollack gjorde. Bara det gör ju att man ryser.

Saker man inte vill att ens chef ska höra

Jag kan inte berätta vem som har berättat den här historien för mig.
Inte heller vem det var som gjorde det.
For obvius reasons.

Men jag svär, tio fingrar till gud, att det är sant!

Den här snubben som gjorde det, han hade partajat hårt en hel natt och satt på efterfest när han kom på att det var dags att ringa jobbet och sjukanmäla sig. Han skulle börja jobba om nån timme egentligen och han tyckte det var riktigt smart att ringa innan jobbet hade "öppnat" så han bara behövde prata med telefonsvararen.

Han sa nåt i stil med:
" -Tjäna, jag är sjuk idag. Jag kommer inte till jobbet."

Sen la han på.

Trodde han.

Och så sa han till sina polare:

"-Fan vad gött! Meckar ni på en riktig feting nu då!?"

Nästa dag ville chefen prata med honom på kontoret.

I wonder why...

There is no place like home

Hemma igen i gråaste stan i hela världen.

Tåget var försenat så det tog nästan 6 timmar hem.

Ungarna har smulat ner hela vardagsrummet med chokladmuffins. Begriper inte hur det gick till, dom delade på en pytteliten bit som var kvar från tåget. Det kan inte ha blivit mycket som stoppades i dom.
Och sen tjatade som till sig glass som dom förstörde med att hälla vatten uppepå. Så vill dom inte äta upp det.

Jag är så trött i huvet att jag vill dö och Magnus kom just på att han hade en patient och sprang i väg.

Det betyder att jag är hemma själv med smulor och trötta barn som behöver badas. Och själv har jag nog lite pms. Ingen superkombo.

Men det var en fin helg hos Fina Frida. Tack för det gumman!

En rolig historia som jag berättade igår

Det här var när jag och Nettan precis flyttat ifrån Lasarettsgatan men fortfarande hade en och annan räkning gemensamt som vi inte betalt.

Vi står i baren på Kompaniet och beklagar oss över att vi är så panka.
-Fan, vi måste verkligen betala telefonräkningen den här veckan, säger Nettan.
-Fan, alltså, jag är så sjukt pank, säger jag.
-Jag med.
-Jag har verkligen INGA pengar.
-Nä, inte jag heller.
-Jag vet inte hur jag ska kunna betala den där jävla räkningen.
Efter jag sagt det vänder jag mig om och säger till bartendern:
-Kan jag få en stor stark tack!
-En till mig med!

1998 var året och man prioriterade anorlunda på nåt vis.

Och just det ja!

Hurra för mig och hurra för er som läser!
Just nu står räknaren på 1033 besökare sen den 10 februari!
Det känns helt grymt och lite skumt...

Vilka är ni som läser egentligen.... Alla kan väl inte vara min mamma väl:-)

Är oerhört glad och tacksam för er hur som helst. Att nån orkar med mitt orbajseri är ju helt sjukt:-)

Fias recension från gårdagen

En smart bloggare rippar bara en annan bloggares story. Så är det va?

Fiafiber

Här kan ni läsa om vad jag hade för mig igår!

Och få lite skön bakrundstory om både resturangen och kvarteren den ligger i.

Jag har ingen aning. Jag är som en blind råtta när jag kommer till stockholm. Gör inte nåt annat än gå åt fel håll och bete mig förvirrat. Och varje gång jag kommer hit så är det som att där jag tror jag hittar, typ den där långa gatjävlen på söder och ner över nån bro och sen kommer man upp förbi slottet och så till slut är det det där där svartvita torget där man kan köpa knark... ( om man vill, har jag sett på film), alltså varje gång så är det som att den vägen går åt olika håll. Skumt som fan.

En skum grej är att jag lixom känner till alla ställen som folk pratar om. Typ, jag bor i Nacka var bor du, Drottingholm, jag bor i Alby bla bla bla. (ni fattar att det är citat typ va?)
Alltså jag har hört talas om dom grejerna Men jag har inte nån aning om var dom ligger och/eller vart fan jag är.

Jahaja. Läs Fias blogg om min lördagskväll var så snilla.

I morgon åker vi hem igen. Matilda och jag.

Hänger i stockholm

Det gör jag.
Och det är ganska nice.
:-) Eller jättenice.
Idag har jag träffat människor som jag aldrig träffat på riktigt som vet ALLT om mig.
Jag menar allt.
*pussar och kramar internet och faktumet att det internet finns*

Mer detaljer kommer i morgon. Har lovat mig själv (och Dinga-linga) att aldrig blogga när jag är full...

hehe

I hippa sneakersaffären

- Hej! Har ni dom jeansblå i 39?
- Ska kolla... Nä, om du inte vill ha dom i 36?
- Eh... nä, det blir liite för litet...

- Dom klarblå då?
- Nä.
- Dom turkosa?
- Nä.
- Har ni inga kvar i 39?
- Säg vilken färg du vill ha så ska jag kolla.
(jag gör ju det)
- OK, gul?
- Nä.
- Grön?
- Nä.
- Vit?
- Den som står i fönstret finns kvar.
- Men dom är ju helt skitiga.
- Ja, det kanske inte är så roligt...
- *suck* Ok. Lila då? Har ni lila kvar.
- Jag ska kolla... Ja! Den är kvar. Vill du ha lila?
- Ja, alltså dom är jättefina men jag vet inte om jag är för gammal för att ha lila Converse egentligen...
- Men du har ju knallrosa jacka.
- Ja det klart. det kanske är meningen att jag ska ha lila då när inte några andra verkar finns kvar.
- Dom är jättefina oxå. Ska du ha dom?
- Ja. Jag ska väl det. Här är kortet.
- Har du id oxå?
- Varsågod.

Han drar mitt kort.

- Du är inte för gammal.
- Eh, va?
- Vi är lika gamla, så du är inte för gammal.
- Eh, ok. Fast du hade inte haft lila va?
- Nä. Fast det beror inte på att jag är för gammal.


Gud ibland är jag som en sån där tjatig tant i affären. Typ världens jobbigaste göteborgare-tant.
Fast jag inte pratar göteborgska.
Och jag uppenbarligen inte är en tant än.

Dagens roligaste

Har vart så uppe i sista finliret på grupparbetet hela dagen. I morgon ska vi har redovisning och jag ska vara nån slags Mia Törnblom-typ in nånslags teater-pjäs. Oh my. Fick liiite ångest när jag insåg att det kommer att vara typ 60 pers som ska kolla på skiten.
-fan 60 pers, sa jag till mina klasskompisar och sjönk ner i en hög på golvet.
-men det låter värre än vad det är, sa dom.
-Gör det!? Hur gör det det? Det är ju HUR många som helst!
-Men ta det lugnt nu, det är säkert några som kommer att vara sjuk i morgon...
-Ja, och några kanske har dött...

Men det var inte det jag skulle säga.

Det var ju det här! Jag har som sagt vart så uppe i allt jobb så jag glömde bort det roliga som Viggo gjorde förut.

(tack Fia för påminnelsen!)

Det ringde på dörren här förut och jag trodde det var grannen under som Had had it med att ungarna sprang ett lopp fram och tillbaka genom lägenheten och jag lät dom göra det för jag ville dammsuga klart innan läggdags.
Viggo rusade mot dörren glatt för att öppna. Han blir rätt social av att vara hemma och "passa" sin sjuka syster osm han gjort de senaste 2 dagarna. Utanför stod en gråhårig gubbe som jag först tänkte att INTE kunde vara grannen under. Det var det inte heller, det var en som sålde Proletären.

Viggo ställde sig i dörren och berättade: Vad han hette, vad hans katter heter, att hans ena katt rivs och sen när gubben äntligen fick komma iväg igen så bröt han ihop i hallen för att han glömt att visa honom sina leksaker.
Jag hör mig själv säga:
- Älskling, man måste inte visa sina leksaker för alla. Det var bara en farbror som sålde en tidning. Man brukar inte visa sina leksaker för folk som ringer på och säljer saker.

Ännu en sak som dom missade att berätta på föräldrarkursen, att man kommer att höra sig själv säga alltså.

Hemligheter

Det har vi alla.

I helgen ska jag hälsa på Frida. Som vet alla mina hemligheter som jag skrivit de senaste 6 åren...

Men hon vet oxå andra hemliga grejer om mig.

Att jag fortfarande inte begravt min gamla katt. Hennes urna står högt upp på köksskåpet. Det är över 6 år sen hon dog och jag börjar fortfarande gråta om jag tänker på henne.

Och att om man häller i mig tillräckligt, jag menar TILLRÄCKLIGT med vin (nåt istil med den mängd vi fick i oss när du var här sist Frida.)
Då erkänner jag att jag i hemlighet älskar Peter LeMarc.

Det är lite läskigt att åka till dig Frida när du vet allt det här.

På mitt jobb

Häromdan när jag jobbade...

Marie berättar en grej om nåt jag inte minns: (och som kanske inte hör hit just nu)

- Jag skulle hade glömt att kolla i den där gröna boken man alltid ska kolla i när man börjar jobba....

(jag) -Vilken gröna bok!!?

Snart är det sju år sen jag började jobba där. Kan va rätt bra att veta vad det är för en bok lixom...

Till mina twilight-vänner

Som kanske vill ha MER...

LÄS DEN HÄR


Man måste registrera sig på sidan. Det tar 1 minut typ.
Fast gör det inte om du:
* Vill ha kvar lite tid att typ ringa dina vänner eller diska eller se på tv.
* Inte gillar att läsa smaskigheter av alla de slag.

Men annars. Läs. Den. Här. Berättelsen.

*andas djupa andetag och kastar mig in i den igen*